Att bryta det demokratiska samhällskontraktet

I lördags skrev miljöpartisterna Jabar Amin, Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter (alla riksdagsledamöter) en debattartikel i Aftonbladet om CETA/TTIP-avtalen.

Artikeln är skäl till att allvarligt ifrågasätta författarnas syn på demokrati.

Demokrati bygger på offentlig debatt. Tanken är att medborgarna skall delta i debatten, men framför allt att politiker och opinionsbildare med expertkunskaper som deltar i debatten gör sitt bästa för att klargöra positioner, handlingsalternativ och konsekvenser. Det finns ett outtalat kontrakt i den demokratiska debatten, nämligen att man inte ljuger medvetet och utnyttjar den genomsnittlige väljarens bristande faktakunskaper på olika områden för att vilseleda. Oavsett hur intelligent och bildad en person är har han inte kunskaper om allt från socialtjänstlagen till försvarsbudgeten och Sveriges flyktingpolitik. Det finns helt enkelt stora möjligheter för den samvetslöse debattören att försöka ta hem debatten genom att sprida falska påståenden. Donald Trump är mästare på detta. Och det fungerar. Motståndarna blir tvungna att försöka reda ut missförstånden snarare än att argumenter. Men taktiken har också en begränsning. Till sist kommer en stor del av väljarna strunta i det demokratiska samtalet. Allt är ljug. Den som struntar i det outtalade kontraktet och slutar göra sitt bästa för att vara sanningsenlig och rimlig tar på sig ett ansvar.

Jabar Amin och hans skribentkollegor har i sin Aftonbladetartikel valt att strunta i kontraktet. De fabulerar för att det passar deras politiska syften utan att ta ansvar för det demokratiska samtalet. Inga relevanta fakta, utom de allra mest grundläggande, i artikeln stämmer.

Det kanske mest anmärkningsvärda är att de för debatten som om CETA och TTIP skulle omfattas av det nuvarande ISDS-systemet med internationell skiljedom, när det i själva verket redan finns ett helt nytt system beslutat och på plats med en domstol kontrollerad av EU och Kanada. Att artikelförfattarna inte skulle känna till detta är helt otänkbart. Det är en betydande institutionell förändring som har debatterats under lång tid.

Nedan en genomgång av artikeln. Den feta kursiverade texten är debattartikeln av Jamin m fl, den övriga texten mina kommentarer.

”Beslut kan tas i demokratisk ordning – eller i annan ordning. De handels- och investeringsavtal som EU nu förhandlar med USA (TTIP) och redan färdigförhandlat med Kanada (CETA) handlar om beslutsvillkoren för detta sekel: demokrati eller något som ligger bortom folkstyret, postdemokrati.”

Detta är helt fel. Att CETA- och TTIP-avtalen skall förhandlas fram är beslutat av EU:s regeringar (demokratiskt valda) och EU-parlamentet (demokratiskt valt) efter öppen debatt. Besluten är dessutom konfirmerade ytterligare en gång efter avstämning. Både CETA (som är färdigförhandlat) och TTIP (under förhandling) kommer att godkännas av EU-parlamentet och samtliga nationella parlament. Mer demokratiskt kan det knappast bli.

Men varför har så få hört talas om dessa avtal tidigare? Svaret är att det allmänna intresset för internationella handelsavtal är lågt. Trots massiva informationsinsatser från EU-kommissionen hittar inte information om handelsavtal till löpsedlarna. Men det har rapporterats regelbundet i nyhetsmedia i åratal. Tyvärr läser de flesta av oss inte tidningarna så noga och missar sådant vi inte direkt berörs av.

Ett exempel: Hur många svenskar vet att det håller på att ta fram en ny kommunallag? Svaret är nästan inga. Inte ens majoriteten av kommunpolitiker känner till detta trots att det är ett extremt viktigt dokument för oss svenskar.

”Avtal som TTIP, CETA riskerar att bli till tvångströjor för demokratiskt beslutsfattande. Multinationella koncerner och deras advokatarméer kommer att kunna stämma länder som inför strängare miljölagstiftning eller återkommunaliserar verksamheter. Skärpt arbetsmiljölagstiftning utmålas som handelshinder.”

Hel fel. CETA-avtalet innehåller inga sådana möjligheter. Inte heller TTIP kommer att vara formulerat på så sätt. Det handlar om avtal mellan regeringar och demokratiskt valda politiker. Varför skulle de vilja göra sig av med sin makt — sätta på sig ”tvångströjor”? Skulle Sveriges riksdag vara en samling dumskallar?

EU har haft handelsavtal i decennier som alla innehåller klausuler som tvistelösning genom skiljedom. Under de senaste 50 åren har EU-länderna skärpt sin lagstiftning om miljö, arbetsmiljö, folkhälsa och mycket annat utan en enda stämning.

”Den globala eliten avfärdar all kritik. Philip Morris har dock redan stämt Australien för landets tobakslagstiftning om logotypfria cigarettpaket och Vattenfall har krävt skadestånd på 4,7 miljarder euro av den tyska staten för beslutet om kärnkraftsavveckling.”

När det gäller Philip Morris handlade det inte primärt om folkhälsa.  Australien har en av världens hårdaste regleringar av tobak och har aldrig blivit stämda för det — i själva verket går det utmärkt att lägga på 10 000 procent skatt eller helt förbjuda cigaretter. Fallet handlade om utformning av förpackningarna, så kallad plain packaging. Philip Morris fick inte rätt. I Sverige har vi inte plain packaging på grund av vår tryckfrihetslagstiftning. Kanske tycker Mp:s debattörer att även den är odemokratisk?

Att Vattenfall vill ha ersättning för att Tyskland tänker lägga ner deras kärnkraftverk är inte konstigt. När Barsebäck lades ner fick de ägarna (bland annat ett tyskt bolag) ersättning.

Det är inte konstigt alls. Elmarknaden i Tyskland är inte en marknad i den mening att vem som helst kan bygga ett kärnkraftverk och börja sälja el (så är det inte i något land). Tyska staten hade förstås beslutat om att satsa på kärnkraft och givit Vattenfall i uppdrag att investera mot att få driva kraftverket en viss tid för att få tillbaka investeringen och göra lite vinst. När tyska staten plötsligt ändrar sig och vill stänga kraftverket i förtid är det klart att Vattenfall har rätt att kräva ersättning.

”Exemplen där stora företag försökt tvinga stater till lydnad är flera:

• Kommunpolitiker i Mexiko nekar USA-baserade Metalclad en deponi för giftigt avfall för att skydda vattnet. Genom en stämning får företaget 15 miljoner dollar i skadestånd.”

Viktiga fakta saknas i artikelns beskrivning. Metalclad hade köpt en gammal och vanskött deponi och fått tillstånd av Mexikanska staten att driva den vidare mot att man gjorde den mindre miljöfarlig. Lokala myndigheter vägrade acceptera detta och Mexikanska staten klarade inte att hålla sitt avtal till Metalclad. Med andra ord handlade det om att staten bröt ett avtal. Alla civilicerade länder bygger på att avtal skall hållas, även av stater.

• Veolia har stämt Egypten för att landets regering beslutat höja den lagstadgade minimilönen.

Även här saknas viktiga fakta. Veolia hade ett avtal med staden Kairo där en klausul sade att om minimilönen höjdes skulle priset justeras. Kairo vägrade. Åtgerigen; problemet är inte beslutet att höja minimilönen utan att det fanns ett avtal som den ena parten inte ville hålla,

• Den amerikanska gruvkoncernen Renco har stämt Peru. Landets regering vill försvara folkhälsan i La Oroya genom att kräva att företaget åtgärdar giftiga utsläpp från Renco:s smältverk där.

Återigen saknas viktig information. Renco hade köpt en anläggning med svåra miljöproblem mot garantier att åtgärda dessa i samarbete med företaget som anläggningen köptes från. Det företaget har nu gått i konkurs och tagits över av Peruanska staten som vägrar att betala sin del av miljöåtgärderna. Det är fult möjligt att Renco är en miljöbov, men beskrivningen som säger att företaget vägrar åtgärda giftiga utsläpp i största allmänhet stämmer inte.

”Hot om jättelika skadestånd begränsar det som hittills utgjort normalt parlamentariskt lagstiftningsarbete. Dessutom går besluten inte att överklaga, ens i högsta domstolen.”

Fel. Länder kan stifta vilka lagar som helst, men de får inte bryta mot ingångna avtal, expropriera eller diskriminera.

Och oavsett detta har förutsättningarna för CETA och TTIP varit helt annorlunda än de avtal dessa exempel bygger på; ofta decenniegamla investeringsavtal som är skrivna under en tid då miljöhänsyn och liknande inte var lika viktigt som i dag.

Att besluten inte går att överklaga stämmer inte heller. Beslut går att överklaga i nationell domstol om man kan visa på att det eventuellt begåtts formfel. Däremot går det inte att överklaga själva beslutet. Men det missgynnar företagen snarare än staterna, då företagen oftast förlorar skiljedomen.

Men vad som framför allt är anmärkningsvärt är att debattörerna från MP vägrar låtsas om att CETA-avtalet inte bygger på vanlig internationell skiljedom. Istället inrättas en domstol kontrollerad av EU och kanadensiska staten och förmodligen kommer TTIP-avtalet ha samma konstruktion.

Denna förändring har fått mycket uppmärksamhet. Det är helt otänkbart att inte till exempel Carl Schlyter känner till den. Här ljuger alltså författarna garanterat. De låtsas föra ett demokratiskt samtal med läsaren, men litar i själva verket på att läsaren är okunnig nog för att inte avslöja lögnen.

Fackföreningsrörelsen (med undantag av svenska LO) och miljörörelsen på båda sidor av Atlanten kämpar mot TTIP och CETA.

Fackföreningsrörelsen kämpar i hög utsträckning mot CETA och TTIP därför att de är protektionister. De vill inte att de företag där medlemmarna arbetar skall utsättas för konkurrens även om det på sikt leder till bättre betalda jobb, lägre priser och högre tillväxt. Dessutom är stora delar av facken i EU radikala vänsterorganisationer snarare än företrädare för sina medlemmar. Sverige och Skandinavien är unikt i att ha en fackföreningsrörelse som byter politiskt inflytande mot att ta samhällsansvar. Facken hos oss vet att frihandel gynnar deras medlemmar.

”Dessa avtal ger även en gräddfil in i lagstiftningsprocessen och särskilda mötesgrupper sätts upp där företag får chans att kräva omförhandling av redan gjorda kompromisser i lagstiftningen när de tycker att handeln störs. Istället för normal debatt ska utländska företag först få säga sitt och kanske stoppa bra förslag, innan vi andra ens får diskutera dem.”

Detta är också ett påstående som författarna av artikeln rimligen vet är helt fel. Redan i dag deltar på EU-nivå företrädare för näringslivet i ett tidigt skede när det gäller att ta fram lagstiftning. Det är inte konstigare än att en svenska myndighet har arbetsgrupper med företrädare för näringslivet när de tar fram regler och föreskrifter. Politiker och tjänstemän kan ju knappast sitta själva på kammaren och fantisera. De måste ha tillgång till sakkunskap. Att det finns kommittéer för att undvika att skapa handelshinder i onödan genom att EU och USA lagstiftar utan att kommunicera är inget konstigt. Politikerna har ju full möjlighet att strunta i kommittéernas utlåtanden.

”Det finns ett fungerande rättsväsende. Det finns redan nationella förvaltningsdomstolar, högsta domstolen, Europadomstolen etc. De duger åt alla andra, de får duga åt utländska företag också. Är rättsväsendet korrupt är det bättre att rätta till det än att införa specialdomstolar för utländska företag. De nya avtalen går mycket ut på att acceptera andra länders regelverk som sina egna, varför då inte acceptera domstolarna?”

Internationell skiljedom är ett fungerande rättsväsende. Det har funnits i över 50 år och styrs av en FN-konvention som i stort sett alla länder har skrivit under. Det finns en rad olika internationella domstolar för energisektor, arbetsmarknad med mera. I en globaliserad värld där länder samarbetar genom olika avtal finns det behov av många olika rättsinstanser. De vi har i på nationell nivå hanterar i huvudsak nationella fall. Om svenska staten vill stämma ett internationellt företag hamnar ett sådant fall förstås i en svensk domstol. Den nya domstolen på EU-nivå kommer bara hantera tvister som rör CETA och eventuellt TTIP.

Kommerskollegium har snabbgranskat CETA, de kom fram till att allt är frid och fröjd. Detta står i stark kontrast till de hundratals professorer i internationell rätt och domare runt om i EU som i skarpa ordalag kritiserar CETA/TTIP.

Det finns alltid folk som tycker saker av idéologiska skäl, särskilt om de inte behöver ta ansvar för vad de sätter sitt namn under.  Det finns hundratals forskare med bra positioner på kända universitet som påstår att växthuseffekten inte finns.

Men det är ju inte så att CETA-avtalet och TTIP inte har granskats av juridiska experter inom EU och EU-ländernas regeringar och på partikanslier runt om i EU. Ändå finns det en massiv majoritet bland EU:s regeringar och i EU-parlamentet. Ingen regeringschef krävde vid helgens möte i Bratislava att förhandlingarna skall avslutas.

”En regering som ställer sig bakom CETA och TTIP – i stället för att kräva omförhandlade avtalstexter som inte bakbinder demokratin – är inte längre rödgrön.

Det rödgröna projektets trovärdighet kräver att regeringen sätter ner foten när EU:s ministerråd inom kort tar beslut om CETA. Den proposition som följer måste otvetydigt utgå från att folkstyret gäller, utan gräddfiler för transnationella bolag.”

Slutklämmen på artikeln är ett gigantiskt slag i luften. Det finns inget i CETA eller TTIP som hotar ”folkstyret”. Tvärt om är det artikelförfattarna som visar ett stort förakt för demokratin i sitt försök till massiv vilseledning. Det är ansvarslöst att fullständigt strunta i fakta och skriva artiklar baserade på rena fantasier.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel