Landet som satsat mest på underrättelse- och sabotageverksamhet under ytan är Ryssland konstaterar underrättelseexperten Joakim von Braun efter sabotaget mot NordStream i dansk och svensk ekonomisk zon.
Gasläcka vid NordStream efter sabotage. Foto: Danmarks försvarsmakt
Alla känner till misstankarna om kränkande ubåtar och marina spetsnaz, men nästan ingen känner till den hemliga organisationen GUGI, ”Huvudstyrelsen för undervattensforskning”. GUGI startades redan 1965 men blev känt först över 40 år senare på grund av en omfattande facklig konflikt inom myndigheten. Organisationen har speciella ubåtar som USA och Nato inte kan bekämpa.
Sovjetunionen, och senare Ryssland, har satsat mycket både på undervattensverksamhet och på ovanliga vapensystem. Trots de otroliga misstag och drag av ren inkompetens som Moskva uppvisat i sitt anfallskrig mot Ukraina, finns det mindre sektorer inom både rysk underrättelsetjänst och rysk krigsmakt som ligger långt före västmakterna. Det rör sig sällan om stora områden, men där de lyckats har ryssarna kommit fram med lösningar som kan komma att vara oerhört skadliga för Nato och övriga västländer.
Huvudstyrelse för undervattensforskning startades under stort hemlighetsmakeri 1965. GUGI ligger utanför den egentliga krigsmakten och har ett stort mått av självständighet. Syftet med myndighetens verksamhet var från start att försöka slå ut USAs världsomspännande nätverk med avlyssningsstationer riktat mot Sovjetunionens atomubåtar. Senare har andra arbetsuppgifter tillkommit. Dagens ryska specialubåtar är en korsning mellan militära ubåtar och forskningsubåtar. De är försedda med gripklor och andra verktyg som verkar utanför ubåten samt med TV-kameror och strålkastare som gör det möjligt att utföra mycket avancerade operationer på havsbotten på stora djup.
Besynnerligt med flera explosioner
Sprängladdningarna som användes mot Nord Stream sattes antagligen på plats med hjälp av fjärrstyrda undervattensfarkoster. Om man ville säkra sprängningarna genom att använda två laddningar på den ena gasledningen är det högst troligt att man också gjorde det på den andra (vilket uppgifter nu, efter att texten lämnats till Säkerhetsrådet faktiskt pekar på har skett, redaktörens anmärkning).
Om nu den ena ledningen sprängts på två ställen och den andra ledningen på bara ett ställe kanske man bör förbereda sig på att ytterligare en laddning kan ligga odetonerad vid ledning nummer två som antingen kan sprängas av misstag eller med vilje vid ett senare tillfälle. Det kan till och med finnas ytterligare laddningar beroende på Rysslands strategi och vad man vill uppnå. Detta är dock omöjligt att sia om i skrivande stund.
Se video og fotos af gaslækagerne på Nord Stream 1 og 2-gasledningerne i Østersøen på https://t.co/pj96CN7CDB: https://t.co/7bgt8TljaH #dkforsvar pic.twitter.com/I1zEPaBLYO
— Forsvaret (@forsvaretdk) September 27, 2022
Vad kommer framtiden att ha med sig?
Sprängningarna av Nord Streams ledningar kan mycket väl vara ett kraftfullt budskap till västländerna om vad Ryssland kan tänkas göra framöver. Jag tror som de allra flesta att Vladimir Putins återkommande skrämskott med ryska kärnvapen mycket väl kan vara just skrämskott. Men om man letar efter ett sätt för Ryssland att slå tillbaka mot alla de länder som stödjer Ukraina, som ligger mellan den nuvarande nivån av traditionella ryska militära medel och användningen av taktiska kärnvapen, skulle ett antal undervattenssabotage kunna passa Rysslands strategi ganska väl särskilt som det är i det närmaste omöjligt att bevisa Putins och Rysslands skuld i frågan. Att ryska trålare eller andra ryska fartyg finns i närheten är inte tillräckliga uppgifter för att exempelvis Sverige ska kunna peka ut Putin som ansvarig för sprängattentaten.
Vad döljer sig på havets botten?
Mellan världens kontinenter och under ett antal större sjöar och hav sträcker sig nu minst 400 kommunikationsledningar i världen. Antalet pipelines är också stort. Mellan Nordamerika och Europa finns cirka 20 kablar med datatrafik. Mellan Nordamerika och Asien finns ungefär lika många. De är vanligtvis inte mycket tjockare än 2,5-5 cm i diameter och är inte skyddade alls förutom helt nära stranden. I dessa cirka 40 kablar går över 99 procent av världens Internettrafik.
Nordsjöns och Atlantens alla gasledningar är också mycket sårbara. Sprängladdningar kan mycket väl placeras ut i förväg och kan aktiveras genom ett stort antal olika metoder som vi i väst knappast kan komma att detektera. Man kan notera att den nya gasledningen mellan Norge och Polen invigdes samma dag som Nord Streams ledningar saboterades.
Skulle ett antal utvalda ledningar saboteras kommer detta att få allvarliga konsekvenser världen över. Kapaciteten att reparera eller ersätta pipelines och ledningar är inte särskilt stor och därför också förhållandevis enkel att sätta ur spel. Frågan om militära sabotage mot ledning och pipelines har knappast tagits på allvar.
Sedan åtminstone 2015 har man i USA, möjligtvis också i Storbritannien, visat stort intresse för den ryska verksamheten under vattenytan. ”Why Is Russia Interested in Undersea Internet Cables?” har amerikanska media frågat sig. Den stora frågan är om USA och Nato gjort något mer än att konstatera att ryssarna kartlägger alla undervattenskablar? Även om de skulle vilja göra något är den stora frågan – vad kan de göra?
GUGIs fantastiska ubåtar
Ända sedan starten på 1960-talet har man i Moskva satsat stora resurser på att utforska djuphaven i Atlanten och Stilla Havet dvs långt under de nivåer som den ryska flottans spetsnaz verkar. Spetsnaz kan maximalt verka på upp till 100 meters djup. GUGU kan arbeta ner till 6.000 meter med flera av sina specialubåtar. På dessa djup finns knappast några västubåtar. Vanliga sjunkbomber och torpeder gör heller inte någon särskild nytta om Nato skulle vilja angripa några ryska farkoster. Det enda vapen som skulle kunna ha någon effekt mot undervattensfarkosterna på dessa djup vore taktiska kärnvapen. Att något land i väst skulle ”bjuda in” Ryssland på detta sätt till att börja använda kärnvapen kommer inte att hända.
Att hota med att spränga en eller flera ledningar under vattnet har naturligtvis inte alls samma politiska laddning som att spränga ett kärnvapen. Dessutom är möjligheten av binda Ryssland vid sådana aktioner förhållandevis liten. Ändå skulle sådana undervattensattacker kunna visa den högernationalistiska oppositionen på hemmaplan att man gör något nytt och kraftfullt. Då skulle den interna oppositionen mot Putin kanske lugna ner sig. Vi kan ”veta” att det är Moskva som står bakom attentaten på samma sätt som vi vet att Sovjet och Ryssland stod bakom ubåtskränkningar i sammanlagt cirka 20 av världens länder men knappast mycket mer utan en otrolig mängd tur.
Joakim von Braun
Författare och specialiserad på rysk underrättelsetjänst. Joakim von Brauns genomgång av SVR på Tjekadagen kan du läsa här.
Följ också gärna Joakim von Braun på Facebook för fler uppdateringar kring rysk underrättelseverksamhet.
Foto: Jan-Peter Alm, Lind & Co förlag.
