Frihandel i media vecka 41

2016-10-12

John R Kasich, republikansk guvernör i Ohio, skriver i Washington Post att TPP-avtalet är nödvändigt om USA vill behålla sin plats som ledare i Stillahavasregionen:

”Does the United States still have the ability — or the will — to be the undisputed global leader, a role it has held since World War II? It’s a question to be answered soon by members of Congress as they approve or reject an initiative to give the United States expanded access to 11 countries that represent more than a quarter of the world’s trade, while leveling the playing field for U.S. workers and businesses.

How they vote on the Trans-Pacific Partnership (TPP) trade agreement will affect the course of the United States’ security, prosperity and global influence for the rest of the 21st century and determine whether we advance or retreat from our leadership role at a time of worldwide turmoil and uncertainty.

For me, the only common-sense direction is forward, because trade is the foundation of peace. Not only will the TPP promote peace and stability in the Asia-Pacific region, but also it will help maintain the United States’ essential strength in that hemisphere at a time of increased Chinese and Russian assertiveness.

Since World War II, the United States has maintained its global leadership by building alliances that helped us fulfill our most important responsibility — protecting Americans militarily and economically — and then sharing those responsibilities and protections with our allied democracies. “Leader of the Free World” was more than a motto we proudly wore in the Cold War and beyond; it was our pledge to the world’s democracies and repressed peoples alike that the United States would never let them down.

That’s why congressional approval of the TPP agreement is so essential to the United States’ continued leadership across the world, as well as to its security at home.”

2016-10-09

Johanna Nylander i  Ystads Allehanda skriver om farorna med protektionismen: 

”Att från politiskt håll vilja främja inhemska producenter med särskilda regler och försvåra handel med andra länder är tyvärr idéer som fått fäste i flera västländer. I stället för att säkra att marknaden är öppen för alla med klara spelregler, blandar sig länder i allt från jordbruksfrågor till bilproduktion och särbehandlar egna industrier. Det är kortsiktiga lösningar som kan gynna enskilda bolag, men som ger dyrare produkter och tjänster för den inhemska befolkningen samtidigt som bolagen blir beroende av subventioner.

Frihandel leder till välstånd. Fattigare länder har genom hela historien klättrat på den ekonomiska skalan tack vare att man har kunnat handla med andra. Frihandel är så klart bra för exporterande företag, men framför allt gynnar det konsumenter. Det är när länder isolerar sig som livsmedel tar slut, förnödenheter blir ohållbart dyra och då svarta parallellmarknader växer fram. Eller när Östersjön fiskas ut istället för att man importerar fisk från hållbarare vatten. Att inte kunna köpa varor från andra länder, vare sig det handlar om grönsaker i matbutiken eller privathandel från nätbutiker, saktar ner utvecklingen och gör nationer till lite mer isolerade platser.

Det må vara lätt att se de kortsiktiga vinster som tullar och handelshinder kan ge till inhemska bolag. Men handel länder och människor emellan borde uppmuntras, inte motarbetas. Det gynnar välståndet i längden.”

2016-10-08

”SD och MP:s kamp mot frihandel drabbar fattiga” skriver europaparlamentariken (m) Christofer Fjellner i GP: 

”Både Miljöpartiet och Sverigedemokraterna röstade nyligen för att chockhöja tullar mot länder som Namibia, Swaziland och Botswana. De tycker uppenbarligen att det är rimligt för dessa länder att möta EU:s hela tullmur den 1 december. Det hade varit ett hårt slag mot utvecklingen i länder som sakta men säkert tar steg från fattigdom till välstånd.

Det är sex fattiga länder i södra Afrika som gått samman för att teckna ett ekonomiskt partnerskapsavtal med EU. Det handlar om Namibia, Swaziland, Botswana, Sydafrika, Lesotho och Mocambique.

Det ekonomiska partnerskapsavtalet innebär att EU sänker tullar, de sänker tullarna mot varandra men kan behålla höga tullar mot EU i känsliga sektorer.

(—)

Sverigedemokraterna kallar ofta flyktingar från Afrika för ekonomiska flyktingar och menar att Sverige inte ska ta emot dem. I stället ska vi hjälpa dem på plats och skapa bättre förutsättningar för dem att stanna kvar i sina hemländer. Men varje gång SD får en chans att göra det, att göra något för att minska flyktingströmmarna till Europa, väljer de att låta bli. I stället gör de tvärtom och röstar för att öka flyktingströmmarna.

Miljöpartiet valde att ansluta sig till de globaliseringsmotståndare som sätter sig över Afrikas fattiga. De tror sig veta bättre än demokratiskt valda företrädare från de afrikanska länder som vill ha ett ekonomiskt partnerskapsavtal med Europa. Vi vet nämligen att de vill det. Alla regeringar för de sex länder som omfattas av avtalet har skrivit under det och alla ländernas parlament har ratificerat det. Låt oss kalla det vad det är: nyimperialism.

(—)

Man skulle kunna tro att Miljöpartiet som regeringsparti tagit till sig en mer verklighetsbaserad syn på hållbar ekonomisk utveckling, men de väljer i stället att med en dåres envishet jobba för att behålla EU:s höga tullmur mot fattiga. Det är hög tid att Miljöpartiet på riktigt gör upp med nyimperialismen och slutar agera som om de vet bättre än demokratiskt valda representanter i Afrika om vad som är bäst för dessa fattiga länders ekonomiska framtid.”


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media