Frihandel i media vecka 14

2018-04-04

Afrika är ljuset i tunneln när det gäller handelsfrågor just nu. Financial Times skriver om det nya avtalet som Afrikanska länderna håller på att skapa:

”Free trade is not exactly the dish du jour. The US and China are busily slapping tariffs on each other’s steel, pork and wine. Free trade agreements, such as Nafta, are being revisited. And the political backlash against globalisation is so fierce that the idea of completing the Doha round of global trade talks is as dead as any duck, imported or otherwise. But one region of the world is bucking the trend: Africa.

Last month, 44 African nations signed up to a continent-wide free trade agreement that will cut tariffs to zero on 90 per cent of imports, phase in lower tariffs on “sensitive items” and liberalise trade in services. Though the principles of free trade are under ideological attack in many parts of the world, in Africa the case for more intra-regional commerce is overwhelming.

Africa needs free trade for many reasons. The most important is to remake history. Colonialism left Africa in bad shape to develop. It broke the continent into more than 50 pieces, few of which today have the scale to attract sufficient investment or ramp up manufacturing. The whole of Africa has a gross domestic product of about $2.5tn, roughly the same as the UK. Imagine if Britain were broken up into 54 units, each with its own politics, language, regulatory environment and hard border.

(—)

Chiedu Osakwe, Nigeria’s chief trade negotiator, sees continental trade as nothing less than a way to “reverse the colonial inheritance of fragmented and polarised African economies”.

Getting from here to there will not be easy. For a start, countries must build the intercontinental road and rail links, install the regular power and enforce the frictionless customs needed to convert lower tariffs into actual trade and production.

Just as important is political buy-in. Nigeria, Africa’s biggest economy, is yet to sign the free trade agreement because of opposition from domestic unions, which have warned against what they call a “radioactive neoliberal policy initiative”. Such opposition cannot simply be dismissed. The cause of free trade has suffered worldwide because, in any arrangement, there are losers as well as winners. In aggregate, people may gain. But all politics is disaggregated, which is to say, local.

Still, something is already happening. Intra-African trade, while still low, has risen 11-fold since 1990, according to Renaissance Capital. While trade with the US and Europe has slowed or even reversed, trade with the likes of China, India, Russia, Turkey and Indonesia has ballooned.”

 

Från Afrika till Kalmar län. Martin Tunström, politisk redaktör på Barometern, sätter exportsiffror i perspektiv: 

”För Kalmar län var statistiken dyster när Utrikesdepartementet häromdagen presenterade färska länsvisa siffror om exportens utveckling.

Från alla svenska län ökar exporten. Mest i storstadsregionerna. Och allra minst ökar varuexporten från industrierna i Kalmar län.

Men Kalmars i sammanhanget mindre goda siffror beror i huvudsak på att andra regioner utvecklats ännu bättre. En noggrann läsning av underlaget visar att industrierna i länet förre året exporterade varor för 13 miljarder kronor vilket var en ökning med cirka 300 miljoner kronor.

Visst har tunga branscher i länet som trähus och glastillverkning drabbats tungt av global konkurrens och strukturomvandling. Konsekvenserna ska inte förminskas. Känslan av vanmakt och utanförskap måste tas på allvar. Men exportsiffrorna visar med eftertryck hur viktig industrin som Scania och Södra Cell och frihandeln är för länet – och framför allt för länets mindre kommuner.

I tider då globalisering diskuteras i termer av vinnare och förlorare eller avseende personer som befinner sig ”anywhere” eller ”somewhere” och där storstaden vanligen anses vara frihandelns vinnare är det värt att fördjupa sig i statistiken. Liksom att påpeka att handel inte är ett nollsummespel där någon vinner på någon annans bekostnad.

Allra högst export per invånare har nämligen inte Stockholms län utan Kronobergs. Det är inte Spotify utan Volvos dumperfabrik i Braås, Ljungby Maskin och Vida Timber som ger Sverige de stora exportintäkterna. Exporten per person från Kronoberg uppgår till hela 178 092 kronor.

Det är över 40 000 kronor per person högre än exporten per capita i Stockholms län. Och 10 000 kronor lägre per invånare kommer ett län som Jönköping. Då är exporten från Gnosjö, Värnamo och Vaggeryd bland annat väsentligt högre än den sammanlagda exporten från lärdomslänet Uppsala.”

 

2018-04-03

Och från Kalmar till EU:s epicentrum. På debattplats i Norrköpings Tidningar skriver Jens Hedström, chef för Svenskt Näringslivs Brysselkontor och Sophia Bengtsson, biträdande chef Svenskt Näringslivs Brysselkontor om att EU:S inre marknad måste förbättras:

”I år fyller EU:s inre marknad 25 år. Det är verkligen något att fira, då den inre marknaden är bland det allra bästa med EU-medlemskapet. EU-medlemmarna är just nu också ovanligt samstämmiga i sitt stöd för den inre marknaden och frihandel. I dessa tuffa tider har EU faktiskt slutit världens största frihandelsavtal med Japan. Fler länder är långt framme i förhandlingarna med EU, såsom Mexiko och de sydamerikanska länderna inom Mercosur.

På rådsmötet nyligen slog de fast att ansträngningarna för att få den inre marknaden att fungera bättre skall ökas rejält. Det bådar gott. Konkurrensvillkoren inom unionen måste vara lika och hindren måste bort. Ett exempel är den framväxande digitala inre marknaden, som rätt konstruerad kan förbättra förutsättningarna för att den datadrivna ekonomin. Idag lider den av en mängd överlappande särregleringar och stor regelbörda.

Vi är inte där ännu. Det finns fortfarande mycket att göra för att harmonisera regelverken. Så länge det fortfarande finns hinder för den fria rörligheten av varor, tjänster, kapital och människor inom EU, så kommer den europeiska konkurrenskraften vara hämmad.

Men handeln stannar som bekant inte inom EU och på rådsmötet underströks även stödet för WTO och de transatlantiska handelsförbindelserna, vilket är en viktig signal nu när Trump är skeptisk till det globala handelssystemet. De fyra friheterna måste i mesta möjliga mån utsträckas till länder utanför EU och vi skulle även gärna se att diskussionerna om ett handelsavtal mellan EU och USA återupptas igen.”

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel