Finns frihandel?

Då och då återkommer ett rätt märkligt påstående i debatten om frihandel. Nämligen att frihandel ”inte finns”.

Det vi kallar frihandelsavtal är typiskt sett en sorts omregleringar där nationella regelverk harmoniseras och i bästa fall blir lite mindre irrationella.

Även påståendet förekommer att handel aldrig kan vara fri; det finns inget samhälle där man har rätt att handla med allt.

Detta är naturligtvis helt korrekt. Men det är korrekt på ett sätt som leder tankarna till diskussioner mellan brådmogna 19-åringar som läst A-kursen i filosofi på universitetet.

100 procent korrekt. 100 procent irrelevant.

I så fall skulle det till exempel inte råda frihandel mellan Solna och Sundbyberg eftersom det i båda kommunerna råder restriktioner på handel med heroin, skjutvapen och sex.

Analogt finns det inga fria länder eftersom det även i mycket fria länder som till exempel USA, Sverige och Danmark finns en massa saker medborgarna inte får göra.

De här argumenten förs fram av människor som vill ståta med sin allmänna klurighet, eller — vilket förmodligen är vanligare — av ideologiska skäl. Det handlar helt enkelt om en retorisk fint för att bana väg för sin egen frihandelsfientliga agenda: om det egentligen inte finns någon frihandel är protektionism inte ett moraliskt och ideologiskt problem utan bara en fråga om tekniska detaljer och tillämpning av regelverk.

Men var är då en rimlig definition av termen frihandel i en värld med genomreglerade välfärdsstater?

Följande är ett förslag.

Det råder frihandel mellan land A och B om:

1. Allt som får handlas med lagligt i land A får säljas till land B utan särskilda tillstånd, tullar, kvoter eller pappersarbete och vice versa.

2. Allt som får handlas med lagligt i land A får köpas från land B utan särskilda tillstånd, tullar, kvoter eller pappersarbete och vice versa.

3. Varken land A eller B har lagstiftning som internt diskriminerar produkter beroende på ursprungsland.

Vi kan alltså enligt den föreslagna definitionen ha frihandel med USA utan att nödvändigtvis tillåta att man säljer revolvrar och marijuana rakt över disk.

Det finns också enligt definitionen möjlighet att gradera frihandel. Man kan ha mer eller mindre frihandel. Om man får fritt importera allt utom mediciner har man mer frihandel än om undantagen är både mediciner och verkstadstekniks utrustning. Om bara någon procent av värdet av handeln omfattas av tullar och kvoter har man mer frihandel än om 50 procent omfattas, och så vidare.

Och till sist medger definitionen att man kan avgöra om ett avtal är ett ”frihandelsavtal” eller inte: ökar eller minskar avtalet den handel mellan mellan länder som kan ske utan krav på tillstånd, tullar, kvoter eller pappersarbete.

Och idealet för en riktig anhängare till frihandel är förstås att handel mellan stater skall vara lika fri som mellan Solna och Sundbyberg.

Krångligare än så behöver det inte vara.

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel