EU:s protektionism drivs av aktivister som söker sin mening

”Inom politiken gör man ofta saker av två skäl. Det man säger till väljarna, och det verkliga skälet.”

I går godkändes CETA avtalet av EU-parlamentet. Sveriges miljöpartister röstade emot och socialdemokraterna lade ner sina röster. Framför allt det senare är anmärkningsvärt; Socialdemokraterna har inte med sina egna EU-parlamentariker när det gäller en för Sveriges välstånd helt central fråga. Mer om detta hos Fjellner.eu.

Det finns en tydlig skillnad mellan protektionismen i USA och EU.

I USA ser vi nu en mycket traditionell protektionism som bygger på en föreställning om samhällsekonomi vilket bevisades vara felaktig för hundratals år sedan och ett nostalgiskt hopp om att USA åter skall kunna bli som det var när Elvis slog igenom. Dessutom bygger föreställningen på en god del nationalism: det är en patriotisk handling att köpa amerikanskt eller exportera, ett sorts landsförräderi att köpa utländska varor och importera. Det är en nationalism som säger att vi skall stärka vår nation! Handelsbalansunderskott skall ersättas med överskott!

Inom EU ser vi istället en annan sorts nationalism. Den bygger på föreställningen att EU är så mycket mer utvecklat när det gäller demokrati, arbetsrätt, miljö, folkhälsa än andra länder. Ett mer utvecklat samarbete riskerar att öppna oss för omvärldens primitiva åsikter och beteenden.

Det är förvisso så att många länder har lägre standarder än EU på många områden. Men när det gäller sådant som socialförsäkringssystem, arbetsmarknad och arbetsrätt finns det ingen enhetlig EU-standard. EU är inte ett land.

Men finns det något land som ligger jämsides eller till och med före EU när det gäller sådana frågor är det Kanada. Därför är det så förvånande att CETA-avtalet motarbetas så intensivt av vänstern och miljörörelsen i EU. Och mot bakgrund av att Kina, en av världens största miljöbovar och diktaturstater, är en uppskattad handelspartner är motståndet extra obegripligt. Miljövänner borde ju vara glada över ett tätare samarbete mellan EU och Kanada, två samhällsbildningar som verkligen tar miljö- och klimat på allvar. Visst, man utvinner olja och gas i Kanada, men det gör vi faktiskt i EU också. Framför allt är EU totalt beroende av fossila bränslen för decennier framåt. Visserligen har EU inget separat handelsavtal med Kina, men Kina är med i WTO och kom med utan protester från EU.

Med andra ord är det fullständigt orimligt med motstånd, protester, demonstrationer mot CETA-avtalet.

Och något sådant fanns inte heller från början.

CETA-avtalet förhandlades fram i lugn och ro mellan 2009 och 2014. Parlamentet och kommissionen informerade löpande. Pressmeddelanden skrevs och hamnade i redaktionernas papperskorgar. Lugn och ro som det brukar vara kring handelsavtal. Påståendena om att dessa förhandlas fram i hemlighet är helt fel. Arméer av informatörer sysselsätts med att försöka skapa intresse, men i normalfallet bryr sig ingen.

Men så påbörjades förhandlingarna om TTIP-avtalet med USA. Eftersom USA-hat är en säker marknadsnisch för vänstern — professionell aktivism handlar om stålar och stålar får man från människor som är rädda, arga och hatar — drog hela maskineriet igång.

Men då påpekade de som försvarade TTIP-avtalet att CETA-avtalet redan existerade, och de hade ingen klagat över. Varför reagera så starkt på TTIP? Varpå TTIP-aktivisterna också blev tvungna att kasta sig över CETA.

Det är extra tråkigt eftersom CETA och TTIP skiljer sig åt ganska mycket. USA och Kanada är helt olika samhällen.

Men det spelar mindre roll. Nu är vänstern och miljörörelsen tvingade att försöka måla upp de hyggliga kanadickerna som miljöbovar och allmänt obehagliga.

TTIP-avtalet är inte dött.  Det ligger kvar på amerikanska regeringens hemsida och det sista pressmeddelandet är från den 17 januari 2017.  Men det gör även TPP-avtalet. Det är troligt att Trump kommer att sänka även TTIP om något nämner det för honom.   Samtidigt är det uppenbart att Trumps önskan att ingå separata handelsavtal med enskilda länder inte är tillämpligt på EU. Men bara en ytterst tjockhudad optimist kan känna något större hopp just nu.

Men sammanfattningsvis är det uppenbart att CETA/TTIP-motståndet mest fyller funktionen att hålla ”alternativrörelsens” professionella aktivister med intäkter och existensberättigande.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel