Förbud mot vinster i välfärden påverkas inte av TTIP

Det finns ett påstående om TTIP skulle kunna stoppa ett eventuellt förbud mot vinster i välfärden genom att det kommer anses vara indirekt expropriation.

Juristen Erik Bröddén har skrivit ett intressant examensarbete om den frågan.

Slutsatsen är att ett vinstförbud inte kommer att påverkas av TTIP-avtalet.

Bakgrunden är följande. Vänsterpartiet vill ha ”vinstförbud i välfärden”. I praktiken betyder det att företag som tillhandahåller tjänster inom skola, sjukvård, äldreomsorg och liknande måste ha en bolagsform som kraftigt inskränker ägarnas möjlighet att ta ut vinst. Lagen skulle kräva bolagsombildning.

Skulle detta kunna strida mot ett tänkt investeringsskydd (ISDS) i TTIP-avtalet genom klassas som expropriation?

Problemet att svara på frågan är att det ännu inte finns något TTIP-avtal eller någon ISDS-klausul att utgå ifrån. Lösningen som Bröddén har tillämpat är att undersöka enligt vilka principer skiljedomsinstituten har dömt i det nu 20 år gamla NAFTA-avtalet (avtal mellan USA, Kanada, Mexiko) och jämföra med CETA (färdigförhandlat avtal mellan Kanada och EU) som anses reglera expropriation på ett sätt som i all väsentlighet troligtvis kommer att likna den i TTIP-avtalet.

Slutsatsen är att ett vinstförbud av den typ som Vänsterpartiet föreslår inte kommer att anses vara någon form av expropriering. Ägarna berövas inga tillgångar och även om offentlig sektor är en betydande kund och intäktskälla för dagens välfärdsföretag blir de inte helt berövade möjligheten att bedriva verksamhet.

Resonemanget förutsätter förstås att vinstförbudet är utformat så att alla nya offentliga upphandlingar förutsatte krav på vinstbegränsning. Efterhand skulle alla gamla avtal med vinstgivande företag ha fasats ut — utan krav på bolagsombildning.

Med andra ord är TTIP-motståndarnas påstående att vinstförbud i välfärden skulle omöjliggöras i alla händelser fel.

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel