Fokus i frihandelsavtal måste vara frihandel

I Australiska webtidningen Echo Daily levererar Richard Denniss, chef för  The Australia Institute, en Canberra-based think tank, en bredsida på det där maffiga sättet som vore helt otänkbart i Sverige. Premiärminister Tony Abbot och hans frihandelsavtal med Japan är måltavlan.

Tha Australia Institute kan nog karaktäriseras som en ganska modern vänster-think-tank.

Denniss poäng är huvudsakligen att peka på det absurda i att ”frihandelsavtal” består av tusentals sidor regler för vad ”frihandeln” egentligen omfattar.  Ett frihandelsavtal borde, skriver han, bestå av en A4-sida som säger att de två länderna nu handlar med varandra helt utan restriktioner.

Det är en helt riktig iakttagelse. Tyvärr är något sådant helt orealistiskt i dag. De allra flesta länder är idag genomreglerade välfärdsstater där nästan allt antingen är förbjudet och beskattat eller påbjudet och subventionerat. Varje lagparagraf är uppkopplade mot en intressegrupp. Att olika länder under dessa förutsättningar skulle kunna släppa handeln helt fri emellan sig är tyvärr otänkbart.

Och ett handelsavtal, om än bestående av tusentals sidor undantag, är bättre än inget handelsavtal. Ty då är undantagen istället regel. Processen mot global frihandel måste gå genom att allt mer omfattas inom allt större geografiska områden.

Men Denniss text är ändå värd att ta på allvar.

Alla verksamheter kan ju ha olika fokus och ambitionsnivå. Även förhandlingar om handelsavtal. Det är inte oväsentligt om förhandlingarna är inriktade på att verkligen befria handeln så mycket det är möjligt, jämfört med om ambitionerna blir allt mer urvattnade och det hela slutar med något som snarare är en förändring än minskning av handelshinder.

”Ändamålsglidning” brukar det kallas i projektsammanhang. Man börjar med att sträva efter ett mål, men upptäcker en bit in i projektet att man gör något helt annat.

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel