Fråga den 17 maj: Varför är det lättare att handla med Bulgarien än med Norge?

Den evige Björn Rosengren har dykt upp i en artikel i DI. Som ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Stockholm har han tillsammans med sina motsvarigheter i Oslo och Göteborg* begått en debattartikel. De tre ordförandena invänder mot Kommerskollegiums beskrivning av Norge som ett land som är krångligt att handla med:

”Som en liten present inför den norska nationaldagen, 17 maj, återlanserar Sveriges Kommerskollegium en undersökning som pekar ut Norge som en krånglig handelspartner för Sverige – i paritet med Kina. Generaldirektör Anna Stellinger sätter fingret i vädret och tycker sig ha uppsnappat ett problem.

(—)

Vi som representerar norsk-svenska handelskamrar i båda våra länder anser att när nu var tredje svenskt företag (32 procent) tycker att det är viktigt att Sverige får bättre handelsvillkor med Norge, så ska det tas till intäkt för en önskan om ökat samarbete – inget annat.

Låt oss först identifiera problemet. Vår erfarenhet säger att det främst är förstagångsexportörerna – speciellt mindre bolag utan egen administration – som har problem. Det är förståeligt. Norge är inte med i EU och står följaktligen utanför tullunionen. Reglerna är därför av förklarliga skäl något annorlunda. Handel med Norge kräver exempelvis import- och exportdeklaration. Det är inte svårt, och det behöver inte vara krångligt. Men man måste känna till det och man måste veta hur man gör.”

Anna Stellinger svarar att det inte handlar om ett finger i luften utan en rätt omfattande och intressant rapport där svenska företagare har intervjuats. Det är tydligt att man efterfrågar att handeln med Norge skall bli enklare.

Rosengren och de andras argument är lite underligt.

Han identifierar ju exakt vad företagarnas problem är. Nämligen extra administrativt arbete som är betungande främst för mindre företag som är nya på exportmarknaden.

Sådana företag (eller snarast företagare) har i normalfallet rätt mycket annat att stå i. Varje extra blankett som skall fyllas i och uppgift som skall kollas innebär erfarenhetsmässigt arbete mellan någon timma till någon dag att hantera. Allt som är besvärligt blir en tröskel att ta sig över i en tillvaro med många utmaningar som kräver tid och energi.

Rosengren har förvisso ett imponerande cv, men i huvudsak som fackpamp, politiker och byråkrat och framför allt inte som småföretagare. Han har alltid befunnit sig på en nivå där man har fast inkomst, inte tar egna risker och har underhuggare som gör det tråkiga pappersarbetet.

Självklart är merarbetet med att exportera till Norge hanterbart. Inte minst syns det i att Norge är Sveriges största handelspartner.

Till sist deklarerar Rosengren att samarbetet måste förbättras och att det redan görs en del på myndighetsnivå för att underlätta.

Och det kan man ju hålla med om.

Men det är lite udda att skriva en artikel som angriper den som visar på problem och möjligheter när det gäller handeln med Norge. Det är ju inte kommerskollegium som bestämmer reglerna. Måltavlan för Rosengren borde snarare vara regeringen, riksdagen och tullverket.

För det värsta med de regler som krånglar till handeln med Norge är att de är helt onödiga. Kan vi handla utan krångel med  Bulgarien borde det vara lika lätt att handla med Norge.

*(Harald Norvik, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Oslo, Catharina Olofsson, Ordförande Norsk-svenska handelskammaren i Göteborg)