Pål Jonson och Hans Wallmark, om att regeringens senfärdiga agerande och försök till ambitionssänkningar har kraftigt underminerat möjligheterna till en bred uppgörelse om nästa försvarsbeslut. Och viktig tid redan har gått förlorad.
Nu behövs ett försvarsbeslut som stärker Sveriges säkerhet – en tydlig signal till våra samarbetsländer men även till Ryssland – om att vi tar försvaret på största allvar och avser bidra till säkerhet och stabilitet i vårt närområde.
Försvarsminister Peter Hultqvist har gett partierna två extra veckor att föra försvarsförhandlingar inom den formella ramen för en återinkallad försvarsberedning. Tanken är nu att förhandlingarna ska vara klara fredagen den 29 maj. I själva verket handlar det om ett i praktiken förlorat år sedan rapporten ”Värnkraft” lades fram. Då kunde M, C, KD och L inte ställa sig bakom en rapport utan den förpliktigande ekonomiska ram som arbetats fram under ledning av ordförande Björn von Sydow. Det slutade med att S-ledamöterna undertecknade utan förpliktelser tillsammans med V, MP och kuriöst nog SD.
Fram till det slutliga signerandet såg förutsättningarna positiva ut för en enig försvarsberedning och därmed tydlig satsning mot en påtaglig förmågeökning i totalförsvaret. Nu är situationen en helt annan. Regeringens senfärdiga agerande och försök till ambitionssänkningar har kraftigt underminerat de möjligheterna. Det tål att understrykas: Viktig tid har gått förlorad.
Den säkerhetspolitiska utvecklingen har fortsatt att försämrats under det gångna året. Coronaviruset bidrar till geopolitiska maktförskjutningar som inte är gynnsamma för Europas säkerhet. Det sker även en ökad användning av cyberangrepp och desinformationsoperationer från andra länder som vill oss illa. Samtidigt kvarstår de militära hoten. I väst- och Centraleuropa har större övningar ställts in med hänsyn till covid 19 och dess härjningar samtidigt som Ryssland fortsatt att öva och vidareutveckla landets militära förmåga.
På ett globalt plan ökar Kina sitt inflytande, något som också förstärks av pandemin där Västeuropa och USA har drabbats hårt av dess effekter. Det finns tydliga tecken på att positioner flyttas fram och att ekonomiska påtryckningar blir allt viktigare. Detta får i förlängningen effekter på hela den världsordning vi har haft sedan slutet av andra världskriget.
Sverige behöver på alla sätt se om sitt hus. Och även om pandemin slår mot ekonomin har den hotbild som fanns före utbrottet inte försvunnit utan är på alla sätt än mer reell i dag. Coronan kan svårligen användas som ursäkt för att inte göra det nödvändiga. Den senaste tiden har det också uppmärksammats vilka avvecklingar av civilt försvar och totalförsvaret som gjorts de senaste decennierna – med fältsjukhus och beredskapslager i centrum. Vore det då inte oförlåtligt att nu upprepa samma sak ifråga om det militära försvaret givet rådande hotbild?
För närvarande, mindre än en vecka kvar av den utsatta förhandlingstiden, befinner vi oss tyvärr långt ifrån enighet och genomförande av beredningens förslag. Regeringen har genom sitt agerande gradvis brutit ner den styrkan under ett års tid genom ett antal direkt skadliga beslut och icke-beslut.
Försvarsminister Peter Hultqvist har systematiskt försökt spela bort försvarsberedningen, tillsatt en analysgrupp utan möjlighet att utföra sin uppgift och mörkat underskott för försvarsekonomin i miljardklassen.
Vad som är särskilt problematiskt är att arbetet med det civila försvaret har kört fast i utredningar och inte alls samordnats med arbetet med det militära försvaret. Regeringen – i det här fallet inrikesminister Mikael Damberg – har varit senfärdig och inte prioriterat det civila försvaret trots att Försvarsmakten sagt att det är avgörande för ett fungerande militärt försvar och ytterst totalförsvaret. I grunden ligger det faktum att regeringen när den tillträdde flyttade ansvaret för det civila försvaret från Försvarsdepartementet till Justitiedepartementet. Därmed klövs arbetet med totalförsvaret mellan två departement.
För Moderaterna har utgångspunkten varit en totalförsvarsproposition. Det tycks nu beklagligtvis inte vara regeringens ambition.
Vad som måste beskrivas som regeringens tricksande med processen kring höstens försvarsbeslut riskerar att helt undergräva den ambition som funnits att söka en brett förankrad försvars- och säkerhetspolitik vilket varit viktigt för Sverige. Förtroende har ersatts av misstroende. Hittills har vi inte kunnat ta del av annat än förslag som jämfört med Försvarsberedningens utstakade väg innehåller kraftiga ambitionssänkningar inom samtliga försvarsgrenar och cyberförsvaret. I ljuset av det försämrade säkerhetspolitiska läget vore det ansvarslöst att ställa sig bakom en sådan överenskommelse.
Moderaternas linje är tydlig och väl uttryckt av partiets högsta ledning i form av Ulf Kristersson: Inga fler underfinansierade försvarsbeslut. Först måste vi sätta en ekonomisk ram utifrån vilken det går att föra en seriös diskussion om innehållet. I sak innebär det att 3,8 miljarder kronor ytterligare måste tillföras ett försvarsbeslut för tiden 2021-25 bortom den överenskommelse regeringen ingått med C och L.
För det andra behöver Försvarsmakten en tydlig planeringsinriktning för tillväxt även under åren 2026 till 2030. Det kommer att ta tid att bygga upp ett starkt försvar igen. Den långsiktiga förstärkningen av försvaret måste också ses mot bakgrund av att Sverige idag är det land i norra Europa som satsar minst andel av sin ekonomi på säkerhet och försvar.
När det gäller själva innehållet är Moderaternas utgångspunkt att helheten i försvarsberedningens rapporter ska värnas. Det första steget är att alla de förslag som ÖB presenterat i sitt militära råd den 15 november ska genomföras under de kommande två försvarsbeslutsperioderna. Detta är grunden och den möjliggör att Försvarsmakten kan värna den operativa balansen samt ges långsiktiga planeringsförutsättningar. Med vår ekonomiska inriktning kan även fler av försvarsberedningens förslag genomföras utöver det som Försvarsmakten räknat på.
Nu behövs ett försvarsbeslut som stärker Sveriges säkerhet – en tydlig signal till våra samarbetsländer men även till Ryssland – om att vi tar försvaret på största allvar och avser bidra till säkerhet och stabilitet i vårt närområde. Den ökade osäkerheten i omvärlden som ett resultat av coronapandemin understryker det behovet. Det är hög tid att regeringen börjar agera ansvarsfullt i försvarsfrågan och gör vad som är bäst för Sverige. Så försöker i vart fall vi göra: För Sveriges bästa och med svensk säkerhet för ögonen.
PÅL JONSON är försvarspolitisk talesperson (M) och ledamot av Försvarsberedningen.
HANS WALLMARK är utrikespolitisk talesperson (M) och ledamot av Försvarsberedningen.
