Det mesta du hör om TTIP är fel

Debatten om TTIP — frihandelsavtalet mellan EU och USA — har pågått i över två år. Under de två åren har ungefär samma argument mot avtalet återkommit gång på gång. Det finns en sorts ideologisk ekokammare där ett antal faktaresistenta (ett rätt fånigt ord, men i detta sammanhanget är det faktiskt motiverat) frihandelsmotståndare citerar varandra och återanvänder argument som antingen är sakligt sett falska, irrelevanta eller extremt svaga.

Nedan går igenom de vanligaste i form av frågor och svar.

TTIP-avtalet saknar demokratiskt stöd.

Stämmer inte. Det är de folkvalda politikerna i USA och EU som har beslutat att avtalet skall förhandlas fram. De har också givit tydliga instruktioner till förhandlarna om vad de skall uppnå och vad som inte får förhandlas bort. Politikerna får fortlöpande information från förhandlarna och när avtalet är klart kommer det bli offentligt, debatteras och antas eller förkastas av EU-parlamentet och USA:s kongress.

TTIP-avtalet förhandlas fram i slutna rum och allt är hemligt.

Stämmer inte. TTIP-förhandlingarna är öppnare än tidigare förhandlingar. Alla förhandlingar omges dock av en viss sekretess. Det går inte att förhandla inför publik. Men de ansvariga politikerna har naturligtvis fortlöpande information om vad som händer i förhandlingarna. Dessutom har förhandlarna instruktioner från EU-parlamentet som de måste följa. Annars kommer inte parlamentet att godkänna det färdiga avtalet.

Men EU-parlamentarikerna får bara läsa förslaget till avtalstexter i ett rum och har inte rätt att ta kopior eller anteckna. Varför får inte de folkvalda politikerna tillgång till allt materialet?

I alla demokratiska system finns det sekretessregler och begränsningar för vilka uppgifter olika delar av den politiska apparaten får ta del av. Om vi använder Sverige som exempel har Riksdagen rätt att ge instruktioner till regeringen, kontrollera regeringen, avsätta regeringen och anta eller avslå regeringens förslag. Regeringen svarar inför Riksdagen. Men det betyder inte att riksdagsledamöterna har rätt att få all information de vill ha av departementstjänstemännen eller gå igenom deras arbetsmaterial.

Det är samma sak här. Parlamentet (och alla andra) kommer att få avtalstexten när det är klar för debatt och godkännande eller avslag. Men de har inte fri tillgång till alla utkast och förslag. Det kan man tycka att de borde få ha, men det är inte ”odemokratiskt” att de inte har det. I så fall vore Sverige och alla andra länder odemokratiska.

Avtalet kommer sannolikt att omfatta ett par tusen sidor text.  Det finns risk för att skrivningar smyger sig in som underminerar till exempel miljölagstiftning och ger företagen förmåner.

Det stämmer att avtalet kommer att bli omfattande, men det är en extremt formaliserad text. Den kommer att läsas noga av experter på arbetstid. Parlamentet kommer att behandla avtalet under en ganska lång period. Texten kommer med andra ord att läsas mycket noga av experter på sina områden. Inga skrivningar kan ”smyga sig in” i avtalet.

Men det kommer ske misstag — inget är perfekt!

Ja, all mänsklig verksamhet är bristfällig. TTIP kommer liksom de flesta andra avtal, lagtexter och orsaka en eller annan framtida överraskning. Men att något särintresse skulle kunna mygla in skrivningar är extremt osannolikt. I så fall kan alla avtal och all lagstiftning misstänkliggöras.

Men varför får inte olika intressegrupper som miljö- och konsumentorganisationer sitta med vid förhandlingarna?

Fristående organisationer kan ha visst folklig förankring, men de har inte något demokratiskt mandat som ger dem rätt att ha representation i mellanstatliga förhandlingar. Däremot håller kommissionen särskilda sessioner med intresseorganisationer där de får information och framföra sina synpunkter.

Det kan hända att det råder öppenhet nu, men det är enbart för att det blev protester mot allt hemlighetsmakeri!

Nej. Kommissionen (och USA:s regering) informerade på samma sätt som man brukar när det gäller handelsavtal. Skillnaden var att folk plötsligt intresserade sig för just TTIP-avtalet. Vid samma tid som man började förhandla TTIP blev CETA, det stora avtalet med Kanada färdigt. Det hade ingen brytt sig om.

När det visade sig att intresset för TTIP var stort anpassade Kommissionen informationsinsatserna till det. Problemet med handelsavtal brukar inte vara att kommissionen inte vill berätta, utan att ingen bryr sig om den information som ges.

Är verkligen TTIP-avtalet nödvändigt? Tullarna mellan EU och USA är låga, bara kring 3 procent.

Tullarna är i genomsnitt 3 procent, men ett genomsnitt är inte verkligheten. Många produkter har betydligt högre tullar. Dessutom skall tullarna betalas ut när produkterna förs in i USA eller EU, det vill säga innan en enda vara är såld. En utgift som alltså kommer innan företaget har fått några intäkter. Och sist men inte minst: tullprocessen kostar tid och arbete. Varor kan fastna i tullen på grund av något litet fel i en blankett eller utan någon som helst orsak. I en modern ekonomi där leveranssäkerhet är viktigt kan detta vara en avgörande faktor bakom att man inte får en affär.

TTIP är inget frihandelsavtal, det handlar om enorm mycket mer än bara tullar och kvoter.

Stämmer. Men moderna, genomreglerade välfärdsstater har komplexa regelsystem för miljö, hälsa, produktsäkerhet. De reglerna måste hanteras på ett rationellt sätt för underlätta handeln mellan EU och USA. Vi kommer aldrig mer få frihandelsavtal som bara handlar om tullar och kvoter.

EU kommer att behöva acceptera sämre skydd när det gäller miljö, hälsa och produktsäkerhet.

Stämmer inte alls. USA har i genomsnitt lika hårda regler som vi har i Europa. Förhandlarna  har tydliga instruktioner att de inte får acceptera lägre standarder på den typen av regleringar.

En kommission kommer att kunna stoppa framtida lagstiftning som innebär handelshinder, det är en inskränkning i demokratin.

Nej. TTIP-avtalet kommer att ta bort det mesta av  handelshinder i form av standarder och regler som inte är lika i USA och EU. För att undvika att det med tiden uppstår nya skillnader som i onödan utgör handelshinder kommer det finnas ett organ som uttalar sig om lagstiftningsförslagen. Men det organet kommer att fungera som remissinstans, det kan inte stoppa lagstiftning som uppfattas som nödvändig även om den kommer orsaka störningar i handeln.

TTIP-avtalet kommer att innehålla en så kallad ISDS-mekanism som ger företag rätt att stämma stater som vill införa lagstiftning till exempel om miljö som hotar företagens vinster.

Detta är en total missuppfattning. ISDS-paragrafen ger inte företag stater rätt att stämma stater. Den anger bara var en tvist om avtalets innehåll skall tas upp. Oftast hänvisar en sådan paragraf till ett internationellt skiljedomsinstitut. Men när det gäller TTIP kommer det sannolikt sättas upp en separat domstol under kontroll av EU och USA.

Vad ett företag kan stämma en stat för beror helt och hållet på vad som står i avtalet. I TTIP-avtalet kommer det vara tydligt att lagstiftning till skydd för miljö, folkhälsa och liknande inte kommer att kunna vara grund för stämning.

TTIP-motståndarna brukar använda exempel som från gamla investeringsavtal eller det 25 år gamla NAFTA-avtalet mellan Mexiko, USA och Kanada. Men det är irrelevant. TTIP kommer att vara helt vattentätt när det gäller staternas rätt att reglera.

Men varför behövs då en ISDS-paragraf överhuvud taget?

Företag kan fortfarande bli diskriminerade i offentliga upphandlingar, få sin egendom konfiskerad eller råka ut för att stater bryter sina avtal. Då är det nödvändigt att kunna gå till en domstol som garanterat är neutral och inte lojal med den aktuella staten.

Kan man inte lita på rättssystemet i EU-länder eller i USA?

Det är mindre självklart än man kanske tror. Grekland, Bulgarien, Rumänien, Ungern är exempel på länder där ett utländskt företag sannolikt inte kan lita på att få en rättvis behandling i en tvist med staten. En juryrättegång i Alabama i ett upphandlingsärende där motparten är staten och ett amerikanskt företag blir knappast rättvis. Dessutom är det svårt att hantera olika rättegångsordningar, lagstiftning, språk. En specialiserad domstol vare sig det är skiljedom eller ICS blir lika för alla.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel