Frihandel i media vecka 41

2019-10-09

DI rapporterar om börsoptimism inför ett eventuellt handelsavtal mellan USA och Kina. 

“Uppgångarna i terminerna för USA-börserna utökades under onsdagen efter nyheten om att Kina fortfarande är öppet för ett partiellt handelsavtal med USA, trots USA:s senaste åtgärder med svartlistning av kinesiska företag. Investerare avvaktade även kvällens Fed-protokoll.

Signalerna från Kina kommer inför samtalen med USA mellan företrädare på högre nivåer som ska starta på torsdagen. Enligt Bloombergs källor ska Kina vara öppet för ett mer begränsat avtal så länge som Donald Trump inte inför nya tullar, inklusive de redan aviserade höjningarna som ska ske i senare i oktober och i december.

Financial Times rapporterar samtidigt att Kina erbjuder sig att öka köpen av amerikanska jordbruksprodukter med 10 miljarder dollar per år för att lägga grunden för ett avtal.

Klockan 14.45 handlades terminen för Dow Jones industriindex 0,6 procent högre. Terminerna för det bredare S&P 500 samt för Nasdaq 100 hade då stigit runt 0,8 procent vardera.

Därmed väntas en tydlig återhämtning från de breda nedgångar som sågs under tisdagens handel, då indexen på Wall Street stängde ned 1,2-1,7 procent.”

2019-10-08

Janerik Larsson skriver i SvD om USA:s och Trumps handelspolitik som totalt misslyckad:

“USA:s politik säkerställde världshandelsorganisationen WTO:s verksamhet och framgång. Världen blev rikare och fredligare.

USA under Donald Trump bryter med denna 70-åriga, framgångsrika amerikanska politik.

I New York Times idag skriver en forskare om fem vanföreställningar som präglat Trumps handelspolitik.

1. Trumps handelspolitiske rådgivare Peter Navarrro sa efter att USA riktat tullar mot Kina att inget land i världen kommer att slå tillbaka med tullar mot USA eftersom den amerikanska marknaden är den största och mest lönsamma marknaden i världen.

Fel. Kina och andra handelsparter har reagerat med tullar på i snitt 16 % av ca 121 billion (tusen miljarder) amerikanska exportprodukter.

2. Trump har hävdat att tullar är ett kraftfullt verktyg för att få företag att återvända till USA. Han har främst tänkt på tillverkningsindustrier och utvecklingen pekar knappast i den riktningen,

3. Trump förklarade också tidigt under sin ämbetsperiod att ”trade wars are good and easy to win”. Men handelskrigen Trump bedriver har varken visat sig goda eller lätta att vinna. I stället har USA:s handelspartners ingått handelsavtal med varandra (EU/Japan, EU/Mercosur). Kinas tullar mot USA är 20,7 % i juni i år jämfört med 8% i januari 2018 men Kinas tullar mot alla andra länder har minskat under samma period.

4. USA:s jordbrukare kommer att gynnas av Trumps handelskrig är ett annat påstående som Trump ofta upprepat. Men det motsatta har hänt; amerikanskt jordbruk har drabbats och administrationen har tvingats kompensera dem med 28 billion (tusen miljarder) i ekonomiskt stöd. De amerikanska skattebetalarna får stå för notan.

5. Trumps handelskrig skulle utplåna det amerikanska underskottet i utrikeshandeln. I själva verket är det månatliga handelsunderskottet idag högre än under president Obamas andra mandatperiod.

Medan handelsunderskottet i förhållande till Kina gått ner så har det ökat i förhållande till andra länder som Vietnam och Mexiko. Importen från Kina har gått ner 12% men exporten dit har gått ner 19%.

Sammanfattningsvis stämmer inget Trump utlovat men en sak man kan vara helt säker på är att Trump aldrig kommer medge att han haft fel.

Han medger nämligen aldrig något fel.

Men man ska också vara medveten om att det demokratiska partiet alltid varit och fortsatt är mer protektionistiskt än vad det republikanska partiet brukade vara.

Framtiden ser inte ljus ut; en återgång till den 70 åren av amerikansk liberal handelspolitik är ingen självklarhet även om Trump inte skulle återväljas.”

2019-10-04

Ekonomie dr Mattias Lundbäck skriver i GP om handel och koldioxidutsläpp: 

“Trafikverket beslutade nyligen att tillämpa ett skuggpris på sju kronor per utsläppt kilogram koldioxid i sin planering. Vad skulle hända om vi värderade all produktion som ger upphov till koldioxidutsläpp – alltså även den som flyttat till Kina – lika högt som produktionen i Sverige? Kina släpper ut 7,7 ton koldioxid per person och år och har en BNP per person på motsvarande 76 150 kronor. Applicerar vi Trafikverkets skuggpriser på kinesisk produktion – 7 000 kronor per ton koldioxid – innebär detta att koldioxidavgiften i Kina borde uppgå till 60 procent av värdet av landets samlade produktion. Det är den skatte- eller tullnivå som skulle göra valet mellan att bedriva verksamhet i Sverige och i Kina någorlunda klimatneutralt.

Vi vet att de åtaganden som förhandlats fram inom ramen för Parisöverenskommelsen mer stjälper än de hjälper, då kraven på Kina och Indien är så mycket lägre. Ironiskt nog är Donald Trumps handelskrig mot Kina förmodligen en effektivare åtgärd för att ta ner de globala koldioxidutsläppen än Parisavtalet – någon får väl räkna på saken.

Ett rejält handelskrig och en påföljande världsdepression skulle säkert ta ner koldioxidutsläppen rejält. Men det finns smartare sätt att hantera saken. Det första vi måste inse är att det inte är vår produktion som är problemet, utan vår konsumtion. Om vi sätter ett skuggpris på sju kronor per utsläppt kilogram koldioxid när utsläppen sker i Sverige bör vi även göra det när vår konsumtion indirekt leder till koldioxidutsläpp i Kina. Annars kommer de totala koldioxidutsläppen bara flytta till Kina och – på grund av den lägre koldioxideffektiviteten i kinesisk produktion – dessutom öka.”

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media