Det senaste handelskrigets första slag

I dag införde USA de länge aviserade tullarna på stål och aluminium. EU kommer att slå tillbaka, vilket är ett misstag. En tröst är att EU har som ambition att hålla sig inom WTO:s ramverk. Det mest tragiska är att EU oförskyllt är indraget i USA:s handelskrig med Kina.

In i det sista hoppades många att vapenvilan i handelskriget skulle kunna förlängas. Men i dag deklarerade USA:s regering att man gör verklighet av de stål- och aluminiumtullar som aviserats sedan länge.

De riktar sig egentligen mot Kina som anses dumpa sin överproduktion till för låga priser på världsmarknaden. Att EU och en rad andra länder som är USA:s allierade drabbas beror på att det överskott av billigt stål som Kina skapar trycker ner marknadspriserna i hela världen. Om inte det billiga stålet kommer direkt från Kina kommer det indirekt från något annat land.

EU kommer med största sannolikhet nu att slå tillbaka med strafftullar på utvalda amerikanska varor, och president Donald Trump har redan flaggat för att då lägga tull på europeiska bilar.

Det är dock ett misstag av EU att slå tillbaka med egna strafftullar. Ingenting blir bättre av att EU:s konsumenter får betala mer för jeans, bourbon och Harley-Davidsson-motorcyklar.

USA:s agerande strider mot världshandelsorganisationen WTO:s regler, men Trump hänvisar till strategiska skäl. Kina och EU har redan ifrågasatt detta genom att anmäla USA till WTO. USA:s argument är ihåligt. Landets stålindustri är inte hotad. Tvärt om producerar den en betydande del av USA:s behov och har god lönsamhet. Trumps egentliga skäl är som han framförde under valrörelsen är att återskapa jobb inom stålindustrin.

Det kommer dock inte ske. Moderna stålverk har genomgått samma utveckling som vilken annan industri som helst — automatisering och robotisering gör att behovet av mänsklig arbetskraft har fallit radikalt.

Risken är betydande att USA:s tullar varken ger några nya jobb eller något mätbar effekt på USA:s underskott i handelsbalansen. I stället är det sannolikt att det om några månader kommer att visa sig att tullarna kostar jobb. Så var det senast USA införde ståltullar. Då hette presidenten George W Bush. Tullarna togs bort under viss tystnad. Frågan är vad som kommer att hända nu när Donald Trump är president. Han har knappast uppvisat någon större ekonomisk rationalitet och är i stället ytterst prestigeberoende. Risken är att han försöker med mer av samma sak.

Många har talat om att det som händer nu är slutet på det system för världshandeln som kom efter andra världskriget. Protektionismen sprider sig och WTO:s roll urgröps ytterligare.

Så kan det bli. Men samtidigt är det inte första gången USA inför tullar. Vidare har WTO knappast någonsin varit en särskilt kraftfull organisation. Den har dessutom andra viktiga funktioner och kommer sannolikt att överleva. EU har också deklarerat att alla motåtgärder mot USA kommer att ske inom ramen för WTO-reglerna. En konsekvens av dagens situation kan mycket väl bli att allt fler länder inser behovet av ett regelverk för världshandeln och sakta börjar backa från den nuvarande strategin med regionala eller till och med bilaterala handelsavtal.

Just nu är dessa bättre än ingenting. EU och Japan kommer snart skriva under vad som blir världens största avtal mellan sig och visar tydligt att i stort sett alla länder utom USA är för att stärka frihandeln i världen.

Att gå från ett läge med många regionala avtal till ett mer komplett WTO-avtal blir en komplicerad process. Men inte krångligare än många andra förhandlingar på handelsområdet.

USA står just nu vid sidan av utvecklingen av världshandeln. Landet är helt enkelt inte så dominerande som det en gång var. Det kommer en tid efter Donald Trump då lockelsen i protektionistiska budskap kommer att ha minskat betydligt.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel, USA