Frihandel bästa systemet oavsett etisk utgångspunkt

Oavsett vilket moralfilosofiskt system vi ansluter oss till ger det goda argument för fria marknader både inom länder och mellan dem. Nationsgränser är inte godtyckliga och fyller viktiga funktioner, men när det gäller handel och människors fria rörlighet är det bäst att de inte får spela någon roll.  

Frihandel, liksom alla andra aspekter av marknadsekonomi har en moralisk dimension. Det gäller i princip alla politiska frågor.  

Man kan börja med att konstatera att huvudprincipen i alla västerländska demokratier är en långtgående respekt för äganderätten. Den uttrycks för det första i ett starkt skydd för ägandet genom att medborgarna inte får stjäla av varandra, men framför allt i att statsmakten inte får ta medborgarnas egendom utan mycket goda skäl.  

För det andra uttrycks respekten för egendom i kontraktsfrihet. Vi får inte bara behålla vår egendom, vi har också långtgående möjligheter att göra vad vi vill med den varav den viktigaste är att byta den med andra. Det är den principiella grunden för etableringsfriheten, det vill säga att vem som helst har rätt att starta ett företag och producera vilken vara eller tjänst han vill inom ramarna för vad som är allmänt tillåtet i samhället. Det enda undantaget i Sverige är förmodligen rätten att bli renägare som är förbehållet samer, en sorts lagstiftningsmässig kvastfening som inte direkt ställer till några problem. 

Men det är inte länge sedan rätten att driva hantverk begränsades av skråväsendet och rätten att driva en fabrik var ett kungligt privilegium. Normaltillståndet historiskt sett är någon form av centralstyrd ekonomi, ofta grundad på statens intresse att kunna föra krig. En kuriositet i sammanhanget är att de ryska kommunisternas planekonomiska idéer var starkt påverkade av Tsarrysslands ekonomiska system där tsaren bestämde även om ekonomin. Marx idé var att arbetarna gemensamt skulle äga produktionskapitalet, inte att all ekonomisk verksamhet skulle detaljstyras av politiker och byråkrater. 

Många menar att skyddet för egendom inte är starkt nog. Trots det kan man konstatera att skyddet för egendom generellt sett är starkare i dag än tidigare i historien, en viktig faktor för de enorma välståndsökningarna vi sett sedan drygt 100 år. 

Vem som helst får i dag tillverka vad som helst och sälja det på marknaden. Undantagen är generella som förbudet att tillverka och sälja narkotika. Det finns också sådana produkter som omfattas av speciella regler som gifter, mediciner och vapen. 

Men kontraktsfriheten gäller bara fullt ut inom stater. Mellan stater finns fortfarande inskränkningar. Där lägger sig staten i avtalen mellan parterna genom tullar, kvoter och rena förbud, vilket av många av olika skäl uppfattas som riktigt. Det nästan ingen accepterar inom stater accepterar många av någon anledning mellan stater. 

Det är anledningen till att vi över huvud taget har en debatt om frihandel och protektionism. 

Det finns ingen anledning att avfärda nationsgränser som ”godtyckliga”. Tvärtom har de vuxit fram genom en lång historisk process och sammanfaller ofta med språkliga och kulturella gemenskaper, det vi kallar etnicitet. Man kan säga att dagens nationsgränser har kostat mycket blod, men förmodligen också att de sparat liv samt möjliggjort omfattande omfördelning mellan regioner och stora infrastrukturinvesteringar. 

Att hata gränser eller vilja avskaffa nationalstater är pubertalt och ogenomtänkt. I viss mån är det som att hata gravitationen. Den är inte mycket att göra åt, och visserligen skulle vi kunna flyga om inte gravitationen funnits, men vi skulle få en rad andra, mindre roliga, konsekvenser. 

Skillnaden mellan nationalstater och gravitationen är att man mycket väl kan tänka sig en framtid utan nationalstater – större delen av historien har vi varit utan dem – men det är å andra sidan inte alldeles självklart att det vore en förbättring.  

Men bara för att nationalstater och deras gränser inte är godtyckliga och fyller en rad uppgifter vi kan anta är av godo, betyder det förstås inte att allt stater hittar på med hänvisning till gränserna är av godo. 

När det gäller handelshinder finns det en rad argument för, men inga som är både sanna, relevanta och särskilt starka när de ställs mot de argument som finns mot handelshinder. 

Om vi tar mänskliga rättigheter på allvar och uppfattar äganderätt och kontraktsfrihet som en viktig del av rättigheterna är protektionism definitivt en svårmotiverad inskränkning i kontraktsfriheten. Särskilt med tanke på att vi inte accepterar argumenten mot kontraktsfrihet inom nationer, bara mellan dem. 

Om vi inte utgår från idén om mänskliga rättigheter utan tillämpar någon form av utilitarism, exempelvis genom att vilja maximera ekonomiskt tillväxt globalt, är argumenten mot frihandel ännu mer tvivelaktiga. Finns det något som är hyggligt väl belagt när det gäller ekonomi så är det att större marknader ger mer välstånd på grund av stordrift, specialisering och arbetsdelning.  

Man kan självklart ifrågasätta om just ekonomisk tillväxt har ett värde, men den sammanfaller med sådant som låg barnadödlighet, hälsa, livslängd, utbildning och nästan allt annat som människor tenderar att uppskatta. 

Här finns det anledning att kommentera motsättningen mellan föreställningen om mänskliga rättigheter å ena sidan och utilitarism å den andra. Båda idéerna har levt sida vid sida i den västerländska filosofiska debatten i ett par hundra år. Man kan förmodligen argumentera att en tillämpning av mänskliga rättigheter ger ett utfall helt acceptabelt för utilitarister och att en utilitarist ställd inför verkligheten skulle gå med på ett regelsystem som i allt väsentligt liknade mänskliga rättigheter.  

Men sammantaget leder både föreställningen om mänskliga rättigheter och någon form av utilitarism till ett försvar för frihandel, även om nationalstater med nationsgränser inte kan avfärdas som godtyckliga eller entydigt negativa. 

/Magnus Nilsson


Taggar: