Frihandel är en fråga om mänskliga rättigheter

Ibland är det på sin plats att gå tillbaka till grunden för varför saker är viktiga. Varför är det angeläget att öka frihandeln i hela världen?

Svaret: Därför att byta saker med varandra är en mänsklig rättighet.

Vi äger oss själva i meningen att vi äger våra kroppar och våra förmågor. Det finns filosofer som invänder mot detta med ganska sofistikerade argument, men ingen kan svara på den enkla frågan ”men om jag inte äger mig själv, vem är det i så fall som gör det?”. Eller snarare, det har genom historien funnits ganska många svar — Gud, familjen, stammen, klanen, samhället, slavägaren, din make, staten. Inget av de svaren har producerat särskilt trevliga samhällen.

Och om jag äger mig själv och mina förmågor är det rimligt att jag även äger det jag åstadkommer genom mitt arbete. Stenyxorna, bröden, dataprogrammen eller texterna jag hugger fram är mina. Jag får göra vad jag vill med dem. Till exempel byta bort dem mot något annat jag behöver om jag träffar någon som är i samma situation. Ingen annan än vi två har rätt att lägga sig i.

Det är detta som är det principiella argumentet för frihandel.

Invändningen mot detta är att detta bygger på att jag är en del av ett samhälle — ingen människa klarar sig själv — och därför måste underkasta mig kollektivets önskningar: ”du får inte byta grejor utan vårt medgivande!”

Men om detta argument stämmer, varför gäller det i så fall inte till exempel vem jag får gifta mig med, umgås med eller detaljerade föreskrifter om vad jag får äta, jobba med och hur jag får klä mig? Well, det finns samhällen som testar den hypotesen — men återigen, de verkar inte särskilt vare sig trevliga eller framgångsrika.

Det finns ett mönster. De som vill kränka mänskliga rättigheter hänvisar ofta till någon form av samhällsintresse, talar hånfullt om frihet som ”social atomism” och försöker få oss att tro att gemenskap bygger på underkastelse under kollektivet eller ledarna. Påfallande ofta (alltid) framförs argumenten av personer som har anledning att tro att de kommer att dra nytta av systemet.

Det finns också de som menar att bara produktion ger värde. Att byta varorna skapar egentligen inget värde. Handel bidrar bara till att det blir fler ”mellanhänder” som skor sig utan att egentligen bidra med något. En sorts parasiter på det ”riktiga arbetet”. Det är idag en uppfattning som torgförs av marxister, men som har funnits genom hela världshistorien i form av misstänksamhet mot allt från ”affärsjudar” i antisemitisk retorik till ”handlarn” i buskis och folklustspel.

Detta är intuitivt starka men felaktiga uppfattningar som sakta men säkert ger vika ju mer upplysta människor blir. För 1000 år sedan hade vi landskapslagar som gjorde skillnad på folk från det egna landskapet och andra när det gällde brott och straff. Då hade vi också handelshinder mellan landskapen och tullar vid stadsporten.

Sedan dess har utvecklingen gått mot en allt mer universell syn på mänskliga rättigheter. Inom EU är de grundläggande fri- och rättigheterna utsträckta till alla medborgare i de länder som är med i EU. I hög grad omfattas även människor från resten av världen av samma regelsystem som EU:s egna medborgare. Och i samma mån har vi frihandel inom EU (även om den knappast är perfekt) och utsträcker den till resten av världen.

Detsamma gäller alla andra länder som har rimligt civiliserade rättsstater. De öppnar upp för handel. Man kan också lägga märke till att motståndet mot handel allt mindre blir av principiell karaktär. Protektionismen är fortfarande stark, men den bygger numera alltid på särintressen som sätter press på politikerna. Försöken att klä de egna intressena i en dräkt av allmänintresse är ofta knappt ens halvhjärtade.

Den europeiska vänstern och deras ideologiska kusiner på den främlingsfientliga sidan är talande nog inte ens konsekvent protektionistiska;  EU är inblandat i ett stort antal frihandelsavtal som ingen protesterar emot.

Vänsterns plötsligt uppblossade motvilja mot TTIP handlar mer om att det är ett avtal med USA. Alla rörelser med en kärna av våldsromantik och uppoffring behöver en fiende. USA, eller snarare en sorts myt om USA, har med överraskande uthållighet spelat rollen som fiende för de europeiska extremiströrelserna. USA är Satan i en sekulär religion. Och som i riktiga religioner har han lite olika manifestationer: ACTA-avtalet, WTO, Världsbanken och internationella valutafonden, McDonalds, Monsanto, big pharma, NSA, CIA. På handelsområdet uppträder han nu i form av TTIP och ISDS.

För att sammanfatta är frihandel i dag en fråga om förnuft och moral.

Allt fler inser att det är lika absurt att ha handelshinder mellan Stockholm och Washington DC som det skulle vara att ha en tullstation i Sigtuna där man tullade varor mellan Uppsala och Stockholm.

Och allt fler inser att handelshinder ställer till enorma problem för utvecklingsländerna. Både för att de har handelshinder mellan sig, att de stoppas från att handla med EU och USA och för att de drabbas av import som är subventionerad av EU:s eller USA:s skattebetalare.

Världens alla människor behöver öppna och avreglerade marknader. Det är en fråga om moral och det är en fråga om välstånd. Men det är mycket mer. Handel föder frihet, möjligheter, tolerans och öppenhet. Handel ger fred.


Taggar:
Kategorier: Frihandel