Frihandel i media vecka 23

2016-06-09

Nye handelsministern Ann Linde skriver i DI om sin syn på frihandel: 

”Det är inte bara inom EU som regler och marknadsvillkor måste fungera, utan det gäller även globalt. Det är därför jag som handelsminister kommer bidra till arbetet i Världshandelsorganisationen, WTO, som också fokuserar på att underlätta för e-handel och få bort skadliga subventioner som snedvrider handeln.

Inom ramen för WTO förhandlar även ett femtiotal nationer ett avtal för att främja just tjänstehandeln. Jag vill se att parterna kommer i mål med detta under 2016. Samtidigt som handelsförhandlingar kapar tullar och skapar enklare regler för företag, måste vi se till att frihandel och globaliseringen också bidrar till att stärka miljöskydd och goda arbetsförhållanden.

Avtal får inte leda till försämringar av nivåer för hälsa, miljö, säkerhet eller parternas arbetsrätt. Därför driver Sverige och EU att det ska finnas ambitiösa hållbarhetskapitel i våra frihandelsavtal. För mig är det viktigt med en långsiktig förbättring av sociala och miljömässiga förhållanden genom stärkt genomförande och efterlevnad i frihandelsavtal av sociala och miljömässiga hänsyn.

Det är viktigt att vi i våra handelsavtal hänvisar till globala regler gällande, till exempel, arbetsvillkor som i första hand hanteras och utvecklas inom ramen för Internationella arbetsorganisationen, ILO.

Det var mot bakgrund av detta viktiga arbete, som jag med stor glädje, tillsammans med Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande för LO, och Carola Lemne, vd för Svenskt Näringsliv, bjöd in till en dialog om frihandelsavtalet mellan EU och USA, TTIP, i Stockholm, i förra veckan.

Vid denna dialog diskuterade vi viktiga utmaningar med TTIP, och vi visade på den samsyn för frihandel som finns mellan arbetsmarknadens parter i Sverige.

Det var viktigt att det var just frihandelsnationen Sverige stod värd för ett evenemang där de två chefsförhandlarna i TTIP, EU:s handelskommissionär Cecilia Malmström, och USA:s handelsminister, Mike Froman, deltog.

I de svåra tider som EU nu går igenom, där röster mot frihandel gör sig allt starkare, är det viktigt att vi från politiskt håll i ett land som Sverige kan vara tydliga i vårt stöd för EU, dess inre marknad och frihandel. Jag har fått en bred och viktigt portfölj att ansvara för, och kommer göra mitt yttersta för att svenska intressen och värderingar ska få genomslag i mitt arbete.”

***

Tidningen Flamman skriver om CETA — frihandelsavtalet med Kanada. Berömvärt lång och detaljerad rapport från en konferens. Det enda som inte riktigt förklaras är varför EU:s politiker går med på något som är närmast 100-procentigt ont och strider mot allt de annars arbetar för:

”På plats var även flera aktivister och experter från Kanada. De kunde vittna om hur frihandelsavtalet NAFTA mellan med USA och Mexiko har påverkat landet. Tjugo år efter att NAFTA antogs är Kanada ett av OECD:s mest ojämlika länder. Stora delar av jordbruket har slagits ut. En privatiseringsmekanism har gjort att stora delar av till exempel äldreomsorg och ambulanstjänster privatiserats. När avtalet skrevs under sade man att investeringsskydd behövdes på grund av Mexiko men idag är det Kanada som är världens mest stämda stat. Det mest emblematiska fallet, som också gjorde att människor började få upp ögonen för CETA, är den så kallade Lone Pine-stämningen. Kanadas regering valde att stoppa borrningarna i St. Lawrence-floden i Quebec på grund av miljöriskerna och skrinlade all skiffergasutvinning på obestämd tid. Det amerikanska företaget Lone Pine valde då att stämma staten. Företaget vann och borrningarna återupptogs trots protester från både regeringen och befolkningen.
Sedan stämningarna mot Kanada ökat lavinartat under NAFTA har även den politiska kulturen i landet påverkats. Enligt Dominique Bernier från Quebec Coalition Against Mining har politiker börjat utöva ett slags självcensur.
– Många lagförslag blir inte ens framlagda eftersom lobbyisterna hotar politikerna. I Quebec har politikerna velat reformera gruvlagen men det har inte varit möjligt eftersom regeringen anser att det gör dem sårbara för stämningar under NAFTA. Detsamma kommer att gälla för CETA, säger hon.
Ett återkommande problem i diskussionerna är föreställningen att kanadensare skulle vara snällare än amerikaner, vilket gör att avtalet för allmänheten inte framstår som lika kontroversiellt som TTIP. Ett bra exempel på att så inte är fallet är de kanadensiska gruvbolagen. 75 procent av världens gruvbolag är börsnoterade i Toronto. I Latinamerika och Östeuropa är kanadensiska gruvbolag ökända för sina aggressiva metoder. På grund av dessa bolag riskerar CETA enligt Dominique Bernier att bli ännu värre för miljön än TTIP. En av anledningarna till att EU-kommissionen driver på CETA är tjärsandsoljan, en specialitet hos kanadensiska gruvbolag. Genom att börja importera olja från Kanada kan EU göra sig oberoende av Ryssland. Tjärsandsoljeindustrin är dock gravt miljöfarlig och drabbar även de kanadensiska ursprungsbefolkningarna särskilt hårt.”

 

2016-06-07

debattplats i Norrländska Socialdemokraten skriver Måns Wadensjö om termen frihandel och att den kan betyda olika saker:

Ett av de mest infekterade och förvirrade begreppen i den politiska diskussionen idag är det som brukar kallas för ”frihandel.”

Just nu är det särskilt aktuellt i samband med det frihandelsavtal som kallas för TTIP, och som den Europeiska Unionen håller på att arbeta fram med USA.

Det är ett avtal som – med rätta – har väckt en hel del frågor, och en hel del kritik. Varför, frågar kritikerna, ska till exempel amerikanska företag kunna stämma europeiska regeringar för att lagar de stiftar riskerar deras vinster?

Det är en befogad fråga – men det man framförallt kan fråga sig är ju vad en sådan reglering egentligen har att göra med frihet för handeln? På vilket sätt skulle ett sådant skydd för vinsterna innebära att handeln blev mer eller mindre fri?

Svaret är att frihandel egentligen har väldigt lite med frihet att göra. Det handlar inte – som förespråkarna skulle säga – bara om att ta bort regleringar, utan framför allt om att reglera om den handel som redan finns; att ändra villkoren för den handel mellan länderna och företagen som redan pågår.

På samma sätt har frågan om fri rörlighet över gränser alltid varit frågan om vilken typ av rörelser som i vilka situationer ska vara tillåtna.

Därför kan den politiska frågan om TTIP heller aldrig vara en fråga om att helt enkelt vara för eller emot det nya avtalet – det måste handla om vad avtalet innehåller, om vad som regleras och vad som skyddas i det.

Och för den som vill vara med och styra duger det aldrig att sätta sig vid sidlinjen och bara säga ”nej.”

***

Europaportalen rapporterar att svenskarna är alltmer positiva till TTIP: 

”Under de senaste två åren har svenskarnas positiva inställning till ett frihandelsavtal inte rubbats. Både motståndare och förespråkare efterlyser dock mer debatt i frågan.

Förhandlingarna om ett frihandelsavtal, som skulle bli det största i världen, mellan USA och EU inleddes för snart tre år sedan.

2014 lät Europaportalen för första gången Sifo tillfråga svenskarna om deras inställning till förhandlingarna om det så kallade TTIP-avtalet. Då sade sig 61 procent vara positiva till det.

Nu, två år senare, ställs samma fråga igen och stödet är ungefär lika starkt, 64 procent.

Liberalernas ledamot i riksdagen EU-nämnd och förespråkare för avtalet Tina Acketoft är glad men förvånad över att resultatet inte är högre.

– I ljuset av hur det ser ut i de andra 27 EU-länderna är jag jätteglad att vi ligger på 64 procent. Man kan tro att en nation som Sverige borde inse att handelsavtal har byggt upp mycket av vårt välstånd, säger Acketoft till Europaportalen.

Håkan Svenneling, riksdagsledamot och Vänsterpartiets TTIP-ansvarige, menar att bristen på debatt förklarar att motståndet inte växer i Sverige.

– Jämfört med andra europeiska länder har vi haft väldigt lite debatt kring TTIP. Såväl nu som för två år sedan. Det gör att man som vanlig svensk inte är så väl insatt i de eventuella negativa konsekvenserna med ett avtal, säger Håkan Svenneling till Europaportalen.”

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media