Frihandel i media vecka 4

Nyhetsflödet domineras med rätta av Trumps handelspolitiska åtgärder. De är mycket dramatiska, även om han sagt att han skall genomföra dom och både Bernie Sanders och Hillary Clinton hade lovat att göra samma sak.

2017-01-27

Frida Wallnor på Dagens Industri skriver om hur Kina omedelbart försöker tar greppet över världshandeln när USA drar sig tillbaka. Hellre kinesisk frihandel än ingen frihandel alls, menar DI:s ledare och påpekar att Kinas attityd är mer renodlat frihandelsvänlig än det nu dumpande TPP-avtalet som innehöll skrivningar om mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och miljö: 

”Efter att ha eldat på den inhemska ekonomin med lånefinansierade infrastrukturinvesteringar under många år är det tydligt att den kinesiska ledningen nu skiftat till ett mer utåtriktat fokus. Förutom ekonomiska incitament finns sannolikt även geopolitiska motiv. Det är ingen hemlighet att president Xi Jinping är ute efter att göra ett större globalt avtryck och visa sig som en ansvarsfull ledare i de större sammanhangen, som Davos i förra veckan. Bildandet av AIIB, den asiatiska infrastrukturbanken som lanserades under fjolåret där också Sverige deltar, uppfyller båda dessa syften. Samma sak gäller den Shanghai-baserade ”Brics-banken”, som Kina var med och grundade.

(—)

Den logiken skulle också förklara Kinas iver att skapa egna globala institutioner snarare än att förlita sig på befintliga, väst-dominerade som IMF och Världsbanken. AIIB kommer att kunna skapa egna rutiner och krav på sina låntagare. Dessa kommer knappast att inkludera de liberala värden som exempelvis IMF försöker sprida. Kina har än så länge vetorätt i AIIB.

Med en isolationist som Donald Trump i Vita huset och ett allt mer offensivt Kina är det svårt att se hur det globala maktskifte som är på gång mellan länderna skulle stanna av. Vi i väst kommer i allt större utsträckning behöva förhålla oss till kinesisk snarare än amerikansk standard framöver, vare sig vi vill det eller inte, när det gäller handelspolitik.

Det innebär inte att vi ska sluta att engagera oss för demokrati och mänskliga rättigheter. Inte heller ska vi ge upp om att sprida EU:s standarder för exempelvis klimat och äganderätt. Men vi måste samtidigt tänka på Europas konkurrenskraft. Är det verkligen bättre med inget frihandelsavtal alls än ett avskalat kinesiskt? I en hårdare värld bör vi börja fundera över nya kanaler för att driva mjuka frågor.”

 

2017-01-26

I samma tidning skriver Finlands tidigare finansminister Alexander Stubb i samma ämne, men har Europas intresse som självklar utgångspunkt:

”I Europa följer vi hela utvecklingen en aning förlamade. Vi har våra egna utmaningar med brexit, asylpolitik och populism. Vi behöver globalism, men samtidigt är vi rädda för allt som det innebär. Vi vet inte riktigt åt vilket håll vi borde vända oss – väst eller öst.

Kinas ekonomiska frammarsch ser vi både som ett hot och en möjlighet. Först flyttades en del av produktionen till Kina. Nu när trenden har vänt köper kinesiska företag upp europeiska. Samtidigt vet vi att utan samarbete kommer vi inte att ha tillväxt i Europa.

(—)

Den stora frågan har att göra med retorik och agerande. Menar de båda presidenterna vad de säger? Jag tror på Xi Jinping om han berättar att Kinas femårsplan genererar en årlig tillväxt på 6–7 procent. Men om Donald Trump påstår att allt blir bättre under hans mandat blir jag en aning skeptisk.

Om Kina står bakom sin internationalistiska vision och USA inte backar från nuläget kan 2017 överraska positivt. För oss i Europa är det viktigt att vara engagerade. Om vi bara fokuserar på EU:s interna problem blir vi popcornätande åskådare i världspolitiken.”

 

2017-01-25

I SvD skriver Gunilla von Hall på nyhetsplats att USA:s politik är rena gåvan till Kina:

”Mer frihandelsfientlighet väntar från USAs nya president. Nästa steg är att omförhandla frihandelsavtalet Nafta, North American Free Trade Agreement. Nafta har lett till kraftigt ökad amerikansk handel under de senaste 20 åren, men kritiker menar att det också lett till förlorade jobb och lägre löner i USA. Det vill Trump ända på för att lyckas med sin MAGA – Make America Great Again.

En annan frihandelsdröm som går upp i rök under Trump är det omdiskuterade handelsavtalet mellan USA och EU, kallat TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Det skulle bli världens största regionala frihandelsområde. Men Donald Trump har överhuvudtaget inte tagit ordet TTIP i sin mun, frågan är om han ens vet att det existerar. I vilket fall sjunker nu TTIP ner i Törnrosasömn kan vara i åtta år.

Av dessa tre frihandelsklubbar som Trump nu på olika sätt dumpar, kan ett bortkastat TPP få störst ekonomiska och geopolitiska konsekvenser. Framförallt för rivalen Kina som blir den stora vinnaren.

Kina har redan börjat snappa upp länderna som Trump lämnar bakom sig, och dessa länder söker en ersättare för USA. Kinas planer på handelsöverenskommelsen RCEP med 16 länder, bland dem Sydkorea, Australien, Nya Zeeland, Indien börjar ta form, och ett ”TPP minus USA” diskuteras flitigt.

Kina lär också ta chansen att spänna sina geopolitiska muskler i Asien om USA ses som opålitlig partner efter att ha lämnat TPP. Sammantaget blir detta en smula ironiskt. Trump kritiserar högljutt Kina för valutamanipulering och hotar med tariffer – och nu lämnar han fältet vidöppet för sin största rival.

Även EU kan komma att gå denna väg när TTIP faller i glömska och USA vänder ryggen till. Redan nu pågår förhandlingar om bilaterala och plurilaterala handelsavtal med länder som Japan, Mexiko och Kanada. Men för såväl de asiatiska länderna som EU blir det svårt att ersätta bjässen USA, och fortsätter Donald Trump på sin protektionistiska väg kan tuffa år vänta, särskilt för frihandelsivrarna.”

 

GP:s ledarskribent Mathias Bred påpekar att den åsikt som vänstern drev under Göteborgskravallerna 2001 nu genomförs av en republikansk president i Vita huset:

”Inspirationen till Göteborgskravallerna kom ju från våldsamheterna som hade ägt rum i Seattle två år innan. Då riktade sig huvtröjornas vrede mot att Världshandelsorganisationen förhandlade om att halvera tullar på industrivaror. Organisationen Attac talade om ett ”frihandelskorståg”.

En annan gemensam nämnare för demonstranterna i Göteborg var en allmän skepsis mot EU, och särskilt då ett emot ett fördjupat ekonomiskt samarbete (EMU), och mot fri rörlighet för arbetskraft som man fruktade skulle resultera i lönedumpning. Brexitkampanjarna hade känt igen sig.

Kraven kläddes förstås i en annan språkdräkt en den som används av dagens högerpopulister. Men under överbyggnaden av till exempel identitetspolitiska ställningstaganden finns samma grundläggande ekonomiska mål att avbryta globaliseringen och flytta hem makten över tullar och gränser till nationalstaterna.
För de av oss som fortfarande gillar den liberala världsordningen finns det skäl att påminna sig om att hotet kommer från två håll. Och vi tvingas erkänna att mycket har utvecklats i fel riktning.

Vem kunde 2001 tro att svarthuvorna som slog sönder avenyn inom femton år skulle ha en bundsförvant i Vita huset?”

Australiens premiärminister Tony Abbot är i dock en pålitlig kille. I den här Guardian-artikeln från den 10 januari driver han full frihandel mot Storbritannien efter Brexit:

””Former prime minister Tony Abbott has urged the UK and Australia to strive for a one-page free trade agreement once Britain is no longer constrained by the “statism and bureaucracy of Brussels”.

In a foreword written for a report by the UK’s Free Enterprise Group, Abbott says “Brexit means that Britain is back” and he calls for the movement of goods between the UK and Australia to be “absolutely free of tariffs or quotas”.

The report by the Conservative MP James Cleverly and Tim Hewish was released on Tuesday and argues that Britain should leave the European Customs Union and embrace Commonwealth trade.

Abbott wrote that Britain’s decision to leave the European Union was not a vote against free trade “because the EU has acted as a protectionist bloc against trade with outsiders”.

Brexit gave Britain the chance to do its own trade deals, he said.

“Free trade agreements with economically advanced Commonwealth countries are the obvious place for Britain to start.”

Abbott said no two countries were more like-minded than Britain and Australia, with a common language, set of values and much shared history.

“If Britain is determined to make the most of Brexit – and everything about Prime Minister (Theresa) May shows this steely determination – why not strive for a one page FTA with Australia?,” he wrote.

Abbott said each country’s product and service standards should be recognised in the other.

“If a car is fit to be sold in Britain, it’s fit to be sold in Australia. If a doctor is fit to practise in Australia, he or she is fit to practise in the UK.”

Abbott said Australians should also be free to live in the UK and vice-versa.”

 

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel