Gästbloggare Erik Ullenhag: Protektionisterna skall inte få vinna

Den gångna hösten har varit en test för Europas förmåga att möta utmaningar gemensamt och allt fler röster ropar tyvärr på mer av slutna gränser. Det är sant att EU i denna flyktingkris har misslyckats och att det för Sverige finns ett akut behov av att möta de utmaningar i det svenska mottagningssystemet som föreligger. Det ändrar dock inte att vi fortfarande behöver tro att EU kan komma samman och vi behöver omvärlden lika mycket som omvärlden behöver oss. Detta är sant både när människor och varor vill korsa gränserna.

Denna tid är viktig också för oss som tror på fri handel som en väg för att lyfta både världens fattigaste och göra Sverige rikare.

I mitten av december möttes världens länder att i Nairobi i Kenya i samband med världshandelsorganisationen WTO:s ministermöte. Högst på agendan stod att försöka rädda Doharundan. Det lyckades. Doharundan lever, men några förhandlingar fördes inte. Däremot tecknades andra viktiga avtal, bland annat om jordbruksprodukter och teknologi.

För EU:s del pågår förhandlingar om handels- och investeringsavtal med ett tjugotal länder, bland annat Japan, Kina, Marocko och Tunisien. Sådana överenskommelser skulle följa på tidigare framgångsrika frihandelsavtal mellan exempelvis EU och Mexiko, EU och Sydkorea samt mellan EU och Sydafrika. Steg för steg öppnar EU upp världsmarknaden för svenska exportföretag, och steg för steg görs svenska konsumenter rikare när fler av världens varor kommer hit till lägre priser.

Ändå är det ett potentiellt avtal som står ut bland andra: Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar, TTIP. Skulle ett avtal mellan EU och USA bli verklighet skulle det innebära värdens största bilaterala frihandelsavtal. För Europa och Sverige skulle det vara av avgörande betydelse.

USA är redan i dag Sveriges fjärde största varuexportmarknad och den allra största utanför EU. 70 000 jobb i Sverige har skapats av amerikanska företag, amerikanska investeringar eller av amerikansk import. Mätt i förädlingsvärde, det vill säga det exportvärde som skapas i Sverige och som konsumeras utomlands, är USA till och med det största mottagarlandet av svensk export.

Vårt beroende av varandra blir ännu större om vi ser den transatlantiska handeln ur ett europeiskt perspektiv. USA är redan idag EU:s viktigaste handelspartner. Den transatlantiska handeln står för fler än 15 miljoner arbetstillfällen. Tillsammans utgör EU:s och USA:s ekonomier ungefär hälften av världens bruttonationalprodukt och nästan en tredjedel av världshandelsflödena. EU:s investeringar i USA är cirka åtta gånger större än EU:s investeringar i Indien och Kina tillsammans. USA:s totala investeringar i EU är tre gånger större än i hela Asien.

Sverige har varit pådrivande för att EU-kommissionen har ett brett mandat att föra förhandlingarna i mål. Den elfte förhandlingsrundan avslutades förra månaden. Stora framsteg har gjorts, men stora utmaningar kvarstår. Jag är ändå positiv. Inte bara för att ett omfattande avtal skulle kunna öka Europas BNP, leda till högre löner och nya jobb för både låg- och högutbildade. Utan också för att vi tillsammans kan sätta globala standarder som tar hänsyn till hälsa, miljö- och konsumentskydd och arbetsrätt på en hög nivå. Protektionisterna på både sidor Atlanten ska inte få vinna, att gå i mål med TTIP är avgörande för att visa att EU menar allvar med att stå upp för frihandelns möjligheter.

Erik Ullenhag
Ekonomisk politisk talesperson och gruppledare för Liberalerna


Taggar:
Kategorier: Frihandel