Går det så går det…

Det saknas inte fantasi när protektionister försöker hitta på skäl att inskränka frihandeln.

Emmanuel Macron driver på för att EU skall införa koldioxidtullar mot omvärlden för att försöka tvinga på länder utanför EU att ha högre ambitioner.

Idén är dum, som nästan alla franska idéer när det gäller handel.

  1. Det finns redan ett internationellt avtal som rör koldioxid och klimat (framförhandlat i Paris, om staden är bekant?). Varför blanda in handelsavtal?
  2. En koldioxidtull drabbar alla produkter lika, oavsett om tillverkningen är koldioxideffektiv eller inte.
  3. Hur skall man göra med Norge? Landet har nästan inga koldioxidutsläpp för sin elproduktion, men samtidigt säljer landet gas och olja till andra länder. En stor del av norska investeringar är förstås finansierade med oljepengar.
  4. Varför bara mot omvärlden? Polen och Tyskland både utvinner kol och släpper ut stora mängder koldioxid från sin elproduktion.
  5. Hur skall man göra med importen av gas och olja till EU? Skall den också beläggas med tull? Enda anledningen till importen är att EU desperat behöver importera gas och olja — effekten blir att EU:s industri får högre kostnader.

Man skall inte säga att det inte går att göra. Även de knäppaste politiska idéer går att genomföra. Världshistorien består av ett pärlband av politiska dumheter. Macrons idé kommer inte döda någon eller ställa till svält och kravaller. Men man kommer knappast att få någon mätbar effekt av åtgärderna. Ekonomer är rätt överens om att det enda verkligt effektiva är att beskatta koldioxid vid källan. Det ger maximal tydlighet och enkelhet och ett minimum av kontrollproblem.

Det vet förstås Macron, men inget argument är för dåligt för att skydda ineffektiva franska producenter på konsumenternas bekostnad.  ”Går det så går det”, som man säger.

 

 

 

 


Taggar: Australien, EU, Macron
Kategorier: Frihandel