Allmän seglingsavgift — kan det vara något?

Vi tar för givet att det är gratis att segla på de sju haven. Undantagen är slussavgifter eller avgifter i samband med stora infrastrukturprojekt som Panamakanalen. Men för övrigt ligger haven öppna för alla, och till glädje för alla.

Men så har det inte alltid varit. En gång i tiden tog man tull vid Öresund och i andra delar av världen fanns det liknande ordningar. Och om inte nationerna kontrollerade haven riskerade sjöfarare att råka ut för pirater. Handelsnationer höll sig med stora flottor för att kunna skydda sina handelsfartyg. Grekland, Rom, Storbritannien. När USA blev självständigt tvingades man illa kvickt sätta upp sin egen flotta när britterna inte längre skyddade de amerikanska handelsskeppen.

Men britterna tog i hög utsträckning på sig uppgiften att agera polis på haven då de var beroende av handeln och såg handel som en offentlig nyttighet.

Dagens ordning att alla länder får segla på varandras vatten finns formulerad i en FN-konvention (UNCLOS).

Men nu hotas den ordningen genom att Kina planerar att ta ut avgifter för skepp som vill segla över Sydkinesiska sjön. Det är ett området större än Västeuropa som är mycket trafikerat. Även en liten avgift skulle ge kineserna stora intäkter och locka till efterföljd. Danmark och Sverige skulle kunna dela på intäkterna från Öresund?

Seriöst är detta ett allvarligt problem. Kostnaderna skulle få bäras av världens konsumenter och även med modern teknik skulle byråkratin bli omfattande. Man kan vara säker på att de första förslagen kommer att motiveras med miljöskäl för att se utökas till allt fler områden.

Kanske något för frihandelsvänner att ta upp över drinkarna i Davos?

 


Taggar: UNCLOS
Kategorier: Frihandel