Fortfarande många missförstånd om ISDS

TTIP- och CETA-moståndarna drar fortfarande upp internationell skiljedom som ett argument mot avtalen. Förutom att de i grunden missuppfattat hur internationell skiljedom fungerar har de missat att någon sådan inte förekommer i CETA-avtalet. Där blir tvistelösningen helt i EU:s regi.

I debatten om frihandelsavtal, och särskilt CETA och TTIP brukar motståndarna måla upp en helt felaktig bild av tvistelösningsmekanismen ISDS (Investor-state dispute settlement).

Den påstås bestå av privata domstolar där företag kan stämma stater för lagstiftning som hotar företagens vinster.

Detta är dock helt fel.

Den s k ISDS-klausulen i handels- och investeringsavtal hänvisar bara till det forum där en eventuell tvist skall tas upp. I ett vanligt svenskt civilrättsligt avtal brukar det finnas en klausul som säger att tvister skall hänskjutas till svensk domstol. ISDS är samma sak, en överenskommelse mellan de avtalsslutande staterna var en tvist mellan en stat och ett företag om avtalets innehåll skall tas upp.

Oftast hänvisar ISDS-klausulen till internationell skiljedom. Här finns antagligen grunden till föreställningen om att det är “privata domstolar” eftersom skiljedomsinstituten finansieras genom avgifter från de som processar. Men att själva finansieringen är privat och skiljedomsinstitutet inte är knutet till ett visst lands regering betyder inte att det saknas en offentlig reglering.

Skiljedomsinstituten är reglerade genom en FN-konvention som alla länder av betydelse har skrivit under. Annars hade naturligtvis inte staterna anledning att följa skiljedomsinstitutens utslag. Det enda skiljedomsinstituten gör är att tolka avtalet, det vill säga i avtalsskrivningen kan staterna exakt bestämma vad som skall gälla.

Man kan ju inte sätta upp en privat domstol, döma länder till skadestånd och gå till finansdepartementet med sin egenhändigt ihopsnickrade dom och be om pengar. Då blir man utskrattad och sen utslängd med huvudet före. Anledningen till att skiljedomsinstitutens utslag respekteras är att världens länder gått med på det. Skiljedom är helt enkelt en internationell rättsordning som staterna står bakom.

Men vad är det som garanterar att skiljedomsinstituten tolkar avtalen på ett rättvist och förutsägbart sätt? Kan man inte misstänka att de dömer till företagens fördel? Svaret är nej. Det är ju staterna som ingår avtalen. I ISDS-klausulen bestämmer de vilket skiljedomsinstitut som skall anlitas. Om ett institut föreföll gynna företagen skulle staterna sluta peka ut det i avtalen. De vill ju knappast ge uppdrag till en institution de vet kommer att vara emot dem. I praktiken eftersträvas kvalitet i domsluten. De skall vara väl motiverade, begripliga, rimliga och i samklang med tidigare fall av samma typ.

Stockholms Handelskammare driver ett av de äldsta skiljedomsinstituten som bland annat har en bra blogg om just ISDS.

Men hur är det de fall som TTIP-motståndarna tar upp som exempel? Ofta verkar de helt vansinniga och helt och hållet till företagens förmån.

Generellt sett kan man säga att fallen sällan är korrekt beskrivna. Beskrivningen är ofta att exempelvis oljebolag stämmer stater för att de stiftat lagar till skydd för miljön som stoppar olje- eller gasutvinning. Det stämmer ur en synpunkt, men vad TTIP-motståndarna aldrig berättar är att det brukar röra sig om företag som följt alla lagar och regler och fått alla tillstånd att utvinna kolväten, och då bestämmer sig politikerna plötsligt för att ändra lagen. Tillståndsprocessen och projektering kan kosta miljontals dollar och självklart vill företaget ha ersättning för sina utlägg.

Ett fall brukar beskrivas som att ett utländskt, privat, tågföretag stämde Egypten för att landet höjde minimilönerna. Hur ondskefullt låter inte det? De internationella kapitalisterna stämmer ett land som vill göra det bättre för de fattiga! Även detta är förstås bara några procent av sanningen. Tågföretaget hade ett kontrakt där det stod att det skulle få kompensation för ökade kostnader till följd av höjda minimilöner. När minimilönerna höjdes vägrade kunden att betala ut kompensationen och blev då stämd.

Det finns ett antal gamla investeringsavtal som skyddar företagen mot så kallad indirekt expropriation, det vill säga åtgärder som minskar företagens värde. Men det är ett marginellt problem. Framför allt har de ingenting med TTIP eller CETA att göra. I dag är det ingen stat som går med på något sådant i sina avtal. Tvärt om är man ytterst noggrann med att skriva in att avtalet inte påverkar rätten att lagstifta, reglera, driva offentlig verksamhet i egen regi eller bestämma vad som skall vara offentlig verksamhet och finansieras genom skattepengar.

Företagen skyddas i stort sett bara från direkt expropriering och diskriminering. Man kan säga att staten kan stifta en lag som gör att en utländskt ägd fabrik tvingas stänga ner, om bara motsvarande inhemskt ägda fabriker också måste stänga. Och så får inte staten bara lägga beslag på egendom eller bryta ingångna kontrakt.

Om vi går tittar på vår egen verklighet kan vi konstatera att EU har tusentals olika handels- och investeringsavtal med andra länder. I alla dessa finns ISDS-klausul som hänvisar till internationell skiljedom. Det har EU haft i decennier. Under den tiden har lagstiftningen när det gäller arbetsmarknad, skatter, finansmarknad, miljö och mycket annat blivit allt hårdare, samtidigt som allt fler utländska företag har etablerat sig i EU. Om företag verkligen kunde stämma för att regleringar som minskar deras vinster skulle vi se tusentals stämningar. Men sanningen är något sådant inte förekommer alls. Företag får helt enkelt snällt anpassa sig till att lagarna ändras.

En invändning är att företag kan stämma staten i internationell skiljedom, men staten kan inte stämma företag. Nej, inte i internationell skiljedom, staten stämmer förstås i statlig domstol. Om exempelvis den svenska staten ville stämma ett utländsk företag för skattebrott, miljöbrott brott mot arbetsmarknadslagstiftningen sker det i en vanlig svensk domstol. Och om ett utländska företag skulle vilja stämma svenska staten för något som inte har med handels- och investeringsavtal att göra sker det också i svensk domstol.

Till sist det kanske viktigaste påpekandet. I CETA-avtalet förekommer inte ens internationell skiljedom. Där hänvisas istället till en ny domstol under kontroll av Kanada och EU. Om USA går med på den lösningen för TTIP är en annan fråga. Men i grunden spelar det ingen roll vilken typ av domstol man väljer. Det viktiga är vad som står i avtalstexten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: ISDS