En pedagogisk genomgång av den protektionistiska skåpmaten

New York Times publicerar en debattartikel av Jeff Madrick från The Century Foundation som är kritisk till frihandel.

Anledningen till att länka till den här på Frihandelsbloggen är att den är en provkarta på de argument som protektionister använder mot frihandel.

1. Artikeln har helt fel om ekonomisk doktrin.

”Since the 1970s, economic orthodoxy has argued for low tariffs, free capital flows, elimination of industrial subsidies, deregulation of labor markets, balanced budgets and low inflation. ”

Under 70-talet och långt in på 80-talet var Keynes teorier ”ortodoxin” bland ledande ekonomer. Vad som hade hänt var att även andra synsätt hade börjat tränga igenom på marginalen. Först på 90-talet hade det skett en verklig förändring i doktrinbilden.

Men det betyder ju inte att detta hade blivit den politiska och ekonomiska verkligheten. De flesta länder har än i dag kvar tullar, industristöd och genomreglerad arbetsmarknad.

Den som inte tror på det kan ju fundera över varför man förhandlar om stora frihandelsavtal som TPP och TTIP? Om tullar och regleringar togs bort på typ 80-talet hade vi väl regeringarna inte kämpat för att ta bort dem en gång till?

För att inte tala om budgetunderskott och stora statsskulder. Behöver jag nämna USA eller Frankrike? Faktum är att till och med förebilder som Tyskland har hyggligt stora skulder om delstaterna räknas in.

Inflationen är under kontroll och valutaregleringarna ganska beskedliga jämfört med 70-talet. Men annars är knappast något av det Madrick skriver om förverkligat.

2. Man blandar ihop olika trender under olika perioder samt olika länder som om det vara en enda verklighet.

”So, through the late 1970s, the United States and Europe cut tariffs, though currencies were fixed and capital was still highly controlled. Astonishing American prosperity in the three decades after 1945 led economists to overestimate the impact of free trade. In reality, high growth in those years resulted from many factors: pent-up demand from the war; the Marshall Plan; Cold War military spending; investments in universities, highways and scientific research; and falling oil prices.”

Tre årtionden. Från 1945 till 1975. Som om det var en period med samma förutsättningar. Men vi hade inte samma verklighet 1955 som 1975. Fallande oljepriser känns inte som 70-tal och energikris. USA hade välstånd på 50-talet. Men Europa, även länder som Sverige, var fattiga. Och framför allt var knappats fria kapitalrörelser eller frihandel utmärkande för tidsperioden. Däremot var en utmärkande faktor stagflation, det vill säga hög inflation tillsammans med stagnation och arbetslöshet. Det skulle enligt den tidens konsensus bland både politiker och ekonomer inte kunnat inträffa.

I Sverige är Göran Greider expert på detta trix. Han lyckas ge folk intrycket av att 30-talets folkhemsretorik, 50-talets påstådda idyll, 60-talets rekordår och 70-talets vänsterradikalism på något sätt fanns till på en och samma gång.  Då är det lätt att få för sig att nutiden är sämre.

3. Man hänvisar till en svunnen guldålder.

Till detta hör också myten om att det en gång var bra.

”Free trade has been a major (but not the only) factor behind the erosion in wages and job security among American workers. ”

Här har vi myten om att ”American workers” en gång i tiden haft bra löner och säkra jobb, något som nu försvunnit på grund av frihandeln.

Men den verkligheten, som vi möter i tjogvis med 50-talsfilmer, omfattade en ganska liten del av USA:s industriarbetare. Till dessa skall läggas ett enormt antal svarta, nyanlända invandrare och kvinnor som inte arbetade i USA:s avancerade verkstadstekniska industri och bilindustri.

Det fanns grupper som tjänade bra och hade hyggligt säkra anställningar, men de var undantag även om de var synliga eftersom de tillhörde en tongivande samhällsgrupp inte minst på grund av sin etnicitet. De var också jämförelsevis högutbildade eftersom USA tidigt hade vad som motsvarar vår gymnasieskola.

De allra flesta högutbildade, vita amerikaner har bra löner och anställningsvillkor även i dag. Att USA:s traditionella bilindustri närmast har utplånats på ett decennium är knappast ett resultat av frihandel. Tullarna på små lastbilar är till exempel 25 procent.

Liknande förändringar och myter om en svunnen guldålder finna i nästan alla samhällen. Känslan av att ”det var bättre förr” är inte ett resultat av frihandel.

4. Och till sist artikelförfattarens allmänna metod att handplocka påstådda avregleringar och olika kriser som råkar sammanfalla och antyda att det finns en kausalitet. Det är naturligtvis inte otänkbart. Men samhällsekonomin är betydligt mer komplicerad än så, och framför allt har handelshinder inte så omedelbara och dramatiska effekter på ett samhälle. Budgetunderskott, inflation, felaktiga incitament i socialförsäkringarna, politiskt fastställda valutakurser och mycket annat kan få ett lands ekonomi att börja hacka rätt fort. Tullar på griskött har inte samma effekter varken positivt eller negativt.

Lite grann får man använda sitt sunda förnuft.

Om tullar och regleringar vore så himla bra som artikelförfattaren antar, borde vi inte återinföra stadstullar och skråväsende med en gång?