Frihandel i media vecka 5

2019-01-31

Janerik Larsson i Svenska Dagbladet skriver fascinerande om varför det är vårt att flytta tillverkningsindustri tillbaka till USA. Apple har problem för att de inte får fram tillräckligt med skruvar till sin produktion. Det finns helt enkelt inte nog med verkstadsteknisk kompetens tillgänglig (läs gärna den länkade New York Times-artikeln): 

“President Donald Trump har sedan decennier varit motståndare till frihandel och internationella handelsavtal – den tankefigur som är hans version av merkantilism och som inte haft någon prominent förespråkare sedan den franske finansministern Jean-Baptiste Colbert gick bort 1683.

Som nybliven president hyllade Trump flera företagssatsningar som han hävdade skulle leda till att amerikansk tillverkningsindustri skulle pånyttfödas.

Ett av dessa var Foxconns 10 miljarder USD satsning i Wisconsin som skulle skapa 13 000 jobb för amerikanska industriarbetare.

Trump kallade det för “eighth wonder of the world”. Amerikanska medier har under onsdagen rapporterat att detta världens åttonde underverk sannolikt inte blir av.

Trump hånas nu av sina kritiker, men man ska inte underskatta vilken effekt detta kan få på presidentens politik framöver. Han hatar att ha fel och det nya NAFTA-avtalet som nu sitter fast i kongressen kan mycket väl drabbas av Trumps vrede. Även förhandlingarna med EU kan ligga i farozonen, gissar jag.

Trumps huvudlösa politik får konsekvenser. Motorcykeltillverkaren Harley- Davidsons vinst utplånades av Trumps tullar.

Harley-Davidson Inc. barely broke even in the last quarter of a year in which the struggling American icon got caught up in President Donald Trump’s trade wars. The motorcycle maker’s shares plunged the most in a year.

Hur svårt det är att förändra tillverkningsindustrins industriella logik illustreras av en intressant artikel om en skruv. Det är New York Times som berättar:..”

2019-01-30

Lexology skriver om att Israel och Ukraina efter några år av förhandlingar har ingått ett frihandelsavtal. Inte världens mest betydande, kanske, men ändå:

On 21 January 2019, Ukraine and Israel formally concluded a free trade agreement. The final deal, which was the culmination of seven years of negotiations, was signed by Stepan Kubiv, the Ukrainian Minister of Economic Development and Trade, and Eli Cohen, Israel’s Minister of Economy and Industry.

The full text of the FTA is not yet publicly available, but according to Kubiv, the deal includes the following points:

  • the annulment of Israeli import duties for approximately 80% of Ukrainian products and the annulment of Ukrainian import duties for approximately 70% of Israeli products;
  • anticipated increase in the amount of Israeli investment into the Ukrainian industrial, agricultural, high-tech and IT sectors;
  • establishment of a new free trade triangle: Ukraine-EU-Israel;
  • enhancement of Ukrainian-Israeli cooperation within the transport, automotive engineering and aircraft industries.

Joel Lion, Israel’s Ambassador to Ukraine, stated that the agreement is expected to increase trade turnover between the countries by 15% over the next five years to approximately USD 1 billion.

Both officials and analysts view the deal as a significant step forward in cooperation between Ukraine and Israel in a host of sectors including technology, agriculture, healthcare, aerospace and science.

To go into force, the deal still needs to be ratified by the parliaments of both countries: the Ukrainian Verkhovna Rada and the Israeli Knesset.”

2019-01-29

Liberala samhällsdebattören Johanna Nylander påpekar i Ystads Allehanda att regeringen visserligen är för frihandel, men samtidigt ökar antalet handelshinder genom symbolpolitiska åtgärder som leder till mer krångel, byråkrati och kostnader: 

“”Sverige ska försvara den fria handeln”. Så står det i regeringsförklaringen, och det är en bra utgångspunkt för ett litet land som är beroende av sin omvärld. Tyvärr återspeglas inte det lika tydligt i de förslag och utredningar som den nya regeringen tagit sig an.

Bland de 73 punkter som den rödblågröna mitten enades om före statsministeromröstningen finns det flera förslag som beskattar, reglerar och försvårar handel med andra länder. Kemikalieskatt på kläder och skor, förbud av vissa plastsorter, extraavgift på andra plastprodukter, pantsystem för sällanköpsprodukter, och ett nytt system där varenda liten vara ska förses med ett eget pass(!) som berättar vad den är, hur den tillverkats och hur den återvinns är bara några av de nya regleringar som föreslås.

En kemikalieskatt på kläder och skor kan låta behjärtansvärt, men erfarenheterna från kemikalieskatten på elektronik visar att det bara riskerar att bli en dåligt lönsam byråkratisk process som gör det svårare och dyrare för svenska handlare att sälja kläder och skor i butik. Hårdast drabbas enskilda fristående butiksägare som importerar själva och behöver hantera ännu en skattesats. Andelen skadliga kemikalier kommer knappast att minska av en extraskatt heller, vilka det nu ens skulle vara, för det nämns inte i förslaget. Att förse varje vara med ett eget pass är också en usel idé. I praktiken skulle det bli en ny obligatorisk märkning av produkter som hade behövt anpassas särskilt till den svenska marknaden.

(—)

Som med de flesta regleringar drabbar de mindre företag hårdare än stora. Stora butikskedjor kan lägga resurser på att optimera importbyråkratin och hitta egna smarta lösningar. En liten fristående skobutik behöver till exempel själv lösa hur man skall deklarera nya punktskatter, utforma obligatoriska produktmärkningar och samtidigt kämpa mot butiksdöd i city.

Förslagen om varumärkning och utökad kemikalieskatt skall utredas först. Låt de stanna på utredningsbordet och må de aldrig verkställas. Sverige behöver inte fler handelshinder.”


Taggar:
Kategorier: Frihandel