Är det en spricka i partiet?

Socialdemokraterna i Malmö motionerar till socialdemokraternas partikongress om att stoppa TTIP-avtalet, bland annat på grund av investerarskyddet ISDS. Detta går stick i stäv med näringsminister Mikael Dambergs inställning i frågan.

Det förvånar inte. Socialdemokraterna i Skåne ligger traditionellt sett till vänster i partiet.

Att motionen av tidningsartikeln att döma bygger på felaktiga uppfattningar i frågan är heller inte förvånande. Alla som har varit aktiva i ett politiskt parti vet att huvuddelen av de motioner som inkommer är skrivna utan att någon större ansträngning har gjorts när det gäller att ta reda på hur saker i verkligheten ligger till.

Men det förtjänar ändå att påpekas att följande tre påståenden är fel:

1. ”– Vi riskerar att förlora svenska arbetstillfällen. Man bakar in principer som kan bidra till lönedumpning och outsourcing eftersom USA har sämre villkor, säger Daniel Wolski som är styrelseledamot i Malmö arbetarekommun och ordförande för S-studenter som står bakom motionen.”

Nej. Inga principer som ”kan bidra till lönedumpning” ”bakas in”. USA är inte ett låglöneland, i vilket fall inte inom exportindustrin (det är svårt att importera poolrensning, barnpassning och hunddagis) och absolut inte jämfört med riktiga låglöneländer som svenska företag har tillgång till för outsourcing.

Amerikanska varor kommer att bli billigare i EU, och varor från EU, till exempel Sverige, kommer att bli billigare i USA. Det betyder att jobb i EU och i USA både kommer att försvinna och skapas. Det händer hela tiden, varje dag, i utvecklade ekonomier.

2. ”Den mest omdebatterade delen del av handelsavtalet är den så kallade ISDS-klausulen (Investor-State Dispute Settlement). Klausulens syfte är att skydda utländska investerare från att förlora sitt kapital om landet stiftar lagar som hindrar vinst. Klausulen ger investerare rätt att stämma stater, och det har föreslagits att speciella internationella domstolar utan insyn ska avgöra målen.”

Nej. Inga ISDS-klausuler förbjuder länder att stifta lagar som ”hindrar vinst”. Kostsamma regleringar och nya skatter införs ju i olika länder i världen dagligen. Med tanke på att det finns ett flera tusen handels- och investeringsavtal med ISDS-klausuler i världen skulle skiljedomsinstituten vara världens största bransch. Men inte mer än mellan 50 och 100 fall ligger i dag för avgörande. Antalet har inte ökat över decennierna om man tar hänsyn till ökningen av antalet avtal, antalet utländska direktinvesteringar och de totala handelsvolymerna.

Man skall komma ihåg att det är stater (i princip politiker) som ingår handels- och investeringsavtal. De har naturligtvis inget som helst intresse att minska sina möjligheter att beskatta och reglera (politikens kärnverksamhet). ISDS-mekanismen garanterar i huvudsak att företag inte kan bli exproprierade, diskriminerade och har tillgång till en rättsinstans som är oberoende om de kommer i  konflikt med stat eller myndigheter.

3. ”– Det [investerarsskyddet] är inte förenligt med Socialdemokraternas och Miljöpartiets ambitioner om vinstreglering i välfärden och inte heller med Socialdemokraternas tidigare kongressbeslut om bemanningskrav i välfärden, säger Daniel Wolski.”

Också helt fel. Både vinstreglering och krav på viss bemanning är helt oproblematiskt. Det enda viktiga är att utländska företag eller investerare inte diskrimineras jämfört med inhemska. Kommuner ställer i praktiken redan i dag krav på bemanning i alla upphandlingar av vård och omsorg utan att bli stämda, och det är klart att alla upphandlingar där priset är en faktor ”hotar vinsten”.

Däremot får inte en kommun eller annan myndighet i sina upphandlingar gynna företag i den egna byn, staden, kommunen, länet eller landet. Men det är en EU-regel som inte har något med ISDS att göra eftersom den inte bygger på ett avtal utan är nationell lagstiftning. Härvidlag kommer TTIP knappast göra något skillnad. Kort sammanfattat: i Sverige gäller svensk lag för företag verksamma i Sverige oavsett företagets hemvist eller var aktieägarna bor.

Resonemanget ovan bygger förstås på att TTIP-avtalet (som ännu inte finns) kommer att följa de politiska riktlinjer som förhandlarna fått, den praxis som utvecklats i tusentals andra avtal och att politikerna i EU-parlamentet och USA:s kongress som till sist skall godkänna avtalet agerar som de brukar, det vill säga i huvudsak rationellt.

Man skall naturligtvis inte vara naiv. Det är närmast självklart att ett färdigt TTIP-avtal kommer att resultera i del detaljer som ingen hade önskat eller kunnat förutse. Det är oundvikligt. Det är en del av villkoren för all mer komplex mänsklig verksamhet.

Men om de farhågor som Socialdemokraterna i Malmö (och majoriteten av andra TTIP-kritiker) har skall infrias krävs att i) förhandlarna kommer med ett resultat som strider mot deras instruktioner och att ii) EU:s regeringar, parlament och USA:s president och kongress skall acceptera att de fått något de inte beställt och sen snällt klubba igenom detta. Ett scenario som faktiskt är 100 procent osannolik.

 

 


Kategorier: TTIP, ISDS