Frihandel i media vecka 16

2016-04.20

Ekonomen och f d L-riksdagsledamoten Carl B Hamilton skriver om Trump i SvD:

”Trumps protektionism kommer rimligen också lamslå världshandelsorganisationen WTO genom att USA helt enkelt inte deltar i möten, eller att Trump vägrar att fortsättningsvis engagera USA för fri­handel i världen. Ett mer eller mindre intensivt handelskrig mellan världens största handelsnationer USA och Kina, som Trump avskyr av flera skäl, förefaller fullt möjligt.

Allt detta skulle få enorma konsekvenser för Sveriges och världens handelspolitik och handel. Det skulle skapa djupa motsättningar mellan länder, och inte enbart mellan USA och Kina och övriga Asien, utan rimligen också mellan USA och EU. Men även gentemot världens fattiga länder. Dessa är i dag ­genom globala värdekedjor i produktion och handel sammanflätade på ett sätt som aldrig förr med varandra och den rika världen. Att minska fattigdomen i genom handel och specialisering blir svårare.

Den i Sverige outtalade förutsättningen om fortsatt välstånd och ett dynamiskt näringsliv genom fri­handel bygger på att det sitter en frihandelsinriktad president i Vita huset. Det gäller dock inte om Trump – eller Sanders – blir vald till USA:s president. Vi får hoppas på Hillary Clinton, men även hon har gått i tydlig protektionistisk riktning under kampanjen.”

 

2016-04-19

New Zealand Herald skriver om landets förhandlingar om ett nytt frihandelsavtal med Kina. Kineserna kräver dock ett antal personer som begått bedrägerier eller skattefuskat utlämnade:

”Prime Minister John Key came away from a meeting with the Chinese President in Beijing confident New Zealand will get a better deal on the Free Trade Agreement.

The New Zealand and Chinese trade ministers will sit down at APEC later this year to negotiate and Key admitted President Xi Jinping was more positive than he’d anticipated.

He said the Chinese leader appreciated the work Fonterra has done in his country, including investing well over $1 billion in China, and creating more than 1600 jobs.

”The good news is that [tariffs] go away by 2022, or 2024… and we’re free to sell whatever we like tariff free. What we’re trying to do is bring that forward by a couple of years,” Key told Newstalk ZB.

The Prime Minister also discussed the likelihood of an extradition treaty with China.

China wants up to 60 of its nationals deported from New Zealand, to face charges of spiriting millions of dollars out of the country – money they’d obtained illegally.

Key said it was not a pre-condition of China agreeing to upgrade the FTA, but it was an issue the Chinese President was determined to pursue.”

 

2016-04-18

Britterna bör lyssna på Obama skriver DN på ledarplats:

”Alla seriösa bedömare utgår från att Brexit skulle ge negativa följder på kort sikt, exakt hur stora går inte att förutspå. Prognosmakarna hamnar olika och har breda spann i siffrorna. Just ovisshet är dock det värsta företag och konsumenter vet. Hur investerare skulle betrakta Storbritannien på längre sikt är än svårare att sia om, men akuta effekter blir inte sällan kroniska. Vinsten av att slippa medlemsavgiften till EU är hur som helst en petitess i sammanhanget.

Utfallet beror på hur samvaron formas efter ett nej i folkomröstningen. Hälften av den brittiska exporten går i dag till andra medlemsländer, medan EU:s export i andra riktningen bara är 10 procent av den totala. Att handeln trendmässigt skulle minska är en rimlig utgångspunkt, vilket är värst för britterna. Svikare kan inte räkna med belöning. EU skulle insistera på att London accepterar regelverket på den inre marknaden, precis som Norge och Schweiz (som också måste bidra till EU:s budget).

Nejsägarna lovar att Storbritannien ska kompensera sig via gynnsamma avtal med andra handelspartner. Fast hur? EU som block har en betydligt bättre förhandlingssits än London allena. Gissa om USA är mer intresserat av frihandelsavtalet TTIP med hela EU än av ett unilateralt med britterna. Att på något meningsfullt sätt ersätta tillgången till EU med medlemmar av det brittiska samväldet är en illusion.

Brysselbyråkratin är en ständig måltavla i den brittiska debatten, men de krångligaste reglerna är oftare inhemska än europeiska. Den som vill ha ett EU-avtal får fokusera på att riva egna hinder, alltså samma situation som i dag.

Ekonomiskt vilar Brexit på svajiga argument, fåfänga förhoppningar och behov av tur. Så är också nejrörelsens stora drivkraft motstånd mot invandring. Fast den lär inte minska, som tankesmedjan Open Europe brukar påpeka. Näringslivets behov av arbetskraft försvinner inte, och befolkningen slutar inte åldras. Och återigen, om Storbritannien vill ha tillgång till EU:s inre marknad blir minimikravet att den fria rörligheten av människor bevaras.

Brexitromantikerna hävdar att britterna kan själva. De borde lyssna på Obama.”

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel