Viktor Lundquist, om hur kommunistpartiet både straffar och använder utlandskineser som påverkansverktyg.
Utlandskineser, även de som formellt sätt inte längre är kinesiska medborgare, riskerar att mot sin vilja förflyttas till Kina och fängslas.
Kinas strävan efter att bli en global stormakt gör sig påmind i allt fler sammanhang. Säkerhetsrådet har tidigare uppmärksammat hur detta faktum bland annat märks i form av en mer aktiv närvaro i Arktis, såväl som genom markeringar och repressalier mot dem som kritiserar landets auktoritära regim och nu senast uppenbara lögner och missinformation i syfte att inte förlora ansiktet och internationell status i samband med Coronautbrottet.
Ytterligare ett sätt på vilket Xi Jinpings regim försöker stärka den egna makten och påverka internationellt är genom kontroll av den kinesiska diasporan. Hur detta i praktiken sker och vilka konsekvenser det får, redogör Kinaanalytikern Oscar Almén för i en ny rapport från FOI.
I The Chinese Communist Party and the Diaspora går Almén förtjänstfullt igenom hur regimen ser på kineser som har lämnat Kina, och hur dessa i deras nya hemländer antingen kan användas som propagandaredskap eller skrämmas till tystnad. Till och med i vissa fall även återföras till Kina mot deras vilja.
Den kinesiska diasporan är stor. Exakta siffror är svåra att få, men uppskattningsvis 40–60 miljoner etniska kineser bor i andra länder än i Kina.
Kina, likt många andra auktoritära regimer, accepterar inte dubbla medborgarskap. Det innebär alltså att utlandskineser som erhåller ett nytt medborgarskap förlorar sitt kinesiska medborgarskap. Enligt regimen innebär dock inte att detta att de upphör att räknas in i den kinesiska diasporan. När ledare för kommunistpartiet talar om det kinesiska folket refereras det ständigt till blodslinjer och härkomst, vilket i praktiken innebär att alla utländska medborgare med någon form av kinesisk härkomst inkluderas. Även personer som alltså själva inte fötts i Kina eller någonsin haft kinesiskt medborgarskap kan därmed kategoriseras in under regimens definition av diaspora.
Och något förenklat kan man säga att regimen delar in den kinesiska diasporan i två grupper. De som är lojala och partitrogna, och de som inte är det – och därmed ses som ett potentiellt hot.
Rapporten beskriver hur patriotiska och partitrogna utlandskineser av regimen bland annat har mobiliserats som motdemonstranter vid demonstrationer till stöd för frihet i Hongkong. Och på universitet runt om i världen finns exempel på hur utbytesstudenter från Kina bland annat har försökt motverka panelsamtal om den demokratiska kampen i exempelvis Hongkong och Taiwan.
Dessa personer kan användas som ett verktyg för att påverka nationell politik och diskurs i andra länder. Kinas ambassader runt om i världen kan i många fall agera som en förstärkare för dessa typer av handlingar, där vi ju bland annat sett exempel på hur legitim kritik mot Kina exempelvis avfärdas som falska nyheter eller rasism.
Den andra gruppen utlandskineser har det däremot betydligt värre, beskriver FOI-rapporten. Detta är kineser i diasporan som inte står bakom kommunistpartiets auktoritära styre, vilket riskerar att få konsekvenser trots att dessa inte längre bor kvar i landet.
Det tydligaste exemplet på vad högljutt kritiska och icke-partitrogna utlandskineser riskerar att utsättas för är kanske förläggaren Gui Minhai, som 2015 mot sin vilja fördes från Thailand till fångenskap i Kina. Det handlar alltså om en svensk medborgare som regimen låtit tvångsförflytta till Kina, vilket alltså innebär klara brott mot internationell lag. Den svenske bokförläggaren tillbringade i tisdags sin fjärde födelsedag bakom lås i Kina, och den kinesiske ambassadören i Sverige, Gui Congyou, sade i början av året att Gui minhai inte längre är Sveriges angelägenhet.
Orsaken till detta är att Gui Minhai, enligt ambassaden och regimen, på eget initiativ ansökt om kinesiskt medborgarskap. Och då Kina som ovan nämnt inte godkänner dubbla medborgarskap anser regimen att hans svenska medborgarskap är förlorat. UD och utrikesminister Ann Linde motsätter sig detta, och framhäver att ett svenskt medborgarskap inte kan avsägas förrän prövning gjorts och beslut tagits av Migrationsverket.
Gui Minhai är för närvarande dömd till 10 års fängelse, men detaljerna kring den högst tvivelaktiga domen är oklara, och från svenskt håll vidhålls att Gui Minhai fortsatt är svensk medborgare och att han skall släppas fri.
Vidare beskriver rapporten även hur andra konsekvenser riskerar att drabba obekväma utlandskinser, såsom att släkt och anhöriga som fortsatt bor kvar i Kina utsätts för påtryckningar och förföljelser.
Kinas agerande mot och behandling av diasporan får en rad säkerhetsmässiga konsekvenser. Dels ger det kommunistpartiet möjlighet att påverka nationell politik i andra länder, vilket är ytterst allvarligt. Men regimens syn på vilka som tillhör den egna diasporan underminerar även hela det internationella systemet kring medborgarskap. Ett annat lands medborgare ska inte kunna riskera att bli tvångsförflyttad till Kina enkom på grund av ursprung. Om den kinesiska regimen får agera fritt enligt dessa principer kan inga utlandskineser känna sig trygga i sina nya hemländer – trots att nya medborgarskap borde fungera som en garant för säkerhet och grundläggande rättsprinciper.
FOI-rapporten fördjupar bilden av Kina, liksom behovet av att omvärlden står enade i ord och handling mot regimens agerande. Det är exempelvis svårt för Sverige att på egen hand med framgång driva på för frisläppande av Gui Minhai, utan det är något som lämpligtvis gör tillsammans med andra EU-länder.
Omvärlden måste gå samman och inte låta Kina diktera villkoren kring internationell rätt – först då kan utlandskineser känna sig helt trygga.
VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet.
