Afrika behöver frihandel

VLT, Västmanlands Läns Tidning, skriver i en mycket bra ledare om kopplingen mellan EU:s protektionistiska jordbrukspolitik och flyktingfrågan.

EU:s protektionism i kombination med jordbrukssubventioner försvårar matexport från Afrika samtidigt som billiga (subventionerade) livsmedel dumpas på den afrikanska marknaden. Småbönder slås ut vilket förvärrar situationen i länder som Gambia, Senegal, Mali, Nigeria. Detta orsakar en stor del av dagens flyktingström till EU.

Observera att detta är länder som inte i huvudsak är drabbade av krig även om det förekommer olika typer av oroligheter och motsättningar. Anledningen till flyktingströmmen är ekonomisk. Folk flyr för att de inte kan försörja sig.

Att öppna EU:s marknad för dessa länder och samtidigt minska subventionerna skulle alla vinna på (Möjligen med undantag för en liten grupp lantbrukare som lever på skattepengar): både afrikanerna och EU:s medborgare som skattebetalare och konsumenter. Vi skall komma ihåg att de som drar nytta av de enorma subventionerna inte är småjordbruk i glesbygd, utan storskaliga industrijordbruk. Det är i och för sig inget fel på storskaliga industrijordbruk, de är tvärt om nödvändiga. Men de behöver inte subventionerna för att överleva och de representerar inte några kulturhistoriska värden.

Nu skall man ha klart för sig att det sker framsteg på handelsområdet. Men de skulle kunna gå snabbare. Det är också viktig att komma ihåg att Afrika också behöver intern frihandel. Den globala handeln har i definitionsmässigt handelströmmar över hela klotet. Men i praktiken återfinns de största handelsvolymerna mellan grannländer. Sverige handlar mest med de andra nordiska länderna och Tyskland.

Det samma gäller Asien och Sydamerika och kommer att gälla Afrika. Den viktigaste handeln sker mellan grannländer. Och till sist, handel ger fred. Ju tätare handelsförbindelserna i Afrika är mellan länderna, desto mindre blir risken för krig och konflikter.

 

 

 

 

 

 

 


Taggar: Afrika
Kategorier: Frihandel