Det viktigaste kan vara det man inte ser

Sveriges regering protesterar mot EU:s antidumpingtullar på vissa typer av elektromagnetiskt stål från Kina, Japan, Ryssland, USA och Korea. Artikel om tullarna här.

Mikael Damberg menar i DI att tullarna drabbar bland annat ABB som använder stålet i transformatorer. Enligt Damberg handlar det om cirka 1000 jobb i Sverige.

Detta är en utmärkt illustration till flera politiska och ekonomiska problem som en politiker sällan är medvetna om.  Damberg är här ett undantag som hittills har förefallit vara en enormt kunnig politiker när det gäller handelsfrågor.

1. Det viktiga är kanske inte vad man ser, utan det som man inte ser. Skyddstullarna på stål beror på att stålindustrin — som gillar höga stålpriser — är synlig: stålverk med många anställda på ett ställe. De företag inom EU som använder stål i sin produktion — och därför gillar låga stålpriser — är inte lika synliga. De är ofta många men små, och har inte enorma produktionsanläggningar med tusentals anställda på samma plats. Det är därför lätt att politiker får för sig att de “räddar jobb” när de skyddar stålindustrin, medan de kanske slår ut betydligt fler jobb i andra delar av ekonomin.

2. Traditionell industri har starka branschorganisationer och välorganiserade anställda. De har därför goda kontakter med politiker och tjänstemän och kan driva sina intressen. De som köper stål är sällan organiserade i “Stålanvändarnas Riksorganisation”. Politikerna har ingen anledning att lyssna på dem.

Det här är inte teoretiska exempel. USA:s president Ronald Reagan (av alla) införde skyddstullar på stål. Han räddade några tusen jobb i stålindustrin, men slog ut mångdubbelt fler i andra industrisektorer.