Frihandel i media vecka 8

2018-02-23

DN intervjuar Anna Stellinger, generaldirektör för Kommerskollegium som just kommit med sin utredning till regeringen om hur Brexit kommer att påverkar svenska företag:

”– Om vi inte hittar övergripande lösningar kommer alla områden att drabbas. Det handlar om frågor som personrörlighet, fri etablering och rörlighet av tjänster. Allt detta är byggstenar i modern handel, säger Anna Stellinger, generaldirektör på Kommerskollegium.

Hon tar lastbilar som exempel. De går inte att leverera om inte också handel med tjänster och dataöverföring fungerar, enligt Anna Stellinger.

Några sektorer identifieras ändå i rapporten som extra känsliga för Storbritanniens utträde ur EU. En är motorfordonsbranschen som till stor del är beroende av de av tekniska regler som råder inom EU. Utan ett tydligt regelverk kommer den handeln bli mycket krångligare. Som grädde på moset kommer dessutom motorfordonsbranschen att drabbas av betydande tullar om Storbritannien lämnar EU utan att avtal. Då kommer handeln att regleras av reglerna i Världshandelsorganistionen WTO. Det innebär tullar på 10 procent på personbilar och 22 procent på lastbilar.

– Det tillsammans gör att motorfordonsbranschen är extra utsatt, säger Anna Stellinger.

Även den för Sverige så viktiga pappersindustrin kommer då att beläggas av tullar utan ett avtal, om än inte lika höga. Förutom tullar tillkommer dock en ökad administrativ börda, vilket kostar pengar i sig.”

 

2018-02-22

Frihandel är bra, men bara om alla följer spelreglerna skriver Hans Stigsson på ledarplats i Norrköpings tidningar:

”Plötsligen har det blivit populärt att hacka på frihandel och globalisering. Nej förresten, inte plötsligen. Kritiken har funnits länge, men i åtminstone svenska medier uppfattats som politiskt korrekt eftersom den kommit från vänster.

Då blir det ju en smula tragikomiskt, när den nationalpopulistiska protektionismen plötsligen ses som ett mycket värre hot, än när motsvarande protektionism torgförts från vänsterhåll. Eller när Donald Trumps nyisolationism framställs som ett hot från samma håll som tidigare varnat för ”USA-imperialism”!

För seriösa politiker är det besvärligare. Ett exempel är näringsminister Mikael Damberg (S) som nyligen varnade för ökad protektionism, med anledning av det potentiella kinesiska hotet. Damberg förnekar inte hotet, men varnar klokt nog för överreaktioner.

Alla vinner på frihandel – fast bara om spelreglerna respekteras. Dessutom beror framgångarna på vilka mål som av olika anledningar anses politiskt önskvärda. Stater med imperialistiska ambitioner kan alltid misstänkas för att missbruka frihandeln, samtidigt som en protektionistisk politik kan ge inrikespolitiska fördelar på kort sikt.”

2018-02-19

Carl B Hamilton (professor i nationalekonomi och tidigare riksdagsledamot , Liberalerna) replikerar i DN på Johan Norbergs artikel om robotar, jobb och frihandel:

”I USA är välfärdsstaten däremot oftast svag. Förenklat: för att en individ ska få annat än passiviserande och magert ekonomiskt stöd vid arbetslöshet måste hen kunna visa att hens arbetslöshet är orsakad av ökad import. I USA är detta en snårig, utdragen och domstolsliknande process, som för facken går ut på att söka bevisa att importen är dålig och skadligt för medlemmarna. Ett av flera resultat är en vanemässig stigmatisering av import såsom skadlig för sysselsättningen. Därav en del av den amerikanska fixeringen vid import och protektionism som främsta orsak till arbetslöshet, och undertryckandet av andra orsaker till arbetslöshet såsom tekniska förändringar och robotar, som Norberg nämner.

(—)

I Nordeuropa – särskilt Norden – är man till skillnad mot i USA berättigad till stöd i form av ett batteri av åtgärder för att individen ska kunna komma tillbaka till egenförsörjning genom ett nytt arbete, till exempel omskolning. Detta misslyckas naturligtvis ibland, men kritiken brukar riktas mot politiker och myndigheter snarare än mot importen eftersom stödet här är oberoende av orsaken till arbetslösheten.

Även om globaliseringsdebatten i USA ibland innehåller bugningar inför, och hänvisningar till, den europeiska välfärdsstaten som ett bättre alternativ än protektionism, sker det ofta med uppgivenhet. Välfärdsstaten kostar, som bekant, och i dagens USA är skattesänkningar prioriterade och det växande budgetunderskottet tas närmast med en klackspark. Protektionism har också en lång historia i USA och efterkrigstidens frihandelsinriktning av amerikansk handelspolitik är snarast att se som ett undantag i USA:s historia.”