En sista hälsning från Frihandelsbloggen

Under de år som Frihandelsbloggen existerat har utvecklingen för frihandeln varit både bra och dålig. Sammanfattningsvis har utvecklingen dock varit positiv och framför allt hade det kunnat gå mycket sämre.   

Frihandelsbloggen startades 2014 i samband med att det stora frihandelsavtalet mellan EU och USA började förhandlas. Bloggen skulle existera i några månader för att argumentera för TTIP i Sverige och allmänt stödja idén om frihandel.  

Nu har den funnits i ungefär sju år. Det senaste dryga året som en del av Frivärld. 

Men allt har ett slut och detta blir den sista texten i just det här sammanhanget. 

Under de sju åren har det hänt mycket på frihandelsområdet. En del bra, en del mindre bra. 

TTIP-avtalet stoppades av Donald Trump, men hade förmodligen ändå inte genomförts. Motståndet var för stort. Av allt att döma berodde det på den politiska dynamik som uppstår så fort USA är inblandat. Grönvänstern får en unik chans att mobilisera, med USA-hatet som grund. Initiativtagare till TTIP var Barack Obama.

Vid samma tid hade CETA-avtalet med Kanada förhandlats och undertecknats utan några som helst protester, och ett par år senare antogs det stora avtalet mellan EU och Japan, också utan klagomål. Båda avtalen var av samma typ och extremt omfattande, om än inte så stora som det med USA skulle ha blivit. Med tanke på att TTIP-avtalet beskrevs som ett allvarligt hot mot demokratin är det märkligt att ingen diskuterade de andra avtalen som bekymmersamma. Men som sagt, frågan berörde inte handel utan var ett sätt att mobilisera för en rörelse som sedan Sovjets fall fört en tynande tillvaro. 

Donald Trumps handelskrig mot Kina och EU, och hans underminerande av WTO:s konfliktlösningsmekanism, var ett tydligt brott mot Republikanernas tidigare frihandelsvänliga retorik och lever kvar i partiet. Även om Republikanerna inte på något sätt varit renläriga frihandelsvänner har de ändå balanserat Demokraternas mer protektionistiska linje. Nu är det inte så och det kommer säkert ta ett decennium innan pendeln börjar svänga tillbaka. 

Brexit är ett särfall. Argumenten var inte direkt protektionistiska utan handlade mer om konflikten mellan nationellt oberoende och EU:s ambitioner att öka sin makt på medlemsländernas bekostnad. Om Brexit var ett rimligt sätt att hantera det problemet är oklart och när det gäller handel har britterna för tillfället fått större problem – inte mindre. Deras nya handelsavtal med världen utanför EU är i stort sett kopior av EU:s avtal.    

Men de positiva faktorerna har trots allt övervägt under de senaste åren. 

Det utbröt trots allt inte fullskaliga handelskrig mellan USA och Kina eller EU. Det står tvärt om klart att åtgärder på handelsområdet är ett dåligt sätt att hantera underskott i handelsbalansen eller de speciella utmaningar som Kina utgör. Problemen med Kina har egentligen ingenting med frihandel att göra. Trumps tystnad i valrörelsen 2019 när det gäller det som var hans huvudbudskap fyra år tidigare är talande. Handelskriget fick inte någon av de effekter han hoppats på. 

Ett antal stora frihandelsavtal har ingått. Inte minst det stora avtalet mellan länderna i Afrika. Det kommer ta tid innan det ger effekt, implementeringsproblemen är enorma, men avtalet existerar i vilket fall.  

Världen har klarat pandemin utan att de utbrott av protektionism som befarades inträffade och världshandeln har fortsatt. Med tanke på att pandemin kombinerades med grundstötningen i Suezkanalen är det förvånande hur små störningarna ändå har blivit. 

Sammanfattningsvis kan man säga att både global BNP och utvecklingen av handeln har påverkats negativt av pandemin, men någon öppen politisk protektionism har inte utvecklats. Till skillnad från börskraschen i New York för snart 100 år sedan har länderna inte hanterat krisen genom att stänga sina marknader och därmed fördjupa de ekonomiska problemen. Återhämtningen sedan 2020 har dessutom varit snabb.  

Inför framtiden är det viktigt att frihandeln åter kommer upp på agendan och att WTO:s medlemsländer samlar sig och går vidare på vägen mot en enhetlig ordning för världshandeln. De nya avtal som tillkommit under åren är definitivt positiva, men det blir samtidigt en komplex och svåröverskådlig mångfald.  

Den bästa present man kan ge framtida generationer är global frihandel.

Magnus Nilsson


Taggar:
Kategorier: Frihandel