Frihandel i media vecka 22

2016-06-02

Anders Forss på Västerbottenskurirens blogg förundras över LO:s omsvängning i TTIP-frågan. Dock har han missat en detalj. Nämligen att LO och socialdemokraterna har varit för TTIP ända från början:

”Jag är mycket förundrad över att personer i LO:s ledning svängt i fråga om TTIP och nu stödjer avtalet – Alldeles speciellt så därför att TTIP är det största hotet mot fackföreningsrörelsens fortsatta inflytande som någonsin skådats.

TTIP är ett hot mot demokratin därför att de ger makten åt storföretagen i och med att nationella lagar inte kan ändras efter ett eventuellt införande om förändringarna på något sätt skadar ett företags affärsintressen.

Motståndet mot TTIP är massivt i en rad länder – Bland annat i Tyskland och Frankrike. Därför är det förvånande att LO som ska tillvarata svenska arbetstagares intressen svängt i frågan och är villiga att stödja ett avtal som ger dem minskat inflytande.”

 

SvD:s debattsida skriver Vänsterpartiets Malin Björk om TTIP. Man kan notera att kritiken bygger på i stort sett samma missförstånd som för två år sedan (utom att investerardomstolen ICS inte existerade då):

”Runt om i Europa växer motståndet mot TTIP. I flera länder är det den fackliga rörelsen som leder kampen. Det är naturligt eftersom ICS innebär en betydande maktförskjutning från arbetstagare och folkvalda till storföretagen. När folk inser den mörka sanningen bakom TTIP-propagandan så säger de nej; inte för att vara bakåtsträvande utan för att försvara demokratin. Och dessutom: I både EU och USA finns redan fungerande rättssystem därför behövs inget ICS.

Ett annat problem med TTIP är risken att grundläggande regelverk för miljö- och konsumentskydd försvagas. I EU finns den så kallade försiktighetsprincipen, som innebär att för att en produkt ska få säljas så måste den vara bevisat ofarlig. I USA är det i princip tvärtom, en produkt får säljas tills den bevisats farlig, då den i bästa fall förbjuds. Resultatet kan illustreras med kosmetikamarknaden. EU har idag förbud mot 1 200 substanser i kosmetika, medan motsvarande siffra i USA är 12. Nyligen avslöjade Greenpeace, genom en TTIP-läcka, att försiktighetsprincipen inte finns med i förhandlingsdokumenten.”

”Ge frihandeln en knuff” är rubriken på DN:s ledare till stöd för TTIP:

”Stockholm tjänade dock som frihandelsvänlig lagun under Malmströms och hennes motpart Fromans besök. LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson vittnade om stoltheten i hans hemort Kosta över de småländska exportframgångarna med glas. Stefan Löfven kunde inte ha sagt det bättre själv, och Svenskt Näringslivs vd Carola Lemne instämmer för ovanlighetens skull.

I god svensk tradition visar näringsliv, fackförbund och socialdemokrater enad front mot TTIP:s belackare.

Ann Linde (S) är ny EU- och handelsminister och har en tung portfölj med tanke på unionens alla kriser. Handeln förtjänar samtidigt extra omsorg. Linde har dessutom möjlighet att göra nytta. Vid regeringsombildningen presenterades hon som en kosmopolitisk socialdemokrat – utmärkt. I arbetsbeskrivningen borde ingå att lansera en övertalningskampanj riktad mot de tyska och franska kamraterna.

Utöver den transatlantiska frågan kommer Kina att bli ett stridsäpple senare i år, då EU har förbundit sig att ge mittens rike status som marknadsekonomi. Det kan låta som en titel Kommunistpartiet inte gjort sig förtjänt av. Men erkännandet sker som en följd av överenskommelser i Världshandelsorganisationen, WTO, och gäller egentligen beräkningsgrunderna för EU:s protektionistiska strafftullar. Vilken etikett Peking är värd spelar mindre roll, Ann Linde måste övertyga sina europeiska kollegor att inte starta handelskrig.

Frihandeln och globaliseringen har dragit på sig ett oförtjänt dåligt rykte de senaste åren. Inte minst i USA har det skett ett påtagligt skifte. Donald Trumps tal om ”dumhandel” får känslorna att svalla på presidentkandidatens valmöten. Vad gäller nivån på argumenten ligger Demokraternas Bernie Sanders inte så långt efter.

Inte nog med att nationalister och populister i USA och Europa har utsett den internationella handeln till hackkyckling. En del politiker och debattörer i mittfältet hukar och tassar efter. Andra ställer den förment medkännande diagnosen ”globaliseringens förlorare”. Men det är en slapp tankefigur som inte förklarar västvärldens ekonomiska och politiska olyckor.

Det finns inga bevis för att frihandelsavtal ligger bakom exempelvis Sverigedemokraternas framgång. Få av sympatisörerna är ”losers”, och i den mån partiets popularitet beror på förändringar på arbetsmarknaden är ökad handel bara en liten pusselbit.

Vidgade marknader och internationalisering är grunden för Sveriges och Europas välstånd. Inga politiska band är dessutom viktigare än de till USA. Förhandlingarna om TTIP går in i slutskedet. Deal or no deal? Sverige och Ann Linde behöver hjälpa till att nå ett avslut.”

2016-05-30

Maten, jobben och miljön — därför skall du bry dig om frihandelsavtalet TTIP är rubriken på en faktasammanfattning i Sydsvenskan: 

”USA är Sveriges sjätte största exportmarknad. Varje år säljer vi varor och tjänster för runt 80 miljarder kronor till landet. Om hinder kan tas bort för svenska företag – till exempel genom TTIP – kan det alltså betyda väldigt mycket för oss.

En särskilt viktig del av EU:s önskemål är att företag från EU-länder ska kunna delta i upphandlingar i USA. Får EU grönt ljus kan avtalet ge en öppning för svenska företag inom tillexempel miljö- och vattenteknik, liksom i byggsektorn. Och nya affärer betyder i förlängningen fler jobb i Sverige – och pengar till välfärden.

Anhängare till avtalet menar också att TTIP kommer att stimulera investeringar och öka tillväxten i EU. 

Bland de svenska partierna finns en majoritet för TTIP. Mest positiva är Moderaterna och Liberalerna, följda av Centern och Kristdemokraterna.

Socialdemokraterna är positiva, med vissa invändningar. Miljö- och Vänsterpartierna är skeptiska. I Norden har fackföreningsrörelsen uttalat stöd för TTIP, vilket dock inte alla europeiska fack gör.

Ett problem för många socialdemokrater är förslaget är den föreslagna mekanismen för tvistlösning, ISDS, som ger företag möjlighet att stämma länder som tar beslut som påverkar deras lönsamhet.”

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media