EU bör undvika protektionistisk gyttjebrottning och sikta mot framtiden

EU slipar sina vapen för mer handelskrig. Men man borde göra tvärt om. Nu är man totalt reaktiv och låter Trump hålla i taktpinnen. Istället borde EU planera för vad som händer efter Trump. 

EU förbereder en lagstiftning som medger motåtgärder mot andra länder (läs USA) även om WTO:s appellationsdomstol inte har godkänt åtgärderna.

Detta är ett motdrag eftersom domstolen förväntas sluta fungera i mitten på december. USA blockerar utnämningen av nya domare och om ett par månader kommer det inte längre finnas tillräckligt många för att fatta beslut.

USA:s agerande är i linje med Trumps strategi att underminera internationella avtal och rättsordning i syfte att slippa regler och öka USA:s möjligheter att använda maktmedel i internationella relationer.

Ironiskt nog är det USA som de senaste decennierna varit flitigast i att använda WTO:s domstol och dessutom i huvudsak fått rätt i de fall som tagits upp. Nu senast i Airbus-fallet där domstolen fastslog att Airbus fått otillåtet statligt stöd.

EU:s nya lagstiftning förbereds så att den kan införas om det verkligen går så illa att domstolen förlorar sin förmåga att fungera.

Enligt Politico är det ännu oklart om de nya reglerna är i enlighet med WTO:s regler. Cecilia Malmström — som är på väg att lämna sitt uppdrag som handelskommissionär — är förtegen. Gissningsvis är det dragkamp inom EU och dessutom inte helt okomplicerat att få till regler som har förutsättning att fungera och samtidigt är korrekta enligt WOT:s regelverk.

Det är förmodligen politiska omöjligt för EU:s ledare att inte slå tillbaka, men det förtjänar att påpekas att ensidig frihandel fungerar.

EU kan inte bara låta bli att slå tillbaka mot USA, det är dessutom möjligt att sänka tullar och ta bort andra handelshinder. EU:s konsumenter och en god del av EU:s företag som har leverantörer i USA, skulle tjäna på det. Frihandelsvänner i USA skulle också stärkas i sin argumentation och Donald Trumps linje framstå som mindre självklar. Som det är nu låter EU:s politiker Trump hålla i taktpinnen. Den aktuella förändringen i EU:s regler är ju en direkt reaktion på vad USA gör. Ett tydligt tecken på förlorat initiativ; “Vi gör ingenting förrän USA agerar, och då försöker vi göra samma sak”.

Det säger sig självt att detta inte på något sätt är en framgångsväg.

Agerandet är också extremt kortsiktigt. Donald Trump är president i USA max fem år till. Fem år är en kort tid i handelssammanhang.

EU:s ledare borde redan nu börja agera med nästa administration i tankarna. Det är mycket sannolikt att Trumps inställning till handel och internationella relationer kommer uppfattas som mindre attraktivt om fem år. Redan nu är det uppenbart att hans strategier (en smickrande omskrivning för total planlöshet) inte avsatt några framgångar. Tvärt om.

Det betyder att nästa president kommer vara angelägen om att distansera sig och förhoppningsvis försöka stärka USA. Det kan bara göras genom att i handling visa en vilja att vara en pålitlig partner.

Om EU har en historia av att agera självständigt och rationellt har man en styrkeposition.

Om EU i stället har deltagit i den protektionistiska gyttjebrottning kommer man ha ett betydligt sämre utgångsläge när förhållanden förändras — vare sig det är till det bättre eller till det sämre.

Det finns förstås ingen garanti för att kommande amerikanska administrationer är bättre än den nuvarande, men det är med handelskrig som med andra krig; de är enkla att starta och svåra att avsluta. Och det är aldrig för sent att höja tullar om man är dum nog att vilja göra det.

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel