Frihandel har inga förlorare

En återkommande idé är att globalisering och frihandel har ”förlorare”.

Den är i allt väsentligt felaktig.

I alla moderna samhällen sker förändring. Politiska, ekonomiska och kulturella förändringar samverkar. Medborgarna måste anpassa sig till förändringen. Det är i själva verket en av människans viktigaste evolutionära fördelar; vår anpassningsbarhet. Människan kan bo överallt på hela jorden, från Saharas öken till Arktis is.

När ekonomin förändras kommer vissa produkter och företag försvinna medan andra kommer till. Över en mansålder är det ytterst få produkter som finns kvar på marknaden, finns kvar i sin ursprungliga form eller tillverkad med samma metoder. Hittills har marknadsekonomin gjort att förändringen också är förbättring. Produkter (och tjänster) blir fler, bättre och billigare i inköp.

Det som förr var lyx för ett fåtal är idag standard. En bil med luftkonditionering, automatlåda och 220 hkr motor var en sensation på 60-talet. I dag är det vad man hittar i en hygglig familjebil. Den som har Spotify i sin telefon bär med sig en ”skivsamling” större än någon person eller institution hade tillgång till för 15 år sedan. För bara 50 år sedan var det en mardröm att behöva gå till tandläkaren. Till och med för kungen.

Denna förändring för dock med sig att människor måste anpassa sig. Byta jobb, skaffa nya kunskaper, kanske flytta. Den som är nära pensionsåldern eller saknar utbildning har svårt att få nytt jobb. Det är förstås inte oproblematiskt. För vissa individer kan det innebära tragedi. Det är också motivet till att nästan alla länder har olika former av sociala skyddsnät för att ta hand om sina medborgare.

Men finns det någon anledning att tro att internationell handel gör dessa problem större?

Svaret är nej. Ingenting tyder på att handel gör att fler blir utan jobb. Facitfabriken och produktionslinan för den gamla bulliga Volvo PV hade inte funnits kvar även om Sverige varit totalt avskuret från internationell handel. Eller möjligen hade de faktiskt funnits kvar och producerat något förbättrade modeller av sina gamla produkter. Sverige hade kanske kunnat ta fram en primitiv mikroprocessor, mobiltelefoner, ett eget flygplan för inrikesflyg och ett mycket effektivt gengasaggregat. Men vi hade inte varit i närheten av den levnadsstandard och den tekniska nivå vi har idag. Sverige hade varit ett fattigt land med stora delar av befolkningen i ren nöd.

Fördelen: Inga jobb hade försvunnit på grund av frihandeln.

Nackdelen: Ett stort antal jobb hade försvunnit ändå,  och ett betydligt större antal jobb hade inte kommit till tack vare frihandeln.

Vad man med största sannolikhet sannolikhet kan säga är följande.

  1. Ett stort antal jobb skapas på grund av frihandel.
  2. Ett litet antal jobb försvinner på grund av frihandel.
  3. Sammantaget ger frihandeln fler jobb och mer välstånd.

Det betyder att sett på samhällsnivå har frihandeln inga förlorare.

På individnivå finns det förstås specifika personer — företagare, aktieägare, anställda — som på goda grunder kan säga sig ha drabbats av frihandeln. Det är därför vi har socialförsäkringssystem och aktiebolag så att individerna kan skyddas mot konsekvenserna av frihandel och annat som orsakar förändringar i samhället.

Men tanken att protektionism skulle ha kunnat skydda medborgarna från att behöva byta jobb, yrke, skaffa ny utbildning eller i värsta fall bli arbetslösa eller göra förlustaffärer är felaktig. Ingenting kan hindra förändring. Människans tillvaro har förändrats och framtvingat anpassning de senaste 500 000 åren. Skillnaden är att tack vare industrikapitalismen och globaliseringen är i dag förändringen förknippad med förbättring för 99 procent av jordens befolkning.


Taggar:
Kategorier: Frihandel