Frihandel i media vecka 2

2019-01-11

I The Washington Examiner diskuterar Philip Wegmann om Joe Biden skulle kunna bli Demokraternas presidentkandidat och vad det skulle innebär för USA:s handelspolitik:

”If Joe Biden jumps in the race, and if 2020 is anything like the 1988 presidential primary, it will be ”Make America Great Again,” minus the protectionism.

It was an unusually hot summer when Biden, then-chairman of the Senate Judiciary Committee, announced he was running for president. He burned bright. Past plagiarism brought him low. He dropped out of the race after just three months.

That first failed presidential bid is worth revisiting not just because Biden believes he is the last best hope for Democrats to defeat President Trump. It is also worth examining because of how Biden defined his candidacy between the two economic poles of unfettered free market capitalism and a command economy.

Even before he was Uncle Joe, Biden didn’t have time for fanatical economic piety or cultist protectionism. Take a look at his June 1987 announcement speech, an address he made from the financially strong Wilmington, Del.: “We cannot accept the naivete of free traders who ignore the flagrant abuses of our trading partners,” Biden said, “nor can we accept the morally bankrupt, easy answer on protectionism — an answer that smacks of defeatism. Protecting one job today at the cost of ten of our children’s jobs tomorrow is unacceptable.”

Biden said that in 1987, when unemployment was just 5.7 percent, growth was 3.5 percent, and malaise was an ugly word the country had nearly forgotten. Things are different this side of the last economic panic. The numbers are even better, but jitters remain thanks to the great recession. But if an older and wiser Biden believes what a younger and more idealistic Biden believed, we are in for a wild 2020.”

2019-01-10

I Göteborgsposten skriver Joakim Broman om att frihandeln gjorde Sverige rikt:

”Sverige var i mitten av 1800-talet inte bara fattigt, utan också genomreglerat. Ingen kunde fritt välja yrke eller starta företag, eftersom skråväsendet skyddade de etablerade från konkurrens. Räntan var reglerad, vilket ledde till brist på kapital, och många varor var belagda med antingen import- eller exportförbud.

Utländska varor var tullbelagda, vilket förstås gjorde dem betydligt dyrare. I många fall krävdes pass för att resa inom landet, och när utvandringen började ta fart diskuterades till och med möjligheterna att förbjuda den.

Dessa regleringar tog 1850- och 60-talens liberaler strid emot. Filosofin var laissez-faire, idag mest ett skällsord med koppling till nyliberalism, men då en viktig insikt om att ekonomin mår bäst av så få statliga ingrepp som möjligt. Fri konkurrens skulle råda: således avskaffade man skråväsendet och införde näringsfrihet. Man avskaffade ränteregleringen, och tog bort eller minskade tullar och import-/exportförbud. Frihandel skulle gynna såväl företag som konsumenter.

Tullstriden vid 1865 års riksdag beskrivs i Den svenska liberalismens historia av författaren Johan Norberg som en total seger. Samma år avskaffas ståndsriksdagen, finalen för decenniets liberala projekt och det första steget mot allmän och lika rösträtt.

Det är dessa reformer som lägger grunden för Sveriges industrialisering, som på allvar tar fart på 1870-talet. Från 1890 framåt är tillväxttakten dubbelt så hög som i början av århundradet, runt 3 procent. Det låter inte som så mycket, men innebär en takt som gör att inkomsterna åttafaldigas på 70 år. Vilket också beskriver vår resa under 1900-talet ganska bra. Mellan 1870 och 1970 var Japan det enda landet i världen som hade bättre tillväxt än Sverige.

Till detta bidrar också frihandeln. Tullarna har visserligen gjort vissa återkomster sedan striden 1865, inte minst i slutet av 1800-talet. Men som Johan Norberg beskriver hjälpte detta främst till att stärka arbetarrörelsen, som tjänat på att importerade varor blivit billigare. Det är en intressant delförklaring till att Sverige fått en socialdemokrati som genom sin historia i stort sett alltid värnat om den fria handeln – även när den senare lierade sig med “kapitalet”.”

2019-01-09

Frank Tang i South China Morning Post tycker att Kina skall inleda förhandlingar för att komma med i TPP:s efterföljare Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership: (CPTPP): 

”The Chinese government should consider joining the Comprehensive and Progressive Agreement for Trans-Pacific Partnership (CPTPP), an 11-nation free-trade alliance, to show Beijing remains committed to open trade as its tariff battle with Washington drags on, a Chinese think tank said on Wednesday.

The US’ absence from the new trade block, which officially launched at the end of 2018, gives China a “time window” for expanding its “circle of friends” and avoiding being excluded from any new trade system, the Beijing-based Centre for China and Globalisation said in a research report unveiled at a media briefing.

Nations taking part in the CPTPP include Japan, Australia, Vietnam and Mexico.

(—)

The latest round of talks between US and Chinese officials concluded in Beijing on Wednesday. Delegates did not reveal what specifically was discussed, or if anything was agreed to.

Although Wang said China and the US were likely to reach a deal through negotiations, he acknowledged that differences would remain.

As such, joining the CPTPP would be a relatively easy way for Beijing to gain an edge over the US, he said, calling the prospect “low hanging fruit”.

But Beijing would serve its interests better by waiting two years to join in case a new US president replaces Trump in the White House after the 2020 election, as a new chief executive might have a different view on the issue of China joining the CPTPP, he said.

“Domestic opposition [against the CPTPP] in China has been disappearing, after the US pulled out of the deal,” Wang said. “The trade war has made people realise that the country must open up further for its own benefits.”


Taggar: