Frihandel i media vecka 34

2016-08-25

Vänsterpartiets Jens Holm är inte vidare förtjust i frihandel i Dagens Industri där han debatterar med statsrådet Ann Linde:

”Det Ann Linde undviker att berätta är att både TTIP och CETA inte bara är enkla handelsavtal, de är också investeringsavtal, som ska kopplas till särskilda investeringsskyddsdomstolar.

Domstolarna kommer endast att vara öppna för bolag att stämma stater om framtida vinster hotas, inte det omvända. Vad är det för fel på våra svenska, europeiska eller kanadensiska rättsväsenden? Det borde Ann Linde svara på.

(—)

Dessutom har förhandlingarna om TTIP och CETA förts i total lönndom. Vi riksdagsledamöter uppmanas åka ned till Bryssel för att ta del av det hemligstämplade materialet. Det är en demokratisk skandal i både form och innehåll. Att högern är såld på handelsdogmen kan vi förstå, men när socialdemokratiska ministrar också är det är det illa.

Gärna mer handel, men inte till priset av lägre ambitioner och en urholkad demokrati.

Ett allomfattande handels- och investeringsavtal som överordnar handelsintressena framför progressiva initiativ är inte vad Sverige, Europa eller Nordamerika behöver.”

 

2016-08-24

Men det finns andra uppfattningar. Vi skulle vara fattigare utan frihandel skriver Håkan Holmberg, politisk chefredaktör på UNT

”Lindholmens varv är borta och ger inga arbetstillfällen. Men processens andra sida är att nya jobb uppstår, i nya branscher och nya typer av företag. I båda fallen handlar det om effekten av öppenhet, globalisering och teknikutveckling. Omvänt blir effekten av tullmurar, stängda gränser och stopp för intellektuellt utbyte med omvärlden att ekonomin stagnerar, att framväxt av nya jobb och företag uteblir och att också de gamla till sist blir omöjliga att hålla vid liv.

Det finns politiska krafter som önskar just detta, i en föreställning om att inflytande utifrån är ännu skadligare än att ekonomi och välstånd förfaller. Men de som inte tycker så måste aktivt försvara frihandel och öppenhet. Ann Linde är därvidlag ett föredöme, både i Sverige och internationellt.

Donald Trump vill bygga både tullmurar och fysiska murar runt USA. Hillary Clinton är anhängare av frihandel och öppenhet, men låter i valkampanjen som om hon tyckte tvärtom.

Stämningarna, både i USA och i en rad andra länder, är just nu sådana att handel och öppenhet, invandring och ny teknik uppfattas som ett hot mot invanda livsmönster. En knapp majoritet i Storbritannien röstade för utträde ur EU, i Nederländerna avvisade väljarna EU:s handelsavtal med Ukraina.

Stämningarna går att förstå. Men svaret är inte att stänga gränserna eller lämna internationella organisationer som EU. Den trygghet man kan tro sig vinna på att stänga ute omvärlden förvandlas i nästa steg till otrygghet när den ekonomiska basen för välstånd och välfärd undermineras. Svaret är i stället att ha en väl fungerande arbetsmarknadspolitik, trygghetsförsäkringar och kvalificerad utbildning som gör det lättare att ta steget från något gammalt till något nytt.”

 

 

Också Expressens ledarsida har varit positiv till frihandel och menar att Hillary Clinton bör lyssna på Löfven när det gäller TTIP:

”Visst är det viktigt att avtalen innehåller starka skyddsmekanismer vad gäller miljöpåverkan och konsumentsäkerhet. Men många frihandelskritiker i väst verkar tro att alternativet till de föreslagna avtalen är status quo. Det är naivt. För om demokratier som EU-länderna och USA inte vill utforma regler för hur den globala handeln ska gå till kommer andra att göra det. Kina väntar redan i kulisserna och är berett att lansera ett eget alternativ till asiatiskt avtal om USA inte levererar.

Därför är frihandelsavtalen inte bara en ekonomisk fråga – det är i allra högsta grad politik. TTIP-avtalet skulle stärka kopplingen mellan Washington och Bryssel i en orolig tid när gränser i Europa åter flyttas med våld. Och ett avtal mellan tolv asiatiska länder och USA skulle vara ett allvarligt slag mot Kinas ambitioner att dominera sitt närområde.

Det är knappast förvånande att såväl Rysslands Vladimir Putin som Kinas Xi Jinping gläds åt att det kärvar i förhandlingarna.

Förre fackbasen Stefan Löfven har gjort näringslivet besviket på en lång rad punkter sedan han tillträdde som statsminister. Men han har inte fallit för de protektionistiska vindar som blåser över västvärlden, trots att krafter inom såväl Miljöpartiet som hans eget parti har verkat för det. Tvärtom är regeringen befriande tydlig på den punkten.

Frihandel ökar inte klyftorna, slog EU- och handelsminister Ann Linde på måndagen fast i Dagens Industri, och argumenterade pedagogiskt för hur Sverige har kunnat bli ett rikare land samtidigt som hundratusentals jobb har gått förlorade i tillverkningsbranscher som stål, textil och varv.

Om bara fler politiker på världsarenan vore lika kloka.”

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media