Eviga förhandlingarna om småsaker riskerar frihandeln trots goda intentioner

Bra eller dåligt? Å ena sidan vill Trumpadministrationen förhandla fram frihandelsavtal med andra länder. Å andra sidan förefaller de vilja skapa en situation där avtalen blir extremt kortlivade genom att återkommande omförhandlas. Nu skall avtalet med Sydkorea omförhandlas efter bara fem år.

USA och Japan planerar ett frihandelsavtal enligt USA:s vice president Mike Pence och Japans premiärminister Taro Aso.

Det kommer att bli mycket intressant att se förhandlingarna komma igång och utvecklas. Japan är ett hårdfört protektionistiskt land, inte minst när det gäller bilar och jordbruksprodukter. Framför allt det senare är en viktig faktor för USA vars livsmedelsindustri är extremt produktiv. Japanerna har inte en chans att möta USA:s låga priser på exempelvis ris, fläsk och biffkött.

Det är lätt att få för sig att USA under Trump är unikt protektionistiskt, men sanningen är att situationen är ganska normal med undantag för Donald Trumps udda och yviga på retorik på området.

Efter skrotandet av TPP-avtalet är det uppenbart att Trumps administration följer linjen att skapa bilaterala avtal med enskilda länder. Tanken bakom den strategin är förmodligen att kunna hantera underskott i handelsbalansen med varje land för sig, något som är omöjligt med stora multilaterala avtal.

Pence sade i tisdags att man planerar att omförhandla avtalet mellan USA och Sydkorea efter bara fem år eftersom USA:s handelsbalansunderskott har ökat. År 20012 var det 11 miljarder dollar, nu är det uppe i 23 miljarder.

Vid ett första påseende förefaller det rationellt givet att man har (den felaktiga) uppfattningen att underskott i handelsbalansen är ett problem. Men med tanke på hur extremt små andelar av USA:s BNP och industriproduktion det rör sig om är det helt obegripligt. I praktiken ägnar sig Trump åt att riva upp internationella avtal för att lösa problem som nästan inte kan spåras i statistiken. Om ändringen av avtalet med Sydkorea skall bli en princip betyder det att USA kommer vara i ett permanent tillstånd av handelsförhandlingar med olika mer eller mindre betydelselösa handelspartners. Självklart inte betydelselösa för de länder, företag och individer det gäller — tvärt om — men för USA:s totala ekonomiska situation. Frihandelsavtal kommer knappt hinna implementeras och utvärderas förrän de skall omförhandlas. Vem vågar investera i export eller import på allvar om perspektivet bara är några få år?

Grundproblemet är att Trump ser frihandelsavtal som affärsavtal snarare än ramverk för agerande, en sorts lagstiftning, vars viktigaste funktion är att ge förutsägbarhet och stabilitet.

Att Pence och Aso diskuterar handelsfrågor är en aning udda. USA och Japans handelsministrar Wilbur Ross och Hiroshige Seko har redan träffats och diskuterat frågorna. Ryktet säger att arrangemanget är ett sätt att undvika att presidenterna Trump och Abe tvingas ta upp de känsliga handelsfrågorna.


Taggar:
Kategorier: Frihandel