Frihandel i media vecka 38

2016-09-22

Blekinge Läns Tidning försvarar frihandeln på ledarplats:

”Sveriges ekonomiska framgångar sedan 90-talskrisen bygger till stor del på att staten har valt att inte subventionera tynande industrier. Bara fem år efter Saabs konkurs tycker inte ens Stefan Löfven att skattebetalarna borde ha räddat bolaget.

Frihandel måste försvaras av varje ny generation politiker. Och det kan bara göras med lika delar beslutsamhet och ödmjukhet. Det finns en direkt koppling mellan handelsutbyten, växande rikedom och minskad korruption, men digitaliseringen lär öka inkomstspridningen.

Protektionismens framryckningar är i mångt och mycket en väntad reaktion på att alla inte vinner allt på frihandel.

Så hur kompenserar vi förlorarna? Det är 10 000-kronors-frågan som kräver mer genomtänkta svar än att hemfalla till provinsiella drömmar om att göra den egna nationen störst igen.”

 

Stellan Hermansson i Flamman är inte överraskande av en annan uppfattning:

”Kanske TTIP faller. Men vi kan inte andas ut. Det färdigförhandlade handelsavtalet CETA, mellan EU och Kanada, är lika farligt. CETA är de nordamerikanska storbolagens trojanska häst. 40 000 USA-företag med kontor i Kanada skulle kunna använda CETA mot regeringar i EU-länder. Den europeiska fackliga konfederationen ETUC säger, tillsammans med sin kanadensiska systerorganisation CLC, nej till dagens CETA. De kräver fem grundläggande förändringar, bland annat avskaffande av specialdomstolarna. Men LO, som är medlem i ETUC, säger ja. Inom LO växer dock oppositionen. Flera förbund säger nej till CETA, däribland Kommunal.

I dag den 22 september möts EU:s handelsministrar för att diskutera om CETA ska skrivas under. Formellt beslut i rådet (som måste vara enhälligt) och signering sker i så fall i slutet av oktober. EU-parlamentet har sedan makten att säga ja eller nej. Om ja, så träder CETA-avtalet, åtminstone stora delar, i kraft. Därefter ska de nationella parlamenten inom EU säga sitt. I teorin räcker det med ett enda nationellt nej, så stoppas CETA.

Vi behöver internationella handelsavtal. Men inte sådana som hotar miljö, hälsa, arbetsrätt och dessutom skymfar demokratin. Därför måste slaget om CETA vinnas.”

2016-09-19

Miljömagasinet Syre skriver om frihandelsavtal i Afrika:

”Med tanke på att Afrika bara har en bråkdel av världens samlade handel av varor och tjänster menar många bedömare att kontinenten borde satsa på att öka den inre handeln. Argumentet är att detta är den hävstång som krävs för att skapa en bättre framtid för de mer än en miljard afrikaner som i många fall är i behov av både mat och arbeten.

Kanske kan bilden av Afrika som den fattiga kontinenten vara på väg att förändras. Om frihandelsavtalet Continental Free Trade Area, CFTA, undertecknas i december 2017, vilket är planen, så skulle Afrika kunna hitta nya vägar för utveckling.

I Afrika finns redan frihandelsavtalet TFTA, som undertecknades i juni förra året och som binder samman de tre största handelsblocken – det östafrikanska EAC, marknaden för östra och södra Afrika, Comesa, samt inom samarbetet SADC. Inom dessa tre ekonomiska samarbetsområden ingår länder med en sammanlagd befolkning på 565 miljoner invånare. TFTA har undertecknats av 16 av 26 medlemsländer, men ännu inte ratificerats.

(—)

Statistik från Comesa visar att handeln mellan länder i Afrika för närvarande bara utgör 12 procent, jämfört med de nästan 60 procent i länder i Europa och Asien. Främsta anledningen till detta är nationella handelshinder i länderna, vilket gör att det i många fall är lättare för afrikanska länder att köpa varor från Europa än att bedriva handel med varandra.”

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel