Det säkerhetspolitiska argumentet för ståltullar håller inte

För första gången har WTO:s tvistelösningpanel dömt efter artikel 21. Domen gäller en konflikt om handelshinder mellan Ryssland och Ukraina, men ger en tydlig indikation om att USA:s säkerhetspolitiska argument för sina ståltullar inte kommer att accepteras 2020.

World Trade Organisation har fällt ett avgörande som indirekt underkänner president Donald Trumps skäl att införa tullar på stål och aluminium.

Trumps argument för att införa tullarna för ett drygt år sedan var att skydda USA:s strategiska intressen och hänvisade till artikel 21 i WTO:s regler som medger handelsrestriktioner om ett lands strategiska intressen är hotade. “Ett land utan stål är inte ett land”, som presidenten twittrade.

Mot hänvisningen till artikel 21 kan anföras att USA:s stålindustri var i gott skick med hög produktion och lönsamhet långt innan ståltullarna, men WTO ståndpunkt har inte med det att göra.

I själva verket handlar domslutet i tvistelösningspanelen inte ens om USA, utan om Ryssland och Ukraina.

Ryssland och Ukraina är båda med i WTO och har en gränskonflikt som i praktiken är ett långintensivt krig.  Ryssland har infört handelsrestriktioner mot Ukraina med hänvisning till artikel 21.  Ukraina anmälde detta till WTO för avgörande. WTO har i en tvistelösningspanel — en lägre instans än organisationens tribunal — fastslagit att Ryssland hade rätt att införa handelsrestriktioner. Man bör här observera att WTO inte på något sätt tar ställning till vem som har “rätt” i konflikten mellan länderna.

Var har då detta med USA:s ståltullar att göra?

Jo, tvistelösningspanelen konstaterade att artikel 21 kräver att den land som inför restriktionerna hänvisar till en specifik konflikt och att den är mycket allvarlig. Det är därför Ryssland har rätt att införa restriktioner — man ligger i praktiken i krig med Ukraina.

Det vill säga det räcker inte med ett abstrakt hot mot nationella säkerhetsintressen, vilket är Trumps linje. Men USA ligger inte i krig med något av de länder som ståltullarna riktar sig mot — det finns inte ens en antydan till säkerhetspolitisk konflikt där långsiktig tillgång till inhemsk stålproduktion spelar roll.

Ett skäl till att domen är viktig, är att det är första gången WTO tar ställning i en tvist om artikel 21. Visserligen är domen inte prejudicerande, men den spelar ändå en opinionsmässig roll och blir vägledande.

Den kommer inte att överklagas till WTO:s tribunal eftersom Ukraina dels inte anser att det är meningsfullt, men framför allt för att domen för Ukrainas del är ett kvitto på att det föreligger en riktig, väpnad konflikt mellan länderna.

En kuriositet i sammanhanget är att USA i just detta fall varit på Rysslands sida, trots att USA:s utrikes- och säkerhetspolitik för övrigt stöder Ukraina.

WTO:s utslag spelar roll eftersom EU, Kina och fyra andra länder har utmanat USA:s ståltullar inför WTO, ett fall som kommer att avgöras 2020. Ryssland/Ukraina-domen är en mycket viktig indikator på hur WTO ser på saken även om det som sagt inte är ett formellt prejudikat. Det är ingen djärv gissning att fallet är noga diskuterat i organisationen.

Man kan förstås konstatera att USA inte behöver bry sig om vad WTO säger. WTO är på gott och ont inte en överstatlig organisation.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: USA, WTO