Fattiga har lägre inflation än rika — tack vare handel

Global handel både ökar välståndet och minskar miljöproblemen. Men just nu är tillväxten av handeln långsam, en utveckling som måste brytas.

Tankesmedjan ECIPE har tagit fram en mycket intressant rapport, De ekonomiska vinsterna av globalisering för företag och konsumenter, som visar en hel del både kända och mer oväntade perspektiv på värdet av global handel.

Exempelvis brukar man påpeka att det faktum att reallönerna inte ökar så snabbt i dag inte är särskilt viktigt när det gäller välståndsutvecklingen. En betydligt viktigare faktor är att varorna blir både billigare och bättre. Framför allt gynnar det människor med låga inkomster som lägger ner relativt sett mer av inkomsten på importerade produkter. Skillnaden är faktiskt så stor att man har olika inflation i olika inkomstskikt.

 ”Ta detta exempel från USA: 1980 kunde en amerikan köpa en 1,3-kubikfot mikrovågsugn för 399,95 dollar på Sears, den stora detaljhandelskedjan, men nu kan den få en mikrovågsugn av exakt samma storlek för 57,13 USD på Walmart. Standarden på mikrovågsugnen är dessutom mycket bättre idag – och den har nu många fler funktioner och håller längre. Priset på ugnen har trots detta sjunkit med 85 procent i rena nominella termer. ”

(—)

En amerikan med en genomsnittlig lön behövde 1984 arbeta 456 timmar för att kunna betala en mobiltelefon. Ett kvartssekel senare var det tillräckligt att arbeta fyra timmar för att ha råd med det samma produkt (dock ej med en smartphone).

Europa skiljer sig inte från USA. Produkter som på 1980-talet var lyxvaror är nu var mans egendom och eftersom hushåll med låga inkomster spenderar större andel av sin inkomst på typiska hushållsprodukter, har globaliserings effekt på priser varit större för dem än för hushåll med höga inkomster. En studie av amerikanska hushåll visar exempelvis att inflationen för låginkomsthushållen mellan 1994 och 2005 var 6 procentenheter lägre än inflationen för höginkomsthushållen.”

Här kan man naturligtvis invända att det finna andra faktorer än just handel som bidrar till lägre priser, som teknikutveckling och förbättrad inhemsk konkurrens. Men få skulle nog hävda att den tekniska utvecklingen och inhemska konkurrensen är oberoende av global handel. Tvärt om utvecklingen av produkter helt beroende av tillgången till stora marknader. Utveckling kostar, och ju fler konsumenter som den kostnaden kan spridas på, desto mer utveckling blir möjlig.

En mindre väntad effekt är att global handel dessutom är bra för miljön:

”Internationell handel, hävdar en del, förorenar miljön på grund av koldioxidutsläppen från transporten av varor och det är därför mycket bättre att människor köper lokala varor. Och det är sant att handeln är en källa till koldioxidutsläpp, inte bara genom transport utan också för att handel ökar produktion och den ekonomiska tillväxten. Ändå är alternativet knappast bättre. Medan människor i Europa av olika skäl föredrar att köpa lokal mat, är det långt ifrån säkert att det minskar koldioxidutsläppen. Det är bättre för miljön att köpa lokalt odlade äpplen Europa än att importera dem – strax efter höstskörden. Men den stora delen av den mat vi konsumerar i Europa skulle medföra större utsläpp i produktionen än utsläppet från både produktion och transport när vi köper maten från södra halvklotet. Den energi som krävs för att producera mat i Europa är en betydligt större källa till koldioxidutsläpp än transporten. Det minskar koldioxidutsläppen att köpa snittblommor från Kenya i stället för Holland eller broccoli från Sydamerika i stället för Kontinentaleuropa. Handel är en metod för att hushålla med naturresurser och ett sätt för länder, företag och människor att få tillgång till ny teknik som minskar energiförbrukningen och koldioxidutsläppen. Hur skulle ett europeiskt land kunna nå sina klimatmål – utan tillgång till teknologi från andra länder? En klimatstrategi byggd på stängda gränser skulle vara höja utsläppen snarare än sänka dem. Solpaneler och vindkraftverk skulle existera i bara några länder, och elbilar skulle vara en lyx för de rika.”

Rapporten konstatera dock att perioden 1980-2010 varit unik när det gäller utvecklingen av internationell handel. Ökningen var mycket snabb och dessutom blev handeln på allvar global, snarare än bara mellan grannländer. Efter krisen 2007-2008 föll världshandeln en aning och ökningen har sen dess inte riktigt velat ta fart. Mellan 1980 och 2010 ökade de globala handelsvolymerna 35 gånger, så en marginell minskning eller utplaning  under några år är inte direkt någon katastrof, men en del tyder på att vi ser en ny våg av protektionism som består av regleringar snarare än tullar och kvoter. Den utvecklingen måste brytas. Det finns fortfarande miljoner fattiga människor i behov handelns välståndsskapande effekter.


Kategorier: Frihandel