Det viktigaste i varje kris är att behålla sinnet för proportioner

Coronapandemin har visserligen ställt till med problem för världshandeln och kommer att ge en del förändringar, men i huvudsak fungerar den som den ska.

Ekonomiprofessorn John Hassler skriver i Expressen den 28 augusti en ytterst läsvärd krönika om det faktum att coronapandemin inte orsakat någon ekonomisk kollaps. Problem och nedgång, ja, men ingen härdsmälta.

Världens ekonomier kommer att tappa kanske 10 procent av BNP, men det betyder trots allt att 90 procent är kvar (och vi hamnar på 2010-2015 års nivå – inte en direkt akut nöd såvitt någon minns). Arbetslösheten ökar, men inte till något som liknar massarbetslöshet eller 30-talsdepressionen.

För att förebygga närmast obligatorisk indignation vill jag bara påpeka att ja, jag förstår också att bakom de rätt modesta nedgångssiffrorna finns tusentals tragedier och människoöden. En snabb och okontrollerad kontraktion av världsekonomin ställer till problem även om den är liten i procent räknat. Men Hasslers artikel och detta blogginlägg handlar inte om detta.

Den som går ut stan eller sätter sig framför datorn för att shoppa upptäcker att världens alla produkter förefaller finnas att tillgå, internet fungerar, mat finns på butikshyllorna, det går att resa som vanligt (trots vissa svårigheter), diesel och bensin finns på macken och el i vägguttaget.

Ett ytterligare påpekande. Jag försöker alltså inte driva hem tesen att det inte har uppstått några problem. Trillioner i värden har utplånats och för dem som fötts i fattiga länder och led nöd redan innan pandemin handlar det om liv och död. De väljer kanske mellan penicillin, myggnät eller mat – inte mellan olika utrustningspaket till den nya bilen.

I vår del av världen har stora fabriker fått pausa produktionen av brist på komponenter och ser nu hur andra av deras underleverantörer har gått i konkurs under tiden.

Men faktum kvarstår. I stort sett har vårt ekonomiska system, baserat på stordrift, specialisering och arbetsdelning genom handel och globala värdekedjor, fortsatt fungera. Länder har inte vänt sig inåt, skyddat sina egna marknader och försökt bli självförsörjande. Inte heller har det uppstått allvarliga bristsituationer på viktiga varor.

Världshandelssystemet har de senaste åren utsatts för en “perfect storm” i form av Donald Trump, oro för stor skuldsättning, fallande oljepriser och en uppblossande protektionism i EU i samband med TTIP-protesterna och enorma oroligheter i Mellanöstern. Att coronapandemin skulle bli sista spiken i kistan vore inte en alldeles orimlig gissning. Men även om sista kapitlet inte är skrivet i just detta drama förefaller det som om det globala handelssystemet uppvisat en imponerande robusthet.

På den politiska nivån har de senaste fem åren dessutom levererat tre av världens största frihandelsavtal, nämligen EU-Kanada, EU-Japan och TPP-avtalet minus USA. Det påverkas inte av någon pandemi.

Det finns anledning till oro, men det gäller att behålla sinnet för proportioner.

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Frihandel, Corona