Under året kommer Säkerhetsrådet att få flera initierade bidrag från Philip Anstrén på plats i Taipei. Anstrén forskar om utrikespolitiska relationer och ägnar sig det här året åt just Taiwan. Säkerhetsrådets läsare har redan stött på Anstréns bidrag tidigare, som nu alltså kommer att bli fler och mer frekventa. Han återkommer i veckan med en längre analys om Bidens Taiwanpolitik.
Philip Anstrén framför Chiang Kai-Sheks minneshall i Taipei, Taiwan.
Hallå där Philip Anstrén, vem är du?
– På LinkedIn kallar jag mig själv ”lobbyist, skribent, and utrikespolitisk entusiast.” Just nu är jag en visiting researcher på Institutet för internationella relationer på National Chengchi University, på ett fellowship som finansieras av det taiwanesiska utrikesdepartementet.
Vad har du gjort tidigare?
– Mest har jag läst, först på St Andrews och senare på Georgetown University. Jag har arbetat och praktiserat på olika ställen, inklusive EU:s delegation till USA. Förra året deltog jag också i Frivärlds Utrikesakademi, vilket var mycket värdefullt. Som del av det skrev jag mycket i Säkerhetsrådet samt rapporten ”Taiwan och Sverige: Geopolitiska hot och hägrande möjligheter”, som jag kan rekommendera!
Varför Taiwan och intresset för ön?
– Det är något särskilt med Taiwan. Å ena sidan är det en liten demokrati som kämpar för sin överlevnad mot en av världens mäktigaste och värsta diktaturer. Det är inspirerande och nästan romantiskt. Jag vill göra vad jag kan för att bidra till den kampen, lite som Ernest Hemingway när han reste för att kämpa mot fascismen i Spanien. Men det låter pretentiöst!
– Å andra sidan är Taiwan, som jag ser det, den geopolitiskt viktigaste platsen i världen. Taiwansundet är den mest sannolika skådeplatsen för en framtida konflikt mellan USA och Kina. Det är här som den kinesiska militärmakten lär få blodad tand – eller inte. Jag vill göra vad jag kan för att Sverige och EU ska ge Taiwan den uppmärksamhet öriket förtjänar. Taiwan är kort sagt unikt. Det är sällan man får möjlighet att arbeta med en fråga där man kan stå på rätt sida av både moralen och geopolitiken.
Berätta mer om ditt kommande år på Taiwan!
– Min forskning kretsar kring förbindelserna mellan Europa, Taiwan och USA. Så det är det jag kommer hålla på med. Målet är att försöka formulera en policyagenda för hur förbindelserna mellan Europa och Taiwan men också USA — jag lägger stor vikt på den transatlantiska vinkeln, som är försummad när det gäller Taiwan — kan utvecklas. Förhoppningsvis kommer jag få möjlighet att intervjua och lära känna många taiwanesiska beslutsfattare och europeiska diplomater här i Taipei.
Ingen tvekan att åka till andra sidan jordklotet under pandemin?
– Nej, snarare tvärtom. Taiwan har hanterat coronapandemin utomordentligt bra. De har haft mindre än tusen bekräftade fall och bara sju dödsfall. Jag såg fram emot att komma någonstans där man har situationen under kontroll och där livet typ har återvänt till det normala.
Du har varit med om ett rigoröst karantänsförfarande på plats i Taipei. Berätta om det, från att planet landade tills du blev utsläppt!
– Rigoröst är ordet. Taiwaneserna hanterar coronapandemin med ett allvar och en sofistikation som känns otänkbar i Sverige. Direkt när jag gick av planet ombads jag köpa ett SIM-kort. Med mitt nya, taiwanesiska telefonnummer registrerade flygplatspersonalen mig sedan i en databas. I tre veckor därefter fick jag automatiserade sms eller telefonsamtal varje morgon som bad mig rapportera hur jag mådde. Innan jag fick sätta mig i taxin sprejade min chaufför mig med desinficeringsmedel. Jag behövde naturligtvis ha mask på mig hela tiden, inklusive under hela den tolv timmar långa flighten från Amsterdam. När vi kom fram till hotellet tog de min temperatur och desinficerade mig igen. För maximal säkerhet fick jag checka in i garaget, där jag mottogs av en receptionist i en hazmat suit. Sedan tog jag hissen till mitt rum.
– Där stannade jag sedan i fjorton dagar. Jag fick inte lämna rummet och kommunicerade med hotellpersonalen genom Line, Taiwans motsvarighet till Whatsapp. Mat lämnades utanför min dörr tre gånger om dagen. Soporna fick jag packa i säckar och ställa utanför dörren. Jag behövde ta min temperatur både morgon och kväll och rapportera till hotellet som, tror jag, rapporterade vidare till den taiwanesiska Folkhälsomyndigheten.
Hur fördrev du tiden med 14 dagar på ett hotellrum?
– Jag ville vara produktiv och hålla på med min forskning. Men det gick ärligt talat sådär. Istället blev det mycket CNN och YouTube. Jag gick också mycket i cirklar – både metaforiskt och bokstavligen.
Hur kändes det att komma utomhus efter det?
– Underbart, jag var som en fågel som släppts ur en bur. Det var särskilt skönt att kunna se människor i ansiktet igen. Men det var faktiskt inte helt slut på karantänen. Veckan efter de släppte ut mig behövde jag göra så kallat ”self health management.” Det innebär att man ska undvika offentliga platser och alltid ha mask på sig när man går ut (fast de flesta har mask på sig här ändå, trots att det egentligen inte förekommer någon spridning). Under denna period fick jag inte heller ta kollektivtrafiken.
Vad ser du mest fram emot att göra på Taiwan?
– Jag har ett stort intresse för kinesisk konst och poesi. Taiwan behövde ju aldrig genomlida Kulturrevolutionen, så traditionell kinesisk kultur finns bättre bevarad här än på fastlandet. Jag ser särskilt fram emot att gå till Palatsmuséet, där alla kulturskatter från den Förbjudna staden finns.
Till sist, vad kan Säkerhetsrådets läsare förvänta sig av dig?
– Skarp analys vad gäller Taiwan, hoppas jag. Säkerhetsrådet kommer få ta del av resultaten av min forskning i sammanfattad och lättläslig form. Men jag planerar också att skriva regelbundet om säkerhetspolitiska frågor som har att göra med Taiwan, till exempel hur öriket utriket utsätts för och hanterar kinesisk gråzonstaktik och informationskrigföring. Med det hoppas jag också kunna bidra med insikter om Kina. Sedan kommer jag försöka genomföra och publicera intervjuer med svenska, europeiska och taiwanesiska diplomater om förbindelserna mellan Sverige, Europa och Taiwan. Det behövs, för det finns inte mycket information tillgänglig om hur dessa ser ut, vad som händer med dem eller hur de kan utvecklas.
– Ett potpurri om Taiwan, kort sagt. Jag hoppas att ni ser fram emot det!
Frågorna ställdes av Patrik Oksanen.
