Gästbloggare Christofer Fjellner: Alternativet till tvistelösning är den starkes rätt

Ryska Gazprom har nyligen nästan fördubblat priset på den gas som Ukraina är beroende av för sin energiförsörjning. Ukraina hävdar att detta är ett avtalsbrott och har nu tagit Gazprom till Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. Denna skiljedomstol är intressant nog just en sådan som de rödgröna partierna kraftigt motsätter sig i frihandelsförhandlingarna mellan USA och EU.

I och med dessa frihandelsförhandlingar har ett så tekniskt ämne som tvistelösning mellan investerare och stater i internationella avtal blivit ett hett diskussionsämne. Från de rödgröna partierna har man starkt markerat att man motsätter sig ett sådant system. De åberopar ett antal rättsfall runtom i världen där företag har stämt stater för att de inte följt avtal och rättsprinciper. Man hävdar att de skiljedomstolar där tvisterna avgörs används av mörka krafter för att köra över demokratiskt fattade beslut. Och allt i lönndom bakom stängda dörrar.

Men vad handlar det om egentligen? Vi måste ha fungerande tvistelösning för att grundläggande rättsprinciper ska kunna garanteras i internationella avtal – av såväl stater som företag. Jag vågar rentav påstå att vi har för få handelsavtal med hänvisning till skiljedomstolar, och inte – som de rödgröna vill påskina – för många.

De rödgröna missar helt enkelt en viktig dimension av systemet med skiljedomstolar, en dimension som blir allt tydligare just i konflikten mellan Ukraina och ryska Gazprom. Anledningen till att Ukraina vill stämma Gazprom är att företaget har tagit bort den rabatt som Ukraina fick genom att hyra ut flottbasen Sevastopol på Krimhalvön till Ryssland. Gazprom hänvisar till att Krim inte längre är ukrainskt, eftersom Ryssland har ockuperat halvön. Och nu när rabatten är borta kräver Gazprom att den ukrainska staten betalar företaget över 14 miljarder kronor inom de närmsta dagarna. Det är nästan oöverträffat fräckt.

Det är med all rätt som Ukraina tar Gazprom till en skijledomstol. Det är också det enda alternativet för att få tvisten avgjord på neutral mark. Att stämma Gazprom i Ryssland känns minst sagt meningslöst. Tvistelösningsklausulen är därför ett sätt att garantera att länder och företag respekterar grundläggande rättsprinciper. Sverige har i dag sådana regler i det 60-tal handelsavtal vi har tecknat, med huvudsakligen utvecklingsländer.

Det är därför magstarkt av de rödgröna partierna att hävda att de mottsätter sig tvistelösningsklausuler för att man värnar demokratiska principer. I själva verket motsätter de sig rätten att försvara sig när motparten bryter mot vad man kommit överens om. Även stater – och även om de är stora eller små, rika eller fattiga – måste hålla sig till ingångna avtal. Alternativet är den starkes rätt.

Christofer Fjellner (M)
Europaparlamentariker, andranamn på Moderaternas valsedel
Ledamot av utskottet för internationell handel

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel