Biden ger hopp om förbättringar av frihandeln

Handelspolitiken kommer inte förändras på kort sikt av att Joe Biden nu blir USA:s president. Men om ett par år kan det finnas hopp om ett mer förhandlingsinriktat klimat på handelsområdet. 

Det står nu klart att Joe Biden kommer att bli USA:s nästa president. 

Hur kommer det påverka USA:s handelspolitik och vad borde han arbeta för? 

Till att börja med ska man ha klart för sig att Demokraterna inte är mer frihandelsvänliga än Republikanerna, varken som parti eller vad gäller väljarkåren. Bidens program talar för sig självt. 

Samtidigt har Biden signalerat en mer samarbetsinriktad utrikes- och säkerhetspolitik. Generellt sett är Trump närmast ensam om idén att USA ska dra sig undan från omvärlden, ducka sin unika roll som demokratisk stormakt och över huvud taget se internationella relationer som en uppsättning brottningsmatcher. Trump är också unik i att se alla handelsavtal USA ingått i världshistorien som exempel på att USA blivit lurat och utsatt för olika typer av manipulation. 

Gissningsvis är Biden extremt intresserad av att USA återigen ska bli en respekterad och förutsägbar samarbetspartner på det internationella området. Han kommer att ersätta maktspråk med dialog, i vilket fall på den offentliga scenen 

Vikten av extrem tydlighet kan förstås i vissa sammanhang inte underskattas. Gissningsvis har den attityden från Trumps regering bidragit till utvecklingen i Mellanöstern, där några av förhandlingsparterna säkert varit av uppfattningen att dialog och kompromissvillighet signalerar svaghet. Men i samarbetet med övriga världen, exempelvis EU, är kompromisslöshet knappast ett framgångsrecept. EU är dessutom också en ekonomisk stormakt och relationen med USA präglas av ett ömsesidigt beroende. 

Handelskriget mellan EU och USA kommer därför sannolikt att avvecklas under Biden, medan åtminstone en del av restriktionerna mot Kina kommer att behållas. Det är val till senaten och kongressen om två år, och nytt presidentval om fyra år. Tiden går fort och att vara mjuk mot Kina kommer under överskådlig framtid vara lika illa som att vara “soft on communists” under det kalla kriget. Det finns dessutom goda skäl att vara misstänksam mot Kina, även om de generella handelshinder som Trump infört är ett trubbigt instrument. Man kan också konstatera att Trumps mål med handelskriget mot Kina, nämligen att minska underskottet i handelsbalansen, i stort sett inte har uppnåtts. Det är förmodligen en av anledningarna till att handelsfrågorna var relativt frånvarande i årets valrörelse jämfört med 2016. 

Inte heller åstadkom tullarna mot Kina någon ökning av amerikanska industrijobb. Tvärtom skedde en viss ökning av industrijobben innan tullarna infördes, medan en nedgång startade efteråt. 

Joe Biden kommer därför sannolikt att försöka genomföra två, kanske tre åtgärder när det gäller internationell handel. 

För det första kommer han säkert se till att WTO:s tvistelösningsmekanism kommer igång. Trump har blockerat tillsättningen av nya domare i WTO:s appelationsdomstol, vilket gjort att den inte fungerat under det senaste året. Även tillsättningen av ny generalsekreterare har blockerats av Trump och möjligen kommer han kunna tvinga igenom USA:s linje under den tid han har kvar på presidentposten. 

För det tredje kan man gissa att handelskriget mellan EU och USA avslutas. I det fallet bör man inte glömma att Trump hade rätt. EU har högre tullar mot USA än tvärtom. Här bör med andra ord EU ge sig och ta initiativ till att återuppta förhandlingarna för det frihandelsavtal (TTIP) som drevs under president Obama, men som stoppades av Trump. 

Den tredje åtgärden som vore mycket kraftfull, men säkerligen skulle möta politiskt motstånd, är att USA ansluter sig till TPP-avtalet. Det skulle både innebära ett lyft för handeln och minskande av Kinas inflytande. 

Här är problemet att Demokraternas program är proppfullt av idéer om att handelsavtal ska innehålla olika villkor av närmast inrikespolitisk typ – klimat- och miljökrav, fackliga rättigheter och mycket annat. Men kan argumentera för att kraven motiveras av välvilja, men samtidigt gör de att handelsavtal försvåras vilket drabbar den ekonomiska tillväxten – den viktigaste faktorn för att skapa välstånd och investeringar i bättre miljö. Dessutom finns det redan samarbetsformer och avtal kring allt som rimligen kan sägas vara gränsöverskridande angelägenheter.  

Sammanfattningsvis kommer inte frihandeln att förbättras på kort sikt av att Joe Biden blir president. Däremot kan man hoppas på att en mer samarbetsinriktad administration i efterhand öppnar för nya förhandlingar. 

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Frihandel, TTIP, USA