Frihandeln är inte bara effektiv för ökat välstånd — den är moraliskt rätt

Ett grundläggande argument för frihandel är äganderätten och kontraktsfriheten. Det finns inga rimliga skäl att den handels som är tillåten mellan Stockholm och Uppsala skall vara förbjuden mellan Stockholm och Oslo.

Argumenten för frihandel brukar ofta vara rätt abstrakta och inriktade på tillväxt. Det är goda argument, men för många känns några bråkdelar av procent i tillväxt som resultat av ett frihandelsavtal inte superviktigt.

Men då skall man komma ihåg att de stora frihandelsavtalen (EU består till stor del av ett sådant) inte betyder att vi går från ingen handel till fri handel. I stort sett alla länder i världen handlar redan med varandra sedan hundratals år och ingår idag i WTO-systemet, det vill säga det råder redan ganska bra förhållanden för internationell handel. Om vi inte haft någon handel alls mellan länder — drömmen om ”självförsörjning” — skulle vi alla leva i yttersta fattigdom, och särskilt vi i små länder. I Sverige hade vi eldat upp all vår skog och levt på svältgränsen.

Det är viktigt att komma ihåg att länder exporterar för att kunna importera. Vi som bor i Sverige har egentligen ingen glädje av att det försvinner skogsprodukter eller Volvo-bilar ut ur landet. Det är saker vi blir av med. Skälet till att vi gör vårt bästa för att exportera är att det ger oss inkomster så att vi kan importera sådant vi inte kan göra själva. Merkantilister är alltså egentligen inte emot handel eftersom de gillar export. Däremot är de emot import. Vi skall alltså tillverkar värdefulla saker i Sverige och exportera för att få pengar. Problemet är att pengar har inget värde om man inte vill köpa något för dom. Man kan varken äta, bo eller klä sig i papperslappar. Först när man importerar förvandlas pengarna till ökat välstånd. Skälet för att staten i en modern, öppen ekonomi att intressera sig främst för exporten är att det är svårare att sälja än att köpa.

Men det finns ett viktigt principiellt argument för frihandeln förutom de ekonomiska.

Frihandel en viktig del av respekten för äganderätten, den viktigaste specifika delen av individuell frihet. Människan är en social varelse. Det betyder att vi interagerar för att uppnå gemensam nytta. En viktig del av detta är att vi byter sådant vi äger mellan oss — handel. Det är en ytterst viktig naturlig rättighet. I dag kallar vid det kontraktsfrihet. Det betyder att om två personer vill göra ett avtal bör det krävas ytterst starka skäl för att en tredje part — exempelvis staten — skall gå in och reglera eller förbjuda. Den rätten är respekterad i alla demokratiska rättsstater. Vi har rätt att avtal om allt så länge det inte skadar någon. Exempelvis har vi inte rätt att handla med narkotika, vapen, farliga kemikalier eller receptbelagda mediciner hur som helst.

Äganderätten och kontraktsfriheten är alltså stark även om den inte betraktas som absolut. Utom när det gäller handel med människor som råkar bo i något annat land. Då uppfattar många att staten har rätt att gå in och förbjuda och reglera nästan hur som helst och utan några begriplig skäl. Men det finns inga rimliga argument för att tillåta handel mellan individer och företag i Stockholm och Uppsala, Enköping eller Luleå, men förbjuda samma sak mellan Stockholm och Oslo, Madrid eller Peking.

 

 

 

 

 

 


Taggar:
Kategorier: Frihandel