Frihandel i media vecka 2

2017-01-13

Cecilia Malmström skriver i det liberala nyhetsmagasinet Nu. Hon börjar med frågan om vi orkar anta utmaningen inför 2017 med tanke på att 2016 var ett riktigt skitår. Svaret är nog att vi inte har något val. Den pessimistiske kan svara att det blir värre. Ännu har inte konsekvenserna av brexit eller Donald Trumps presidentskap börjat materialisera sig. Den mer optimistiske kan säga att världen statistiskt sett blev bättre även 2016 och att man alltid kan välja perspektiv genom att plocka ut olika händelser. Att popstjärnor inte uppnår genomsnittligt förväntad livslängd är knappast något unikt för 2016. Den mer optimistiske kan också säga att hoppet står alltid till att det händer sådant man inte förväntar sig:  

”Donald Trump som vann det amerikanska presidentvalet efter en kampanj som präglades av hat, mobbing, nationalism, anti-internationalism och grova förenklingar. Nedmonteringen av den liberala rättsstaten i Polen, men även Ungern. Putins Ryssland, Erdogans Turkiet. Och på kulturens område tystnade viktiga röster: David Bowie, Prince, Umberto Eco, Jenny Diski, Leonard Cohen, Kjell Albin Abrahamson och många fler.

På handelsområde såg vi vissa framgångar – frihandelsavtal med SADC- länderna i södra Afrika, samt med Ghana, Ecuador. Vi inledde flera viktiga förhandlingar med exempelvis Mexiko, Mercosur, Indonesien. Vi lyckades få en överenskommelse om bättre kontroll vad gäller handel med så kallade konfliktmineraler och varor som kan användas för tortyr och övergrepp.

Medlemsländerna och Kanada har skrivit under ett frihandelsavtal (CETA), men debaclet kring beslutet och Valloniens blockering bådar inte gott för framtiden. Fortfarande har inte CETA röstats i Europaparlamentet. TTIP ligger i frysen tills vidare och inga signaler från Trumpadministrationen tyder på ett snabbt tinande. Den inkommande administrationen verkar inte intresserad av regionala handelsavtal, inte av det multilaterala samarbetet och ett handelskrig med Kina hänger i luften. I Europa ökar populismen och nationalismen och många använder frihandel som redskap för att racka ner på globaliseringen.”

2017-01-12

Affärsvärlden skriver att Amazon i USA har lovat 100 000 nya jobb i USA. Jack Ma, ordföranden för kinesiska Alibaba, lovar en miljon jobb i USA. Men de jobben är beroende av amerikanska export till Kina och hotas av ett eventuellt handelskrig. Men är ändå inte dessa siffror imponerande och vittnar om framgång för Trumps hotfulla tal när det gäller handel och amerikanska jobb?

Inte direkt. 100 000 jobb skapas netto i den amerikanska ekonomin på två veckor. En miljon således på fem månader. Trump kommer säkerligen skryta om att han skapat åtta miljoner jobb i USA mot slutet av sin mandatperiod (som Obama i sitt avskedstal tog åt sig äran för annat utanför hans kontroll), men om inget riktigt anmärkningsvärt händer kommer den amerikanska ekonomin skapa de där jobben oavsett president. Om inte Trump verkligen ställer till handelskrig — då kan det gå riktigt illa.

 ”Amazon hakar på Trumptåget och lovar mängder av nya jobb i USA. Mer än 100.000 nya heltidsjobb ska skapas de närmsta 18 månaderna, skriver e-handelsjätten i ett uttalande.

De nya jobben ”är för människor över hela landet och med alla typer av erfarenhet – från ingenjörer och mjukvaruutvecklare till de som söker jobb utan krav på erfarenhet och arbetsmarknadsutbildning”, uppger bolaget enligt Bloomberg. Många kommer dock att skapas i Amazons pack- och lagercenter.

Trots den rejält tilltagna siffran bleknar Amazons jobblöfte mot konkurrentens. I veckan lovade Jack Ma, ordförande för kinesiska Alibaba, att skapa 1 miljon nya jobb i USA efter ett möte med Donald Trump.

Amazon kan däremot tänkas ha mer trovärdighet då bolaget anställt 150.000 personer i USA de senaste fem åren. Jack Mas löfte gällde i stället indirekta jobbökningar genom ökad export från USA till kinesiska konsumenter – Donald Trump har samtidigt varit minst sagt tveksam till ökad frihandel mellan de två länderna.”

2017-01-10

Dagens Nyheter skriver informativt om handel. Bland annat intervjuas Fredrik Sjöholm, professor vid Lunds universitet och expert på globalisering, och Henrik Isakson, analytiker och projektledare på Kommerskollegium. De oroar sig för konsekvenserna av Donald Trumps eventuella handelspolitik. Med Scania som exempel konstaterar de att varor i dag sällan är producerade i ett enda land. På den positiva sidan ligger att globaliseringen drivs av starka krafter och knappast går att hejda på längre sikt. 

”Donald Trumps seger i presidentvalet – liksom Brexitsidans vinst i den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet – har gemensamma drag. Ett av dem är att många väljare är motståndare till och känner oro för globaliseringen.

För även om vinsterna av globaliseringen – och den frihandel som underlättar den – är långt större än förlusterna, så är det inte alla som gynnas.

– I Sverige, med relativt höga löner, drabbas de som inte har så mycket utbildning eller specialkompetens, säger Fredrik Sjöholm, professor vid Lunds universitet och expert på globaliseringen.

Men i politiken kan dock de som förlorar ekonomiskt göra sig hörda.

– Det är vad vi sett nu med Brexit och med Trumps seger, menar Sjöholm.

Men där den brittiska regeringen – till övervägande del – ändå består av frihandelsvänner är USA:s blivande president Donald Trump en uttalad motståndare.

Problemet för globaliseringsmotståndare som Trump är att tillverkningsindustrin redan är sammanflätad i världsekonomin.

Det gäller också i hög grad Sverige. Se på grafiken här ovan. En gång var Scanias lastbilar och bussar genuint svenska – i dag är de sant globala. Delarna produceras där de bäst passar Scania. Ungefär halva innehållet i ”svenska” fordon kommer från andra länder.

(—)

Fredrik Sjöholm tror att kritiken mot globaliseringen kommer att växa. Synen på frihandel och en sammanflätad ekonomi kan därför komma att ändras – i synnerhet om en ”högljudd och verbal” grupp börjar förlora jobben.

– Jag hoppas att det inte leder till en protektionistisk era. Men däremot måste vi fundera mer på hur vi använder vinsterna av globaliseringen för att kompensera dem som förlorar på utvecklingen, fortsätter han.

Henrik Isakson menar för sin del att politiken kan sätta hinder i vägen, men knappast stoppa globaliseringen. Men försök görs, inte minst inom tjänstesektorn. På sina håll försöker regeringar tvinga företag att lägga sin interna information på servrar som ligger i de egna länderna.

– Inom EU finns det också ett grundförbud att föra viss persondata utanför unionens gränser, men det är ganska lätt att få undantag, säger Isakson.

– Facebook skulle knappast kunna fungera utan att sådana data fritt kan passera gränser, tillägger han.

Men även Isakson ser att motståndet mot globaliseringen växer.

– Motståndet har alltid funnits och det var särskilt starkt runt sekelskiftet, säger han.

– Sedan klingade det av – men nu har det delvis kommit tillbaka, fortsätter han.”

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media