Frihandel i media vecka 9

2016-03-02

Maria Ludvigsson på SvD skriver om Peggy Noonans krönika om Donald Trump:

”Peggy Noonan, välkänd författare och en gång central talskrivare för Ronald Reagan, beskriver i sin senaste kolumn i Wall Street Journal (25/2) ett USA som kan delas in i dem som är ”protected” (skyddade) och ”unprotected” (oskyddade). En distinktion som vem som helst utom just de protected förstår och känner igen. Det är därför ”vanligt folk” har lättare att tippa rätt inför primärvalen än initierade opinionsanalytiker.

Noonans protected är alla de som skapar system och ordningar som de unprotected tvingas följa, men själva har de privilegiet att gå runt dem. De har makten men behöver inte ta konsekvenserna av sin egen politik. Vi behöver inte gå längre än till utrikesministerns bostadsaffär för att greppa vad Noonan menar.”

Ludvigsson menar Trumps protektionism vädjar till samma oro hos de som uppfattar sig vara ”unprotected”, men drar också paralleller till TTIP-debatten i Europa:

”Trump har tydligt visat sin gravt protektionistiska sida och meddelat att han kommer riva upp Trans-Pacific Partnership och stoppa hela Transatlantic Trade Investment Partnership (TTIP), frihandelsavtalet mellan USA och EU. Det är samma strömningar där som här, _amerikanska jobb till amerikaner _och akta oss för européernas köttindustri. Vi känner igen det även i svensk debatt. Vänstern och frihandelsmotståndarna utgår ifrån att detta är något bara USA vill tvinga på oss för att snuva oss på godbitarna. Trumps anhängare är övertygade om detsamma för USA:s del, Europa är vinnaren och därför måste USA dra sig ur.”

 

2016-03-01

Kommerskollegium skriver om CETA och ICS, den nya domstolen för tvistelösning mellan investerare och stater:

”EU och Kanada är nu färdiga med den juridiska genomgången av investeringskapitlet i frihandelsavtalet CETA (Comprehensive Economic and Trade Agreement). Parterna har valt att göra omfattande ändringar vilket bland annat innebär att man överger Investor-State Dispute Settlement (ISDS).

Tvistlösningsdelen liknar nu istället Europeiska kommissionens förslag till USA inom ramen för deras frihandelsavtalsförhandlingar, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership). Där ingår bland annat att tvistedelen ska vara domstolsliknande. I TTIP kallas detta för Investment Court System (ICS), men i CETA har parterna valt att ta bort ordet ”court” och ersatt det med ”tribunal”. Liksom i TTIP ska det också finnas en överinstans som parterna kan överklaga till.”

 

Europaportalen skriver om att svenska regeringen varnar för handelskrig med Kina:

I december i år löper en 15 år gammal regel inom Världshandelsorganisationen WTO ut som gör det möjligt för EU att belägga kinesiska subventionerade varor med höga tullar.

”I samband med detta måste EU avgöra hur de ska förhålla sig till att Kina ska ges så kallad marknadsekonomisk status. Om landet får det innebär det i praktiken att EU:s skyddstullar blir lägre.

Enligt beräkningar som EU-kommissionen lutar sig mot riskerar europeisk industri att på sikt förlora upp till 190 000 arbetstillfällen.

Sveriges regering vill att WTO-regelverket ska följas och att Kina ska ges marknadsekonomisk status.

– Sverige är ett litet och exportberoende land så det är otroligt viktigt att man följer internationella regelverk. Och nu finns det ett regelverk inom WTO som innebär att Kina mot slutet av året kommer att få en annan status, säger näringsminister Mikael Damberg (S) till Europaportalen.

För svensk del riskerar bland annat järn- och stålindustrin att drabbas, en industri som redan lider under billig kinesisk export. Enligt kommissionens beräkningar finns i Sverige drygt 2 500 jobb inom stålbranschen där EU har skyddstullar mot Kina.

Frågan är mycket viktig för kineserna som har en enorm överproduktion av stål sedan efterfrågan på den inhemska marknaden mättats.

– Kina har byggt ut något ofantligt vad gäller produktionskapacitet på stål, från nästan ingenting till att producera hälften av allt stål i hela världen, säger Mathias Ternell, handelspolitisk chef på branschorganisationen för svensk stålindustri Jernkontoret.

Enligt honom ligger Kinas överkapacitet av stål på mer än 300 miljoner ton. Detta kan jämföras med hela den europeiska marknaden som uppgår till 150 miljoner ton per år.

Mathias Ternell är mot att ge Kina marknadsekonomisk status.

– Det handlar i grunden inte om en frihandelsfråga utan om huruvida vi ska acceptera statligt stöd i Kina eller inte. Vi accepterar ju inte statligt stöd på den inre marknaden och då tycker jag rimligen att vi inte bör acceptera statligt stöd internationellt, säger han och får stöd av den fackliga organisationen IF Metall.”

 

Mer olivolja från Tunisien bra för tunisiska odlare och EU:s konsumenter, men sämre för grekiska olivodlare. DN skriver om att Cecilia Malmström vill öppna för import, men många EU-politiker håller emot:

”Efter livlig debatt och hårt motstånd beslutade EU-parlamentet på onsdagen att säga ja till EU-kommissionär Cecilia Malmströms förslag att öka EU:s import av olivolja från Tunisien.

Många EU-parlamentariker från Italien, Spanien och Grekland är mycket kritiska och varnar för att europeiska olivoljeproducenter kommer att drabbas.

– Det här blir ännu ett hårt slag för de grekiska bönderna, sade till exempel Notis Marias från den konservativa gruppen när EU-parlamentet diskuterade frågan i tisdags kväll.

EU-kommissionär Cecilia Malmström, som är ansvarig för förslaget, hävdar dock att ökad import från Tunisien inte alls kommer att påverka EU:s odlare eftersom produktionen i EU inte räcker till.

– EU behöver importera stora mängder olivolja, påpekar Cecilia Malmström när DN träffar EU:s handelskommissionär för en intervju.

Men är det inte begripligt att producenterna i södra EU blir oroliga?

– Jo, men motståndet verkar vara baserat på magkänsla, inte på hur det faktiskt ser ut. EU har ett stort importbehov och den tunisiska kvoten är mycket liten. En större kvot betyder däremot väldigt mycket för Tunisien.

Cecilia Malmströms förslag att tillfälligt öka EU-importen av olivolja lades fram i höstas, efter terrorattacken mot en av Tunisiens turistanläggningar, men förhandlingarna har dragit ut på tiden.

Först var det flera medlemsländer i södra EU som bromsade, sedan mötte förslaget motstånd i EU-parlamentet.

– Alla säger sig vilja stödja Tunisien och håller också med om att EU måste skapa goda förutsättningar för den bräckliga tunisiska demokratin. Men när sedan kommissionen föreslår sådana åtgärder kommer invändningarna. Det är sorgligt, tycker Cecilia Malmström.

Tunisiens nuvarande avtal med EU innehåller ett myller av kvoter som reglerar hur mycket tomater, gurkor, apelsiner och olivolja landet kan sälja till EU.

Exportkvoten för olivolja uppgår till 56 700 ton årligen och den ska nu öka med 35 000 ton under 2016 och 2017, alltså med sammanlagt 70 000 ton under två år.”

 

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel i media