Gästbloggare Åsa Coenraads: Jordbruket behöver frihandel och bättre villkor

Jordbruket och livsmedelssektorn måste ges möjlighet att konkurrera på den globala marknaden. Svenska bönder producerar mat av hög kvalitet, men regeringens politik med höga skatter och avgifter sätter käppar i hjulet. Det är en vid klyfta mellan högtidstalen och den politik som verkligen förs.

Mat är något som berör och som vi alla älskar att diskutera. Få funderar dock på lönsamhet eller framtid för de som producerar maten. Den pågående mjölkkrisen känner många till, men handelns initiativ till en krona mer för mjölken i butik bidrar till missuppfattningar om livsmedelsproducenternas lönsamhet.

Jordbrukare och livsmedelsproducenter har det inte lätt just nu, men det finns ljus i tunneln om vi börjar fokusera på lönsamhet. Vägen dit är lång och det lurar faror på vägen. Svenskt jordbruk kan så otroligt mycket mer än idag, men lösningen heter inte protektionism eller ekologiskt. Egentligen är lösningen enkel och heter marknadsekonomi och frihandel. Att uppnå dessa verkar däremot så mycket svårare.

Alliansen tillsatte en konkurrenskraftutredning som kom med sitt slutbetänkande under våren 2015 där det finns en rad förslag för hur svenskt jordbruk kan bli mer konkurrenskraftigt än idag. Utöver förslagen från konkurrenskraftsutredningen krävs politiskt mod att våga förändra synsättet på svenskt jordbruk. Till en början tufft och tidvis smärtsamt men, om inget görs är vi kvar i den nedåtgående spiral vi nu befinner oss i. Ett bra bevis för att det går är det nya zeeländska jordbruket som avreglerats i närtid. Det finns drivkraft från jordbruket att förnyas, förbättras och vidareutvecklas. Miljöpartiets naiva syn på jordbruk påverkar och hindrar svenskt jordbruk att konkurrera på den globala marknaden.

Lönsamheten för producenten måste öka och förädlingskedjorna kortas. Det räcker inte med vackra ord och storslagna invigningsfester såsom för regeringens livsmedelsstrategi. Landsbygdsministern måste gå från ord till konkret handling och bristen på förslag från regeringen är löjeväckande.

Livsmedelsstrategin är skjuten på framtiden gång på gång. Det blir allt mer tydligt att regeringen inte har några förslag eller så kan regeringen inte komma överens och är handlingsförlamad. Landsbygdsministern vill gärna ha Alliansen med på båten men frågor som bränsleskatt, marknadsekonomi, arbetsgivaravgifter eller frihandel ska inte beröras. Vi har frågat vad strategin ska innehålla och ministern är oss svaret skyldig. Eventuellt vet inte ministern själv heller vad den ska innehålla. Nu är livsmedelsstrategin med på regeringens agenda för våren. En strategi som ministern rest land och rike runt och berättat att den ska tas i en bred politisk samsyn. Det är varken schysst eller särskilt troligt att regeringen kommer att involvera fler partier i detta på två månader.

Varför ska det vara så svårt att nå ett konkurrenskraftigt och lönsamt jordbruk i både Europa och Sverige kan man fundera på. Svaret är historiskt och har sin grund i gamla svårförändrade system som byggts upp under tider då Europa ville skydda sina invånare från svält och krig. Idag har vi avreglerat jordbruket, men inte ett avreglerat regelsystemet. EU-kommissionen måste förhandla utanför EU och skapa fungerande konkurrensavtal genom frihandel och bilaterala avtal. De afrikanska och asiatiska marknaderna växer och där måste våra europeiska företag in och i synnerhet de svenska företagen. Det är därför mycket förvånande att regeringens exportstrategi är så tunn och att livsmedel har en sådan liten roll. Det måste bli en naturlig del för våra ambassader runt om i världen att arbeta hårdare med handelsfrågor där livsmedelsexport ska ingå.

Ska vi ha ett konkurrenskraftigt jordbruk kan vi inte samtidigt driva en miljöpolitik som slår mot företag inom jord- och skogsbruk. Regeringens mest konkreta handling hittills har varit att höja bensin och dieselskatten. Sverige har redan idag en av Europas högsta bensinskatter, om inte en av världens högsta. När de vackra orden tystnat och borden från de storslagna invigningsfesterna dukats av så sätter regeringen igång med sin politik. En politik som leder till dyrare kostnader från jordbrukare och för landsbygden. Regeringens konkreta handlingar talar sitt språk, en mer landsbygds- och frihandelsfientlig regering har inte skådats i modern tid.

Åsa Coenraads (M)
Ledamot av Miljö- och jordbruksutskottet