Frihandel långt ifrån självklart — protektionismen vinner delsegrar

Med tanke på alla handelsavtal som förhandlas och ingås är det lätt att tro att världen rör sig i riktning mot allt mer frihandel.  Man hör till och med argument som säger att nu har ”pendeln svängt för långt åt frihandelshållet”. Tyvärr är detta inte riktigt sant enligt Svenska Dagbladet. Samtidigt som utvecklingen går framåt på många områden gör den bakåt på andra.

EU gör en årlig rapport om vad som händer med handelsregleringarna i EU:s viktigaste handelsparters. Mellan juni 2013 och juni 2014 har 170 nya handelsfientliga åtgärder genomförts bland EU:s 20 viktigaste handelspartners.

Ryssland toppar listan med 32 åtgärder, vilket naturligtvis kan förklaras med den extraordinära situationen just nu. Men även USA inför märkliga regler som till exempel ”Grow America Act” som bland annat innebär att alla tåg och vagnar på järnväg, tunnelbana och spårvagn skall vara tillverkade i USA 2019. Delstaterna har regler om att bara upphandla lokalproducerat. Kineserna driver köp kinesiskt-kampanjer.

Underligt nog ser man sällan frihandelskritikerna jubla över dessa framsteg för deras linje. Vi väntar fortfarande på att Mp skall utropa ”hurra, nu skall USA bli självförsörjande på restaurangvagnar!” eller ”Äntligen, nu måste alla befäl i Folkets Befrielsearmé köpa kinesiska bilar!”

Och detta är inte förvånande. Protektionism är bara lockande som abstraktion och önsketänkande. I verkligheten är handelshinder beklämmande och lite löjligt. Handelskrig är som vanliga krig. Intressantast för idéologiska skrivbordsstrateger.

Det finns bland kritikerna mot TTIP-avtalet en föreställning om att det egentligen är lite onödigt. Den genomsnittliga tullsatsen mellan EU och USA är låg. Men då glömmer man bort att genomsnittlig tullsats är just ett genomsnitt, den faktiska tullen på vissa varor kan ändå vara mycket hög. Som den på 24 procent som gäller små lastbilar som importeras till USA.

Och inte bara det. Utan ett handelsavtal som fastställer reglerna kommer dessa att ändras fortlöpande.

Det finna alltså mycket goda skäl att vara för både TTIP-avtalet och en stadig ISDS-mekanism — inte minst för för att skydda europeiska företag från diskriminerande beteende från USA myndigheter.

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel, EU, TTIP, USA