Blir det någon ny sidenväg?

Friandel är inte bara avtal och principer, utan även i högsta grad en fråga om infrastruktur. Även i vår tid med digital kommunikation och digitala tjänster måste varor förflyttas. Att avstånden spelar mindre roll är uppenbart för världsresenären, men avstånden är inte borta och transporter kostar fortfarande tid och pengar.

Kina satsar på ett enormt projekt, One Belt One Road – förkortat Obor. Det lanserades 2013 och har varit ständigt närvarande i kinesisk politik. ”The belt” är ett system av motorvägar, järnvägar och pipelines genom Centralasien till Europa medan ”The road” är sjöfart.

Obor är tänkt att binda ihop Kina med Europa via handelsleder genom Centralasien. Leden till går från Kinas östkust till Medelhavet via Malackasundet, Pakistan, Afrikas östkust och Röda havet. För att sköta finansiering har Kina startat upp utvecklingsbanken Asian Infrastructure Investment Bank (AIIB) där även Sverige är medlem.

I mitten av maj hölls en stor Obor-konferens i Peking med deltagande av 29 stats- och regeringschefer, bland annat president Vladimir Putin från Ryssland, Recep Tayyip Erdoğan från Turkiet och Rodrigo Duterte från Filippinerna.

Konferensen var ingen entydig succé. Många frågor återstår. Inte ens namnet är solklart. One Belt One Road kallas även BRI, Belt and Road Initiative.  ”Belt” benämns även separat som the 21st Century Maritime Silk Road. ”Den nya Sidenvägen” på svenska.

Projektet är gigantiskt. 65 länder, 2/3 av jordens landyta, 4,5 miljarder människor. Frågan är dock vad det är mer än gigantiskt. Kina har uppenbarligen många olika idéer och behov.

  • Avsättning för överkapacitet i stål, betong, glasindustri. OBOR skulle effektivt lösa det problemet för decennier framåt.
  • Att ersätta investeringar i amerikanska värdepapper med låg avkastning med mer lönsamma investeringar i infrastruktur.
  • Militär hamnkapacitet. Sjövägen till Europa kommer kräva utbyggnad av hamnar och kan i förlängningen hjälpa Kina att bygga upp ett bassystem för sina sjöstridskrafter. För att vara en  verklig global stormakt, vilket är ett av Kinas viktigaste mål, räcker det inte med att ha oceangående hangarfartyg. Man måste också ha ett globalt bassystem. Det är vad USA har, men Kina saknar.
  • Möjligheterna att skeppa varor. Men där uppstår en fråga. Det är mycket dyrt att transportera varor landvägen. Även det billigaste sättet, järnväg, är dubbelt så dyrt som att transportera varor per båt. Lastbilstransporter är ännu dyrare. De många långtradare vi ser på vägarna är ofta lokala och regionala transporter. Det finns långtradarchaufförer som lever sitt yrkesliv i en kommun eller ett län.  Det betyder att en stor del av Kinas infrastruktursatsning inte kommer att bidra till att transportera kinesiska varor till de stora marknaderna i Europa.
  • Strategisk kontroll över den stora landmassan. Kina har av historiska skäl varit inriktat på att kontrollera landyta, medan stormakterna i Väst av tradition försökt kontrollera haven och kustområdena. Det är olika traditioner och synsätt Kina försöker sannolikt kombinera de båda metoderna.
  • Internationellt samarbetsprojekt. Kina har bjudit in ett stort antal länder att delta, men då både mål och villkor är oklara har intresset varit lågt. Man kan konstatera att inga betydande politiker från USA eller EU var närvarande på Xi Jinpings konferens.

Lägg därtill att en rad länder i grannskapet är inte är överlyckliga över att se Kinas inflytande i området öka.

Obor är värt att hålla ögonen på, men någon större påverkan på världshandeln kan inte förväntas de närmaste tio åren. För Kinas del är detta ett problem. Landet behöver ett stort projekt att samlas kring och har dessutom behov av att exportera. Tillväxten har mattats av en aning, och de kinesiska bankerna stora fordringar som är osäkra på grund av dåliga investeringar. Exakt hur det ser ut är svårt att säga då de kinesiska siffrorna är mycket opålitliga. Det är fullt möjligt att kinesiska statens senaste prognoser helt enkelt är ett närmande till verkligheten snarare än en verklig nedgång.

Så svaret på frågan om det blir någon ny sidenväg är både ja och nej. Ja, eftersom projektet på ena eller andra sättet kommer att gå vidare och avsätta resultat. Nej, eftersom de storstilade planerna som finns i dag förmodligen inte kommer att förverkligas.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel