Ett tydligt stöd för frihandel viktigaste uppgiften för G20

Länderna på G20-mötet i Hangzhou i Kina har en viktig mycket viktig uppgift när det gäller handel: Nämligen att världsledarna trycker på för att få in de sista underskrifterna på WTO:s Trade Facilitation Agreement som syftar till att förenkla handel över gränserna. Det förhandlades fram 2013 på den stora WTO-konferensen på Bali och att ratificeringen blir klar skulle ge en välkommen signal. 

Avtalet syftar till att underlätta för varor att ta sig över gränserna. Det är alltså inte ett avtal som reducerar eller tar bort tullar och kvoter, det ingår i avtalet som WTO-medlemmarna arbetar med i den så kallade Doharundan. Istället är det frågan om att att effektivisera tullprocedurer så att varor kommer igenom tullen snabbare, att det inte uppstår fel och missförstånd och att misstag kan rättas till. I dag är tulldokument ofta svårbegripliga, olika för olika länder, misstag kan ta veckor att reda ut. I vissa länder är det svårt eller omöjligt att få ut varorna ur tullen utan att ge mutor. I praktiken kan detta helt stoppa internationell handel, särskilt med produkter som inte klarar timmar, dagar eller veckor i en container på ett hamnområde.

I TFA-avtalet ingår bland annat en överenskommelse att länder med väl fungerande tullsystem hjälper länder med mindre utvecklade system och rutiner. Det finns mycket att göra på området och vinsterna är stora. Samtidigt finns det naturligtvis institutionellt motstånd på vissa håll, så regeringar kan behöva ett internationellt avtal att hänvisa till för att kunna åstadkomma förändringar i sin egen tullbyråkrati.

Två tredjedelar av WTO-medlemmarna måste skriva under avtalet för att det skall börja gälla och hittills har 98 av de 110 länder som krävs skrivit under. Fyra av de 18 länder som saknas är medlemmar i G20-gruppen. De kommer att skriva under, men en tydlig signal från kollegorna kan påskynda processen.

Det är bara ett år sedan som idén om frihandel var relativt ohotad bland väljare och politiker. Visserligen ägnade sig enskilda länder åt mer eller mindre väl dolda försök till protektionism, men det fanns inget opinionsmässigt stöd för protektionism. Detta har ändrats på bara några månader genom en olycklig kombination av höger- och vänsterpopulism i USA:s primärval och den starka kritiken mot TTIP i framför allt Tyskland. Inom EU har de ledande politikerna för tillfället ingen som helst robusthet mot tillfälliga opinioner och vågar inte försvara TTIP ens mot de mest bisarra och felaktiga argument.

I USA beskylls NAFTA för förlusten av industrijobb trots att det i huvudsak har tillkommit jobb i den amerikanska ekonomin sedan NAFTA trädde i kraft för mer än 20 år sedan. En viktigare faktor är förmodligen Kinas inträde i WTO 2001, även om det inte ledde till att USA sänkte tullarna mot Kina. Snarare har Kina slagit ut en del amerikanska varor på världsmarknaden de senaste 15 åren, men det beror till stor del på att amerikanska företag gjort jättelika investeringar i produktionskapacitet i Kina.

Det stora tappet av industrijobb i USA beror på rationaliseringar inom industrin. En vanlig industriprodukt kräver allt mindre mantimmar och det gäller även avancerade produkter som bilar.

Även lönerna inom industrin har fallit. Visserligen har industriarbetare bättre nu än förr, men det finns en sorts nostalgi i det amerikanska samhället. Normaltillståndet uppfattas vara de unika åren strax efter andra världskriget, ett par decennier då USA:s industri dominerade världen genom både innovativa produkter och skyhög produktivitet. En industriarbetare kunde ha både villa, två bilar och hemmafru.

Självklart var det inte alla som hade det så bra. Men den vita medelklassen var i en unik position som nu är för evigt förlorad. Ingenting ger så starkt missnöje som föreställningen om att det en gång fanns en guldålder som man blivit orättfärdigt berövad. Länge lyckades USA:s politiker lyckats hålla de föreställningarna på mattan genom ett konsekvent stöd för ett rationellt förhållningssätt. Men när Sanders och Trump dök upp på scenen med sina ohämmade populistiska budskap brast dammluckorna.

Det påverkar hela världen. Ett stöd för TFA och global frihandel från G20-mötet skulle kanske inte göra så stor skillnad. De flesta som är misstänksamma mot frihandel vet nog inte ens om att det finns något sådant som G20. Men det skulle ge en del politiker råg i ryggen och föra tillbaka uppmärksamheten på vad som är viktigt.

 

 

 

 

 

 

 


Taggar: G20, TFA, Hangzhou
Kategorier: Frihandel